Your Company
Sidan publicerad av anders.jensen@kvicksilveramalgam.se 

                                  

Etablissemangets trångsynthet har resulterat i en förgiftningskatastrof

 

images-(42).jpg

Etablissemangs fadern professor P.O.Glantz.

Bakgrunden till denna webbsida är en kvicksilverförgiftningskatastrof av stora mått som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid.

En avgörande anledning till att denna katastrof har inträffat, är den lyckade historieförfalskning, bristande forskningsetik. dupering, vetenskaplig oredlighet, avsiktliga vilseledning och det forskningsfusk som har bedrivits av professor P.O.Glantz och det övriga etablissemanget. 

 

Professor P.O.Glantz har genom vetenskaplig oredlighet fastställt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Det har han fastställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Alla människor som har amalgamfyllningar utsätts för ständiga skadeverkningar av kvicksilver på cellnivå.

                                                                                                                                              

Foergiftningjpg-2.jpg

Även dioxin ger biverkningar.

Biverkningarna är inte märkbara för alla. Men för ett okänt antal känsliga personer, uppskattningsvis mellan en på tjugo till en på hundra, kan biverkningarna påverka hälsan och vara minst sagt märkbara och orsaka en mängd olika sjukdomssymptom. Individuell känslighet kallas detta för.

 

Professor P.O.Glantz, Socialstyrelsen och övriga etablissemanget vägrar dock konsekvent att ta till sig detta självklara faktum.

 

För att acceptera biverkningar från läkemedel kräver etablissemanget inga ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan enl. FASS (som för övrigt är full av påståenden om biverkningar som inte är "vetenskapligt bevisade") uppträder under behandlingen och försvinner efter upphörandet av läkemedlet så accepteras läkemedlets biverkan. Etablissemanget accepterar den ”beprövade erfarenheten”.

 

För att acceptera biverkningar från kvicksilveramalgam kräver etablissemanget dock ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan uppträder efter isättandet av kvicksilveramalgam och försvinner efter avlägsnandet, så accepteras ändå inte kvicksilvrets biverkan.

Etablissemanget accepterar inte den ”beprövade erfarenheten”.  

 

Etablissemanget kräver upprepbara ”vetenskapliga experiment”, som bevisar att biverkan och de individuella sjukdomssymptomen (t.ex olika mentala störningar i centrala nervsystemets som oro/depression/ångest etc.) är orsakade av kvicksilvret från amalgam. Ett absurt och etiskt omöjligt krav att uppfylla.

Som medlem i dåvarande Socialstyrelsens vetenskapliga råd på 1980-talet var professor P.O.Glantz i den positionen att han i stor utsträckning styrde över Socialstyrelsens inställning i amalgamfrågan. Sedan dess har budskapet om kvicksilvrets ofarlighet för hälsan, upprepats och basunerats ut kontinuerligt. Duperingen har blivit en accepterad sanning inom Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket. En dupering som än i dag, 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård.

"Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel" säger miljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.

Amalgam etablissemanget - medlemsförteckning - meritförteckning

(titlar och tillhörighet avser dåvarande tidsperiod)

1. Uppfinnarna

Den franske tandläkaren Louis Regnart var den i västvärlden som 1818 uppfann amalgamet genom att blanda kvicksilver med metallspån/pulver från vismut, bly och tenn. En förträffligt praktisk och billig uppfinning.

De franska bröderna Crawcour bedrev i New York på 1830-talet en omfattande reklamverksamhet för sitt amalgam som de döpte till "Royal mineral succedaneum" (det kungliga mineralets - guldets ersättning). Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt. bedyrade de dyrt och heligt dess ofarlighet, fastän det aldrig hade gjorts några vetenskapliga studier som visade på att så skulle vara fallet.

Sedan dess har det inom tandläkarkretsar upprepats och basunerats ut att läckande kvicksilver från amalgam är extremt ofarligt och helt utan biverkningar. Detta har skett så ofta att duperingen har blivit en vetenskaplig accepterad sanning inom det då ständigt växande etablissemanget.

Några vetenskapliga studier föregick som sagt var inte denna uppfinning. Men redan år 1840 gjorde man genom beprövad erfarenhet följande uttalande vid Baltimore tandläkarhögskola i USA: "Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen".

American society of dental surgeons (Amerikanska tandläkarförbundet), grundat 1840, uteslöt under en

period medlemmar som inte avsade sig användandet av amalgam.

För mer publicerad kunskap - läs här om > Historieförfalskning

Det är från denna ovetenskapliga grund som professor P.O.Glantz och övriga i etablissemanget har fastställt sin tes att "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver": Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen.

(Citatet från medecine doktor Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

2. Amalgamtillverkarna

Amalgamtillverkning blev en lukrativ bransch. Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt bedyrade också de dyrt och heligt dess ofarlighet när de sålde till tandläkarmottagningarna. Detta trots att de inte hade gjort några vetenskapliga studier som visade att så skulle vara fallet.

Sedan dess har det inom tandläkarkretsar upprepats och basunerats ut så ofta att duperingen har blivit en accepterad sanning inom det då ständigt växande etablissemanget.

När protesterna mot kvicksilver ökade i omfattning har de successivt också ökat insatserna genom lobbning av myndigheter och övriga beslutsfattare att inte förbjuda amalgam.

3. Tandvårdspersonal

Tandläkarkollegorna runt om i världen tyckte detta var en förträfflig uppfinning. Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt bedyrade även de dyrt och heligt dess extrema ofarlighet. 

Det gjorde de trots att det inte hade gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet, och trots att kvicksilverförgiftning är en sjukdom som inte är lokaliserad till munhålan - dvs. ligger utanför tandläkares kompetensområde. Ändå tog de sig rätten att garantera detta.

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

Sedan dess har det inom tandläkarkretsar upprepats och basunerats ut så ofta att duperingen har blivit en accepterad sanning inom ett växande tandläkaretablissemang.

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

4. Professor P.O.Glantz - amalgam etablissemangets fader

Professor P.O.Glantz - Sveriges etablissemangsfader, tillika Socialstyrelsens vetenskapliga rådgivare på 80-talet, där han som en av ett fåtal "experter" fick möjligheten att bestämma Socialstyrelsens inställning i

amalgamfrågan.

Det är från ovan beskrivna ovetenskapliga grund som professor P.O.Glantz och övriga i etablissemanget har fastställt sin tes att: Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare reviderat och  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen.

(Citatet från medecine doktor Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

Med sin professorstitel som insats och genom att ägna sig åt historieförfalskning, bristande forskningsetik, forskningsfusk, vilseledning ang kvicksilverförgiftning, duperingevidens - omoral och oredligheter och dessutom falskt hänvisa till "Vetenskap och beprövad erfarenhet" så lyckas professor P.O.Glantz et.al skapa ett växande etablissemang. Detta etablissemang bestående av Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter och rättsväsendet sympatiserar med hans tes att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver:

Professor P.O.Glantz "vetenskapliga bevis" för att amalgam är stabilt och inte avger kvicksilver, torde vara hämtat ur The Story of Dentistry. M.D.K. Bremner, Dent. Items of Interest Publ. Co. sid 101-124

"Kvicksilvret i amalgamfyllningar avdunstar inte och kan omöjligen skada en persons hälsa av det enkla skälet att det inte finns något fritt kvicksilver, som sådant, i amalgamet. Hårdnandet av amalgam är likt hårdnandet av cement. Var och en som har hanterat gamla cementblock vet att det inte finns någon fri fukt i cementet, fastän ursprungligen cementen blandats med vatten. Kvicksilver kan fås ut ur amalgam, men värmen som fordras är långt över den som den mänskliga munnen kan uthärda. Ingen föda eller dryck är någonsin så varm. Om kvicksilver lämnade amalgamet i munnen under normala förhållanden skulle fyllningarna snart upplösas och falla bort i smulor. Detta är mot allmän erfarenhet av amalgamfyllningar då de är kända för att vara i årtionden. Okunnighet är inte så mycket brist på kunskap som att ha information som inte är sann."

 

Den översatta artikeln är vad som går att finna av “vetenskap” bakom införandet av amalgam och fortsatt användning under drygt 150 år. Däremot finns det en mängd publicerad kunskap om läckande kvicksilver från amalgam och dess biverkningar men dessa ignorerades av professor P.O.Glantz och etablissemanget.

5. Professor Maud Bergman - amalgam etablissemangets moder

mb.jpgProfessor Maud Bergman tillika Socialstyrelsens vetenskapliga rådgivare på 80-talet. Professor Maud Bergman och professor P.O. Glantz var ett radarpar inom amalgametablissemanget. All dupering utbasunerades med gemensam röst.

Den 2/2 1980 i TV programmet "Magasinet" framhöll hon att det inte fanns någon rimlig anledning att ge amalgam skulden för diverse symptom utanför munhålan. Detta säger hon trots att kvicksilverförgiftning är en sjukdom som inte är lokaliserad till munhålan - dvs. ligger utanför hennes kompetensområde.

Dessutom säger hon att " Många av dom som tror sig lida av oral galvanism har väldigt dåliga kunskaper och är ibland vidskepliga. Många gånger skrämmer massmedia upp dem genom att vidarebefordra uppgifter om skador man sägs få av oral galvanism".

Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner (1986) har bl.a visat att att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (minst sagt mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår).
Analyser av kvicksilver i vävnader från en avliden 60-årig kvinna med en stor mängd amalgamfyllningar visade mycket höga koncentrationer av kvicksilver i olika vävnader, t.e.x eller 150 ng/g (nanogram) i hjärnan, 1050 ng/g i njurarna och 1400 ng/g i hypofysen  En ordinär mängd amalgam (ca 10 fyllningar) ökar kvicksilverhalten i hjärnan hos vuxna med i genomsnitt cirka 10 ng/g per gram (g) hjärnvävnad. Den motsvarande ökningen i njurarna är cirka 600-700 ng/g och i hypofysen cirka 30 ng/g

På MFR konferensen 1992 tyckte Maud Bergman att denna forskning var meningslös och ointressant. Tyvärr är det sannolikt att Bergmans åsikter, som publicerades av MFR, minskade intresset för studier av kvicksilver i olika delar av kroppen samt påverkar fördelningen av forskningsanslag framöver.

6. Thomas Kallus, toxikolog och chefstandläkare, expert hos Socialstyrelsen

Thomas Kallus ägnade sig åt forskningsfusk när han i sin riskvärdering (1981) fastställde att kvicksilveravgången från 20 amalgamfyllningar skulle vara 0,018 ug per dygn.

Fakta om forskningsfusket. I sitt forskningsfusk för att bevisa att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt, utgår Thomas Kallus från ett ytterligt förenklat lab.försök av Mayer & Diehl (1976). Lab.försöket gick ut på att mäta kvicksilverläckaget från en amalgambit upphängd i ett glas rumstempererat destillerat vatten.

Det här är fusk och avsiktlig vilseledning därför att den vetenskapliga sanningen är att dygnsupptaget är i själva

verket ungefär 1000 gånger större än det värde som Kallus räknat ut (enl docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam").

Detta är ett avsiktligt förvrängt och vilseledande resultat därför att Thomas Kallus i sina beräkningar medvetet underlät att ta hänsyn till följande:

1. Amalgamfyllningar läcker kontinuerligt kvicksilverånga.

2.  Man kan inte jämföra ett glas vatten med munhålans miljö.

 

3.  Människor använder tänderna till att tugga med - när detta sker ökar kvicksilveravsöndringen mångfallt.

 

4.  Människor har saliv i sina munnar - och inte destillerat vatten. Ett faktum som påverkar kvicksilver-

     avsöndringen.

 

5.  Människor har guld och amalgam i sina munnar. När så är fallet, kan s.k..oral galvanism uppstå och

     kvicksilveravsöndringen ökar tiofalt.

6.  Människor dricker varma drycker. När detta sker ökar mängden kvicksilverånga mångfalt.

 

7.  Människor dricker syrliga drycker. När detta sker ökar kvicksilveravsöndringen.

8.  Människors munhålor är varmare än rumstemperatur. När så är fallet ökar kvicksilveravsöndringen. En 20

     graders ökning frigör 10 ggr mer kvicksilverånga.

9.  Människor gnisslar tänder. När så sker ökar kvicksilveravsöndringen.

10.  Människor har kvar gamla förbjudna amalgamsorter. När så är fallet ökar kvicksilveravsöndringen.

11. När det borrars, slipas och putsas på amalgamfyllningar resulterar det i en tusenfald ökning av

      kvicksilver avsöndringen. Denna massiva exponering kan rentav leda till en akut kvicksilverförgiftning.

Dessutom så fastställde Thomas Kallus följande avsiktligt vilseledande osanning iTandläkartidningen 22/81:

"Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel" 

I ett TV program (1985) om amalgamfrågan medverkade Thomas Kallus som toxikologisk expert. Han fick då en fråga angående den kvicksilverånga, som avges från fyllningarna och har uppmätts i utandningsluften. Kallus svarade att detta inte har någon betydelse och att det är ju bra att man andas ut det, för då är man ju av med det!

Kommentar: Inte sant. Det visade Karl Oskar Frykholm redan (1957) i sin klassiska och imponerande doktorsavhandling, där han med hjälp av radioaktivt märkt amalgam kunde visa på betydande upptag av kvicksilverånga i samband med insättning och bortborrning av amalgamfyllningar. Thomas Kallus fastställande saknar all vetenskaplig förankring. Vid inserering, putsning, slipning och bortborrning av amalgam utan sug, kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft (enl undersökning av docent, Dr,. Med. och leg. tandläkare Magnus Nylander och tandläkare Christer Malmström).

Fakta är att inandning av kvicksilverånga medför ett upptag i kroppen till ca 80 %. Det kan då passera blodhjärnbarriären där det sedan oxiderar till tvåvärt kvicksilver. Därefter har det mycket svårt att komma ut. Resultatet blir skador på i första hand centrala nervsystemet. Enligt professor Alfred Stocks forskning under 1920-30 talet, tas kvicksilverånga också upp genom slemhinnor och luktnerver i mun och näsa, och sprids därefter direkt till hjärnan och lagras där och får stora konsekvenser.

Dessutom fastställer Thomas Kallus att:

"Amalgam avger visserligen kvicksilver, men mängderna är försumbara"

Och att:

"Några negativa biologiska effekter av dentala amalgam finns inte dokumenterade, vare sig kliniskt eller experimentellt"

Och att:

"Mot bakgrund av redovisade data kan varje allmäntoxisk påverkan till följd av kvicksilver exposition från amalgam uteslutas"

Kommentar: Professor P.O.Glantz dupering av Socialstyrelsens chefstandläkare Thomas Kallus har lyckats till 100 %. Professor P.O.Glantz har genom oredlighet fastställt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar. Det har han fastställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som ett av världens giftigaste ämne, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

Biverkningarna är inte märkbara för alla. Men för ett okänt antal känsliga personer, uppskattningsvis mellan en på tjugo till en på hundra, kan biverkningarna påverka hälsan och vara minst sagt märkbara. För dom i etablissemanget som inte vet, kallas detta för Individuell känslighet.

Dessutom:

Uttalande av Thomas Kallus i TV Maj 1985 angående personer som lider av kvicksilverförgiftning "Personerna lider av toxikolofobi".

Dessutom gjorde Thomas Kallus tillsammans med Barbro Westerholm allt för att tysta kritikern docent Mats Hanson.

Brev från Socialstyrelsens Thomas Kallus och Barbro Westerholm till Lunds universitet om att "tysta" docent Mats Hansons kritiska skriverier.

”Nyligen har legitimerade tandläkare och läkare gjort socialstyrelsen uppmärksam på en artikel i ”Jordemodern”. En informellt hållen anmälan bifogas (dvs. tandläkare Hofmans fråga, min anm. JÅ). Anmälan speglar väl den ängslan och oro som tidvis medfört en stor arbetsbelastning för socialstyrelsen, orsakad av docent Hansons verksamhet. Artikeln utgår alltjämt från Lunds universitet. Det ankommer inte på socialstyrelsen att bedöma den vetenskapliga kvaliteten i de publikationer som utgår från Lunds universitet. Emellertid bör, enligt styrelsens mening, Lunds universitet vara angeläget att bedöma konsekvenserna av docent Hansons publikationer. Ur styrelsens synpunkt vore följande handläggning att föredraga: Med den höga, internationella expertis som Lunds universitet förfogar över inom såväl kvicksilverforskning som odontologi göres en värdering av docent Hansons insatser av den refererade litteraturen. Lunds universitet publicerar sina synpunkter i barnmorskornas tidskrift ”Jordemodern”…En skyndsam handläggning av ärendet är nödvändigt.” 

Lunds universitet, rektor Håkan Westling svarar Socialstyrelsens Thomas Kallus och Barbro Westerholm.

"Lunds universitet ´ har fått en skrivelse från socialstyrelsen om docent Mats Hansons verksamhet… I skrivelsen finns några missuppfattningar som jag gärna vill rätta till. Universitetet som sådant bedömer inte konsekvenserna av enskilda forskares publikationer; ej heller kommer `universitetet´ att publicera några synpunkter i någon tidskrift. Slutligen verkar det som om socialstyrelsen önskar att universitetet skyndsamt ska avge någon form av utlåtande (av vilket socialstyrelsen emotser kopia. ) Förmodligen avses med uttalandet de synpunkter som skulle publiceras i barnmorskornas tidskrift ´Jordemodern`. Detta är som sagt uteslutet.” 

Docent Mats Hanson anmäler Socialstyrelsen till Justitiekanskern.

"De metoder som tillämpas från Kallus/Westerholms sida hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle och är något som man trodde endast förekom i diktaturstater. Sådana metoder att tysta en fri debatt och forskning fördöms av svenska myndigheter när de förekommer i andra länder.”

(Patrick Störtebecker) (en av Nordens duktigaste neurologer). Den 21/3 1985 skickar socialstyrelsen

ytterligare en skrivelse i ärendet till Lunds universitet (med generaldirektör Barbro Westerholm som handläggare, och Kallus som bisittare).

Socialstyrelsen ondgör sig först och främst över att docent Mats Hanson använder sig av sin egen institutions brevpapper, när han uttalar sig om frågor som gäller hans kvicksilverforskning!
  Detta är ju så småaktigt att det knappast kan vara sant, och landets skattebetalare tycker nog att en generaldirektör kan ha annat och viktigare att syssla med än hur brevpapper används av docenter vid rikets universitet!".

"Docent Mats Hanson vid zoofysiologiska instutitionen har redan tidigare av institutionens prefekt Anders Edström fått utfärdat forskningsförbud, såsom nämnts, men nu får Hanson även sparken från sin tjänst.

Detta tycks i all synnerhet ha föranletts av att Hanson i barnmorsketidningen 'Jordemodern' i början på året 1985 publicerade en artikel om 'FOSTERSKADANDE EFFEKTER AV KVICKSILVER', vari han mycket logiskt avrådde från att kvinnor under graviditeten lät sätta in kvicksilver-amalgam i tänderna.

Påtryckningar skedde härvidlag från socialstyrelsen, speciellt från Kallus, till prefekten vid zoofysiologiska institutionen. I stället för att främja all fri forskning inom det svåra gebit som amalgamproblemet utgör, har ansvariga myndigheter å det mest perfida sätt sökt stoppa 'obekväma' forskare som har en annan uppfattning än den traditionella.

  Dylika övergrepp från myndigheternas sida måste brännmärkas och fördömas av hela folket, ty utan en fri och oberoende forskning är ett land dömt till fattigdom och intellektuellt elände!"

Thomas Kallus bedrev också en duperad undervisning av hänvisningstandläkarna

Genom den förödande utbildningen av hänvisningstandläkare, som skedde på 1980-talet, grundlades misstron mot patienterna. Tandläkare, som själva genomgått de kurser, som leddes av SoS dåvarande expert Tomas Kallus, har vittnat om hur de instruerades att förklara för patienterna att man inte kunde bli sjuk av kvicksilvret i amalgam och att de symtom, som patienten menade sig ha, var inbillade. Om patienten trots allt framhärdade i sin uppfattning, fick denne remiss till psykolog eller till psykiatrin. Detta synsätt har bevarats genom åren.

Hjärntvätt – psykosomatisering

Där utsattes de tandläkare, som gick utbildningen, för en närmast hjärntvättsliknande indoktrinering, som gick ut på, att det inte finns några som helst risker med kvicksilverhaltiga eller andra dentalmaterial, samtidigt som de fick lära sig hur de skulle ”hantera” påstridiga patienter.

Vidare såg man till att representanter från massmedia var med på kursen, så att dessa skulle kunna sprida uppfattningen, att patienterna med amalgamrelaterade problem hade en skruv lös.

Däremot saknades som vanligt föreläsare från den "beprövade erfarenheten" som visar en 80 % tillfrisknande vid amalgamsaneringar.

En nyutexaminerad hänvisningstandläkares intryck av kursen enl. Länstidningen 5/2 1985  "Vi tror inte att amalgam är farligt. Teorin om kvicksilverinlagring i hjärnan omnämndes ej på konferensen. Vi har tvärtom blivit ännu mer på det klara med att amalgam är ofarligt".

Tomas Kallus intryck av kursen enligt Tandläkartidningen 6/85 var att

"Intrycket efter 11 dagar med kvalificerade föreläsare som representerade många olika discipliner var att företeelsen oral galvanism ofta var ett omvårdnadsproblem". Kallus menade att oral galvanism patienter led av "toxikofobi".

Efter denna "utbildning" var hänvisningstandläkarna ännu säkrare än tidigare på att amalgam var ofarligt för hälsan.

Det värsta sveket

(Av Tandvårdskadeförbundets ordförande Margaretha Molius)

"Värst var, att Barbro Westerholm, dåvarande generaldirektör för Socialstyrelsen (SoS), och Thomas Kallus, ansvarig tandläkare på myndigheten, efter avslutad kurs skrev till regeringen och rapporterade, att man fullgjort sitt uppdrag!

Detta trodde politikerna på, och Tf:s återkommande krav på bättre vård och behandling möttes oftast med misstro. SoS hade ju garanterat, att man gjort vad regering och riksdag hade beslutat".

7. Barbro Westerholm, generaldirektör för Socialstyrelsen (SoS).

I ett Professor P.O. Glantz-duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm ett duperande uttalande i TV den 22 maj 1985 där hon bedyrade att:

"Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt".

Kommentar: Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt bedyrade Barbro Westerholm, som i grunden är biverkningsexpert, dyrt och heligt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar. Detta gjorde hon trots att det inte hade gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

Sedan dess har budskapet om amalgamets ofarlighet fortsatt att upprepas och basuneras ut så ofta att det har blivit en än mer accepterad sanning inom ett växande etablissemang.

Om någon borde känna till kvicksilvrets biverkningar, så är det ju Barbro Westerholm som är expert på läkemedelsbiverkningar.

Dessutom:

Professor P.O.Glantz beskrivna historieförfalskning, bristande forskningsetik, forskningsfusk, vilseledning ang kvicksilverförgiftning, duperingevidens - omoral och oredligheter samt hans falska hänvisning till "Vetenskap och beprövad erfarenhet" bagatelliserar Barbro Westerholm i följande inlägg genom att kalla det för en kontrovers.

Amalgam - en av 1900-talets medicinska kontroverser

© Barbro Westerholm, Riksdagsledamot (fp), och Liberala Nyhetsbyrån (LBN)

"För några år sedan fick Forskningsrådsnämnden regeringens uppdrag att genomföra vissa aktiviteter kring frågor som rör användningen av amalgam. I klartext rör det sig om ett försök att lösa den medicinska kontrovers rörande amalgamets hälsoeffekter som pågått sedan 1981.

Det började inte med amalgamet i sig utan med en rapport om en patient med besvär från munhålan som uppfattades som elektriska strömmar och som fick benämningen oral galvanism. En tänkbar orsak till problemen var att olika metaller använts som tandfyllnadsmaterial. Samtidigt drogs slutsatsen av då tillgänglig forskning att kvicksilver var så hårt bundet i amalgamet att någon frisättning inte ägde rum. Senare har det med bättre metoder kunnat visas att kvicksilver frisätts från amalgamplomberna. Den frågeställning som sedan varit aktuell är om detta kvicksilver i de mängder det handlar om är orsaken till olika besvär som patienter hänfört till sina amalgamfyllningar.

Den medicinska kontroversen är därmed uppenbar. Här finns en grupp patienter med besvär från munhålan och andra besvär som de tillskriver sina fyllningar och här finns flera vetenskapligt baserade utredningar som säger att amalgam inte medför oacceptabla hälsorisker.

Amalgamkontroversen kommer att gå till historien som en av flera medicinska kontroverser varav en del fått sin lösning, andra inte. Jag hoppas att Forskningsrådsnämnden främst för patienternas skull kan finna vägen till lösning av denna femtonåriga konflikt".

Kommentar: Att detta skulle vara en kontrovers som började 1981 är inget annat än en ren och skär historieförfalskning. "Kontroversen" startade i början på 1800-talet - Läs mer om > Historieförfalskningimages-(20).jpg

Barbro Westerholms "Amalgamkontrovers" kommer att gå till historien som en förgiftningskatastrof av stora mått som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid.

Barbro Westerholm ignorerar att man redan år 1840 genom beprövad erfarenhet kom fram till följande: "Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen". Uttalandet är gjort av Baltimore tandläkarhögskola i USA.

American society of dental surgeons (Amerikanska tandläkarförbundet), grundat 1840, uteslöt dessutom under en period medlemmar som inte avsade sig användandet av amalgam.

Barbro Westerholm ignorerar också toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) kunskaper och beprövade erfarenheter. Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända Gifte und Vergiftungen från 1928. Ur femte upplagan från 1962 citerar vi; Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer. (Översättning - docent Per Dale´n)

Om någon borde känna till kvicksilvrets biverkningar, så är det ju Barbro Westerholm som är expert på läkemedelsbiverkningar.

Barbro Westerholm ignorerar också den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stocks kunskaper och beprövade erfarenheter. Han presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att  kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Alfreds Stocks sammanfattade 1926 "Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten". Det tandvetenskapliga etablissemanget liksom Barbro Westerholm förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Barbro Westerholm ignorerar också Karl Oskar Frykholm (1957) klassiska och imponerande doktorsavhandling där han med hjälp av radioaktivt märkt amalgam visade på betydande upptag av kvicksilverånga i samband med insättning och bortborrning av  amalgamfyllningar.

Barbro Westerholm ignorerar också Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att beprövad erfarenhet har visat att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

Om någon borde känna till kvicksilvrets biverkningar, så är det ju Barbro Westerholm som är expert på läkemedelsbiverkningar.

Barbro Westerholm ignorerar också forskaren Gay D.D och medarbetare som 1979 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Lancet.

Barbro Westerholm ignorerar också forskaren Svare och medarbetare som 1981 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. (1981). Även denna undersökning blev publicerad i framträdande internationella forskningstidskrifter.

Dessutom:

Lyckades Barbro Westerholm manefistera professor P.O.Glantz historiskt fastställda tes om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt på ytterligare ett sätt. Detta gör Barbro Westerholm genom att på ett oetiskt sätt skriva följande i ett svar till Socialutskottets betänkande 1982/83:1 SoU1 (vilket fick till följd att motioner om ett amalgamförbud avstyrktes):

"Det är Socialstyrelsen bekant att i litteraturen finns publikationer där man hävdat att amalgamfyllningar genom fortgående frisättning av kvicksilver med tiden kan leda till allvarliga förgiftningar. Den kritiska vetenskapliga granskning som alla publikationer nödvändigtvis alltid måste bli föremål för har enligt styrelsens mening ej gett stöd åt påstådda biverkningar i form av kvicksilverförgiftning och därav föranledda allmänna sjukdomar".

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen säger med denna skrivning, att det inte finns några bevis enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, för att man kan bli sjuk av läckande kvicksilver från amalgam.

Kommentar: Med denna skrivning överförde professor P.O.Glantz och Barbro Westerholm i ett slag bevisbördan på att den drabbade patienten, inför vården och alla myndigheter, själv skall bevisa att han/hon blivit sjuk av läckande kvicksilver från amalgam för att få relevant vård. Ett uppvisande av känslokyla av sällan skådat slag. 

Dessutom:

När Docent Mats Hansson 1985 i en artikel i tidskriften "Jordemodern" anförde att inläggning av amalgam

och amalgamarbete på gravida är förkastligt. ”Det är inte tillrådligt att byta ut amalgamfyllningar omedelbart före, under graviditet eller under amning (kvicksilver går över i mjölken). Vid urborrning av amalgam utsätts man för ånga och amalgamdamm i avsevärda mängder.”

På detta oförskämda påstående reagerade Barbro Westerholm med att försöka tysta honom vilket slutade med att han blev av med sin tjänst på Lunds universitet. Läs mer om > Barbro Westerholm

8. Hans Sundberg, medecinalråd och chef över Tandvårdsbyrån hos Socialstyrelsen

I ett professor P.O. Glantz-duperat tillstånd gjorde Hans Sundberg i Svenska Dagbladet 21/5-87 följande uttalande. "Det finns inga belägg för att de svåra sjukdomssymptom som vissa personer uppvisar skulle vara orsakade av amalgamfyllningar".

Dessutom:

Ett uttalande i FDI Newsletter 1987 (Världens största tandläkartidning). Där blev Sundberg interjuvad och fann sig föranledd att förklara att det inte finns några som helst vetenskapliga bevis för att amalgam skulle kunna åstadkomma förgiftningssymptom.

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

9. Prof. Krister Nilner, Socialstyrelsens vetenskapliga råd i odontologisk materialvetenskap

I Socialutskottets betänkande 1982/83:1 SoU1 refereras till professor Krister Nilners doktorsavhandling.

Även oral galvanism och frågor i samband härmed har varit föremål för undersökningar. Forskningen har därvid inriktats direkt mot de patienter som påstått sig lida av oral galvanism. Omfattande, seriösa undersökningar av detta slag har genomförts bl. a. vid tandläkarhögskolan i Malmö. Resultaten har nyligen redovisats i en doktorsavhandling av odont. dr Krister Nilner.

Professor Krister Nilner har genom sina undersökningar kunnat påvisa att några symptom orsakade av oral galvanism ej uppstår utanför munhålan. Däremot kan reaktioner, t.ex. överkänslighetsreaktioner uppstå i munhålan. Dessa är dock ej särskilt vanliga.

Det finns kanske anledning att understryka att ingen därmed har ifrågasatt att patienterna har symptom, däremot ifrågasätts dessas samhörighet med oral galvanism.

Kommentar:

När människor har guld och amalgam i sina munnar kan s.k..oral galvanism uppstå. Kvicksilveravsöndringen från amalgam kan då ökar tiofalt. Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander visade 1984 att ju fler amalgamfyllningar man har, desto högre är kvicksilverhalterna i hjärnan. Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt fastställer professor och materialexperten Krister Nilner i sin doktorsavhandling att några biverkningar orsakade av oral galvanism ej uppstår utanför munhålan. Hur Professor Krister Nilner har kommit fram till att patientens sympom/biverkningar inte beror på lagrat kvicksilver i hjärnan är en gåta.

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som ett av världens giftigaste ämne, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Denna doktorsavhandling bidrar till att sprida professor P.O.Glantz felaktiga tes om att

Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver: Senare reviderat och fastställt till att i alla fall inte i någon mängd som ger några biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Ett fastställande som gäller än i dag år 2013.

((Citatet från Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

10. Ivar Mjör, odontologiprofessor och chef för Nordiska institutet för odontologiska material (NIOM)

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander visade 1984 att ju fler amalgamfyllningar man har, desto högre är kvicksilverhalterna i hjärnan. Ivar Mjör, som i alla sammanhang förespråkat en fortsatt 

användning av amalgam, kritiserade resultaten i Dagens Industri genom att framhålla att individer med flera fyllningar i enstaka fall kunde ha lägre kvicksilverhalt i hjärnan än de med färre fyllningar. Ivar Mjör förstod inte sambandet med inviduell känslighet - att biverkningar är olika för olika individer.

(Ur docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "fri från amalgam")

I en intervju av Inger Atterstam, tidskriften "Källa" nr 33 1987, befäste Ivar Mjör sitt definitiva ställningstagande i amalgamfrågan. Här framgick att Mjör var "hjärtligt trött på den" som det uttrycktes "till synes oändliga diskussioner om ev. hälsorisker med kvicksilver och amalgam". Ändå hade han "tvingats ägna en stor del av sin yrkesverksamhet åt denna inflammerade frågan under de senaste åren, detta var bortkastad tid och möda på ett problem som inte är något problem, på en debatt som är oetisk, orealistisk och ensidig". I den publicerade intervjun framhöll Mjör vidare att "NIOMS arbete inte tidigare omfattat biologisk prövning av produkterna och inte heller riskvärderingar av ev. hälsoeffekter. Det hade bedömts som obehövligt eftersom riskerna är små". Hur kunde Ivar Mjör vara så säker på detta innan NIOM eller andra utfört några systematiska kontroller av amalgam.

Det förefaller också mycket märkligt, rentav häpnadsväckande att Ivar Mjör (med sin inställning) därefter suttit som orförande i en grupp (3-7 mars 1997) med anknytning till WHO, vars arbete varit att försöka bedöma och klarlägga amalgamproblemet. Detta arbete inom WHO verkar vara något som en grupp odontologer drivit fram. De flesta ledamöterna saknade dessutom helt vetenskapliga meriter inom ämnesområdet kvicksilver/amalgam.

(Ur docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "fri från amalgam")

Ivar Mjör uttalade också följande i ett särtryck till CBS TV-program 16/12 1990. "Ett avlägsnande av väl fungerande amalgamfyllningar av det skälet att det skulle kunna utgöra toxisk störning på organismen anses inte överensstämma med godtagbar odontologisk yrkesutövning".

Tidigare uttalanden av honom  "Amalgamsjuka är en massmedial produkt".

Med anledning av Socialstyrelsens allmänna råd 1998 uttryckte Ivar Mjör det som "groteskt" att rekommendera tandläkarna att inte använda amalgam på gravida trots att det var känt att kvicksilvret gick över till fostret.

Sicken Gubbe - Man tar sig för pannan !!!

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

11. Tandläkartidningen/Tandläkarförbundet

Ett professor P.O. Glantz-duperat tandläkarförbunds grundinställning till amalgam (SoU 1982/83:1)

”Sedan mer än 100 år har amalgam använts som tandfyllningsmaterial. Amalgam är sällsynt stabilt och motståndskraftigt mot såväl kemisk som mekanisk påverkan. Amalgam är i stort sett giftfritt och helt biologiskt inaktivt”

.

”Tandvårdskadeförbundets Mats Hansons kunskaper om kvicksilver och amalgamets biologiska egenskaper och om hur tandvävnader reagerar framstår som begränsade". 

"Man bör inte förbjuda tandlagning med amalgam, eftersom amalgam är mycket ändamålsenligt och sedan lång tid vetenskapligt belagt som helst riskfritt".

"Befarade kvicksilverförgiftningar och andra skadeverkningar har inte har kunnat visas eller ens göras troliga i vetenskapliga försök och att det mot den bakgrunden är orimligt att vidta drastiska åtgärder med stora värdemässiga, mänskliga och ekonomiska effekter".

Dessutom:

"Forskning om amalgam har bedrivits under en mycket lång tid och det torde inte finnas många produkter som är så väl utforskade och utprovade som amalgam".

Dessutom:

I Tandläkartidningen 22/81 uppmanar Tandläkarförbundets ordförande, de advokater som vågat påstå att tandläkare i sin yrkesutövning skadar patienten, att "inte slå mynt av människors oro". Detta med hänvisning till att det är befängt att tro att tandläkare "inte skulle arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, när de i själva verket utför behandlingar med material som använts i generationer". Detta uttalande föranlett av att 1981 stäms Staten (Socialstyrelsen) för att den tillåtit bruk av amalgam på en patient. Rätten fann dock att det inte var bevisat att patienten blivit förgiftad av amalgam.

Dessutom:

LEK-utredningens slutsats 1987 att amalgam är ett ur toxikologisk synpunkt olämpligt tandlagningsmaterial desavueras av Tandläkarförbundet som i Tandläkartidningen uppgivit att amalgam är ofarligt och att det kan och skall användas. Det sägs: "Det har under lång tid varit besvärligt för tandläkarna att veta hur man skall arbeta. Nu har den frågan klargjorts, åtminstone så långt det är möjligt i dag. Fortsätt använda amalgam. Något bättre alternativ existerar ej."

Kommentar: Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt, så bedyrar Tandläkartidningen och Tandläkarförbundet dyrt och heligt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar. Detta gör de trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Det har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Sedan dess har det upprepats och basunerats ut så ofta att det har blivit en accepterad sanning inom ett växande etablissemang.

Professor P.O.Glantz dupering av Tandläkartidningen/Tandläkarförbundet har lyckats till 100 %. Deras ståndpunkter/påståenden/fastställanden är som ett eko av professor P.O.Glantz´tes om att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

12. Läkare/Läkartidningen

Med hjälp av sin professorstitel och sina oredligheter lyckades professor P.O. Glantz också dupera stora delar av läkarkollektivet. Detta fick katastrofala följder för patienterna. Följande exempel får visa detta.

I ett P.O.Glantz-duperat tillstånd gjorde etablissemanget (som får symboliseras av de tre berörda nu ålderstigna läkarna Carl-Johan Göthe f d docent, Södersjukhuset, Carl Gustav Nilsson f d överläkare, chef, rehabiliteringskliniken, Huddinge sjukhus, Carl Molin f d leg tandläkare, professor, Karolinska sjukhuset) följande uttalanden/inlägg i Läkartidningen nr 23, 26-27, 30-31 1998.

Uttalandena var föranledda av Socialstyrelsens allmänna råd (SOFS 1998:3) om försiktighetsprincip gällande amalgam som Socialstyrelsen med kniven på strupen känt sig tvingade att gå ut med.

I Läkartidningen nr 23 1998 ltarkiv.lakartidningen.se/1998/temp/pda17907.pdf skriver de tre läkarna följande under rubriken:

"Dubbla budskap till amalgamsjuka"

"Det finns inte något vetenskapligt underlag som styrker samband mellan allmänna sjukdomssymtom och amalgamfyllningar eller några prov och undersökningar varmed sådana samband kan påvisas".

"Eftersom patienterna med aggressiv skärpa hävdar en sjukdomsförklaring som är oförenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet, kan det uppkomma problem i patient–läkarrelationen".

"Omöjligheten för läkaren att acceptera presenterad sjukdomsförklaring uppfattas ofta av patienten som ett avvisande av sjukdomen såsom sådan och en anklagelse om »inbillningssjuka» eller simulering".

"Det har numera växt fram betydande kunskap om såväl karaktären hos som orsaksmekanismerna bakom amalgamsjuka. På grundval härav har det utvecklats behandlingsmetoder som har visats vara förbluffande effektiva, men det kan vara svårt för den sjuke att acceptera att orsaksmekanismerna inte är de som förfäktas av patientorganisationerna".

"Varför varning om ingen risk föreligger? Det är angeläget att allmänna råd från tillsynsmyndigheten inte strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Dessvärre finns det inslag i SOFS 1993:3 som inte fyller detta krav, och »försiktighetsprincipen» är ett typexempel på en föreskrift som motverkar sitt eget syfte".

"Försiktighetsprincipen är förnuftig då risken är konkret och mätbar (gäller t ex trafikrisken), men här är sjukdomsorsaken inte exponeringen som sådan utan känslan av att vara exponerad för en såsom farlig uppfattad miljöfaktor. Därmed blir det dubbla budskapet oroande i stället för lugnande, och resultatet kan bli ökade besvär hos de sjuka samt ökad risk för sjukdomsspridning till tidigare besvärsfria personer".

I Läkartidningen nr 23 1998 fortsätter dom med sin argumentering.

"Ovetenskapligt hävda att amalgam bör undvikas av gravida. Särskilt betänklig är rekommendationen att amalgamarbeten bör undvikas hos gravida, trots att belägg saknas för att amalgamfyllningar skulle vara skadliga".

"Detta har närmast karaktär av övergrepp, eftersom rekommendationen innebär att samtliga gravida kvinnor som har amalgamfyllningar hotas med att fostren kan ta skada, och detta gör myndigheten trots medvetenheten om att belägg saknas för att så skulle vara fallet.

Vi hävdar att rekommendationen strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet, och vi kan inte finna att attityden uttrycker respekt för människor hos vilka oron för amalgam har framkallat sjukdom".

"Socialstyrelsens råd motverkar myndigheternas försiktighetsprincip i samband med amalgamsjuka sitt eget syfte. Patienterna oroas i stället för att lugnas, och därmed riskerar de att försämras i stället för att förbättras.

Amalgam började användas som tandfyllnadsmaterial redan mot slutet av 1810-talet, och det har använts i stor skala över hela världen sedan mitten av 1800-talet, dvs i omkring 150 år. Rimligtvis torde något 100-tal miljoner kvinnor världen runt ha burit amalgamfyllningar under fertil period. Hur den ansvarige läkare i detta sammanhang skall kunna förtydliga »för den enskilde patienten att allmän försiktighet inte betyder bevisad farlighet» ter sig som en gåta".

I läkartidningen 30-31 1998 ltarkiv.lakartidningen.se/1998/temp/pda18074.pdf skriver de vidare att:

"Påståendet »att det saknas vetenskapligt underlag för amalgamsjukdom» har inte framförts av oss. Tvärtom, sådant underlag finns det gott om, men sjukdomsorsaken är inte giftverkan framkallad av amalgam.

Orsaksmekanismerna är av annan natur och fristående från den miljöfaktor med vilken de drabbade sammankopplar sina besvär".

"En av Carlarna, Carl-Johan Göthe har i ett annat forum VOF fått följande publicerat i nr 2 2000:

Diverse påtryckargrupper har vid flera tillfällen förmått offentliga samhällsorgan att varna för amalgam, ofta med motiveringen att det inte är bevisat att amalgam är ofarligt. Detta orimliga krav har haft en förbluffande genomslagskraft i vårt - som vi själva tror - upplysta samhälle. Giftighet, farlighet och risk kan förvisso både påvisas och graderas, däremot inte ogiftighet, ofarlighet och riskfrihet. Eftersom det ej existerande varken kan ses, vägas eller mätas är det omöjligt att prestera bevis för ogiftighet, ofarlighet och riskfrihet. Orsaken ligger således i vetenskapsteoretiska fundamenta som människan inte kan påverka och inte i bristfällig kunskap, som kan övervinnas med flera och bättre undersökningar. Förhållandet gäller generellt och inte enbart för amalgam".

Kommentarer:

Professor P.O.Glantz har genom oredlighet fastställt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergi/lichenförändringar som man kan se med ögat). Det har han fastställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier  eller kliniska prövningar som visar på att så skulle vara fallet. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många

vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

När vetenskap och beprövad erfarenhet kommer på tal säger etablissemanget att de baserar sitt påstående på historiska fakta. Att amalgam har använts med framgång i över 150 år utan att någon blivit sjuk.

Detta gör dom trots att dessa 150 år ständigt har varit kantade av vetenskapliga pubplikationer och beprövad erfarenheten som visar på biverkningar från amalgam.

Detta faktum om avsaknad av vetenskapliga studier och kliniska prövningar vill professor P.O.Glantz och det övriga etablissemanget inte höra talas om. Istället vänder de på kakan och säger att det inte finns några bevis för att vårt påståendet om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar - inte är sant.

Dessutom tar sig professor P.O.Glantz och etablissemanget sig rätten att även fortsättningsvis underkänna samtliga framlagda vetenskapliga bevis och beprövade erfarenheter om att läckande kvicksilver från amalgam visst ger biverkningar. En fullständigt absurd och oacceptabel argumentering av personer som säger sig företräda "vetenskap och beprövad erfarenhet".

Att det inte skulle finnas något vetenskapligt underlag som styrker sambandet mellan allmänna sjukdomssymtom och amalgamfyllningar eller några prov och undersökningar varmed sådana samband kan påvisas, beror på att etablissemanget inte vill ha några bevis.

Om inte läkarna klarar av att ställa en diagnos med mindre än att läkaren påstår att man behöver psykvård så är det inte konstigt att patienterna reagerar, om de nu har krafter och kurage nog att göra detta. För oss patienter är vår sjukdomsförklaring förenlig med vetenskap och speciellt med den beprövade erfarenhet som finns.

"Psykiatrin har blivit kroppsmedicinens "slasktratt" för sjukdomar läkarna inte förstår. Läkarna erbjuds en lättanvänd "slasktratt", som ger de möjlighet att framstå som kunnigare än de är och låter dem slippa säga - jag vet inte". (docenten i psykiatri, Per Dalén)

Docent Dr. Med. och leg. tandläkare Magnus Nylander (1998) rapporterar efter sin forskning att det finns direkta samband mellan amalgambelastning i munhålan och i kroppen. Hos gravida kvinnor går en del över i fostret och lagras där i hjärnan och i kroppen. Det finns ett direkt samband mellan antalet amalgamfyllningar hos modern och mängden kvicksilver i dessa organ hos de avlidna spädbarn som obducerats.

Han hänvisar också till djurstudier enligt vilka små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom).

För djur finns en nivå vid vilken det är vedertaget att amalgam ger permanenta skador. Den nivån har man funnit hos vissa avlidna spädbarn.

Professor emeritus Maths Berlins, skriver efter en genomgång av de senaste årens litteratur, att osäkerheten i hur många barn som kan drabbas är stor men också att riskerna för hämning av hjärnans utveckling hos foster är oacceptabel!

Tillgängliga fakta ger inte stöd för att avfärda risken, och man måste fråga sig hur stor del av utvecklingsstörda barn i Sverige som kan vara orsakade av kvicksilverexponering från amalgam.

Är inte dessa risker tillräckligt stora för att tillämpa försiktighetsprincipen? Det är häpnadsväckande att påstå något annat. Försiktighetsprincipen är mycket enkel att tillämpa. Den innebär att man helt enkelt låter bli tills man vet bättre.

Det är inget orimligt krav att det måste bevisas att kvicksilver är tillräckligt ofarligt att stoppa i munnen på folk. Så är det ju med mediciner. I det fallet måste det bevisas att de är tillräckligt ofarliga innan de släpps ut på marknaden. Graden av ofarlighet eller farlighet om man så vill, redovisas där i form av biverkningar.

Att inte ofarlighet går att bevisa säger sig självt. Teoretiskt och filosofiskt sett, så finns det absolut ingenting som är helt ofarligt. Däremot existerar ordet ofarlighet, så naturligtvis går det att gradera tex ofarlighet. Om tex. siffran 2 anger farligheten att opereras (tex 2 dödsfall på 300 operationer) så är det ju samtidigt också ett mått på hur pass ofarligt det är att opereras.

Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Frågan om biverkningar borde naturligtvis ha besvarats innan man godkände försäljningen av amalgam. Eller åtminstone ha besvarat efter att professor Alfred Stock sammanfattade sina arbeten 1926 med "Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten". Eller åtminstone ha besvarats senast under 1970-talet när allmänheten blev medveten om vad myndigheterna stoppade i munnen på folk, och samtidigt blev medveten om att man kunde bli kvicksilverförgiftad. Eller åtminstone när docent Mats Hanson 1981 varnade Socialstyrelsen i sin skrivelse ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning”.

 

Fortfarande år 2016 har frågan aldrig besvarats då etabliisemanget inte är intresserad av att ta reda på vilka biverkningar läckande kvicksilver från amalgamfyllningar ger. Etablissemanget är bara intresserade av att misskreditera ventenskapliga studier som visar på kvicksilvrets biverkningar.

Etablissemanget vill inte ha några bevis. Läs mer om > Bevis

Ett professor P.O.Glantz-duperat läkarsällskap remissyttrar sig till Socialutskottets betänkande (SoU 1982/83:1)

"Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30ggr större än det maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar"

Kommentar: Inte sant därför att den vetenskapliga sanningen är den motsatta. Läckande kvicksilver från amalgam uppgår till minst 4-6 gånger mer än från maten. Förekommer också att läckaget är mångfalt större än så.

Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant "vetenskapligt välbelagt" konstaterande. Inte visste politikerna att 

siffrorna var framfuskade från ett försök med amalgambitar upphängda i ett glas vatten.

 

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

13. Socialstyrelsen

När folktandvården infördes 1938 utan att ta hänsyn till de senaste forskningsrönen av professor Alfred Stock - så grundlades dagens problem med kvicksilverförgiftade patienter. Fri tandvård gjorde Sverige till världens mest kvicksilverutsatta folk och sannolikt det land med flest amalgamdrabbade. (Kan det möjligtvis finnas ett samand mellan detta faktum och Sverige som ett av de länder som har flest sjukdagar i världen?)

Socialstyrelsen gör här sin historiska felbedömning att inte beakta bl.a. professor Alfreds Stocks arbete. Det hade i så fall inneburit att skyddsföreskrifter för amalgam hade införts. Dessutom hade åtgärder för amalgamets avskaffande initierats. Detta misstag gör att det tandvetenskapliga etablissemanget, inklusive Socialstyrelsen, förtiger, förtränger och nonchalerar alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Av samma anledning skulle det vara förödande om Socialstyrelsen skulle tvingas erkänna att de gjort ett misstag. Därför finns inte ett erkännande på kartan. Därför har de också enbart tillsatt kvicksilverförespråkare som vetenskapliga råd.

Socialstyrelsens vetenskapliga råd professor P.O.Glantz går på den linjen och fastställer med hjälp av diverse oredligheter att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar.

Socialstyrelsens åsiktsutveckling 1981 - 2016

Bl.a. ur Magnus Nylanders bok “Fri från amalgam” (1998)

1) Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel.

( T.ex.. fastställt I tandläkartidningen 22/81 av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus)

2) Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

(T.ex.. i utredning fr. Socialstyrelsens vetenskapl. råd, Bergman, Glantz et.al., 1982, även framfört av Barbro Westerholm så sent som 1985 i TV:s Kvällsöppet.)

3) Personerna lider av toxikolofobi.

(Uttalande av Thomas Kallus i TV Maj 1985 angående personer som lider av kvicksilverförgiftning.

4) Amalgam avger visserligen kvicksilver, men mängderna är försumbara.

(T.ex.. i Thomas Kallus, “Kvicksilver från amalgam: En toxikologisk riskvärdering”, Tandläkartidningen 73, 1981, vilken Socialstyrelsen förde fram i t.ex. TV 1985.)

5) Amalgam avger visserligen icke obetydliga mängder kvicksilver, men dessa är ändå så små att de inte påverkar människokroppen.

(T.ex.. i “Socialstyrelsens allmänna råd om utredning av patienter som sätter sina symtom i samband med kvicksilver från amalgam”, SOSF 1991:6 [M] och “Potential biological consequences of mercury released from dental amalgam: proceedings from a state of the art conference in Stockholm April 9-10 1992″, red. Bo Bergman et.al., MFR, 1992.)

6) Visserligen avger amalgam betydande mängder av kvicksilver, vilka troligen/möjligen kan ha effekter på människokroppen, men det är inte bevisat att man blir sjuk av det.

(T.ex.. i “Socialstyrelsens allmänna råd om bemötande av patienter som relaterar sina besvär till amalgam och elektricitet”, SOSFS 1998:3 [M], 1998, eller i Socialstyrelsens expertgrupp, “Blir man sjuk av amalgam?”, SoS-rapport 21, 1994.)

Regeringen beslutade att from 1 juni 2009 förbjuda användandet av amalgam pga miljöskäl. Att anledningen var pga miljöskäl, och inte pga av att läckande kvicksilver från amalgam kan påverka hälsan, berodde på att Socialstyrelsen anser det inte bevisat att läckande kvicksilver från amalgam ger några biverkningar.

Socialstyrelsen vid skampålen!
Tandvårdskadeförbundets ordförande Margaretha Molius. "De som borde stå vid skampålen är de ansvariga på Socialstyrelsen, som i alla år har bibringat regering och riksdag uppgifter som inte varit sanna. Hur många människors öden som dessa lögner har förändrat och hur många människoliv det har tagit vet ingen, men ett är säkert, om det finns någon slags känsla för etik och moral hos er politiker, krävs det att Hanson får upprättelse! Det gäller för övrigt både patienterna och de läkare och tandläkare, som under alla år fått utstå ”uppvaktningar” av Socialstyrelsens tjänstemän och alla de försäkrade, som förlorat sin rätt till sjukersättning för att de varit kvicksilverförgiftade.

Andra måste stå där med skammens rodnad på sina bleka kinder, för man kan väl knappast hoppas på att Westerholm och andra bestraffas för sitt agerande och sina tillkortakommanden? Det finns många inom det vetenskapliga etablissemanget, som nu behöver ta sig en allvarlig funderare på hur de själva har agerat i frågan.

Hur många har försvarat sitt revir utan att ha tillräckliga kunskaper, men ändå varit tvärsäkra på att de har haft rätt och vi fel? Hur mycket har de ekonomiska och andra intressena fått styra agerandet? Är inte parallellerna med tobaksindustrin, asbestproblematiken och andra miljöskandaler tydlig nog?

Tänk om vetenskap och beprövad erfarenhet alltid följdes av att ständigt söka ny kunskap i det praktiska arbetet. Tänk om erfarenheterna från Semmelweiss och andra fungerade som dagsaktuellt rättesnöre i samband med all forskning. Tänk om man inte hade agerat så illa från första början utan tagit sig tid att fundera över om varningarna var befogade.

Istället har man från myndighetshåll och det vetenskapliga etablissemanget agerat som gamla tiders härskare. Kom budbäraren med ett dåligt budskap, högg man huvudet av honom. Tänk om amalgamfrågan kan bli den väckarklocka som alla behöver, så att misstagen inte upprepas".

Angående att enskilda tjänstemän struntar i regering och riksdagsbeslut.

Tandvårdsskade förbundet 2001-03-03  "Det är inte i demokratins intresse, att särintressen från fakulteter, enskilda högre tjänstemän hos våra myndigheter eller internationella gruppers ekonomiska aspekter på eventuella skadeståndsanspråk tillåts styra den demokratiska processen i Sverige. Inte heller att dentalindustrins företrädare eller enskilda tjänstemän ska avgöra hur riksdagsbeslut ska tolkas, när det gäller om och på vilket sätt de tandvårdssjuka ska få hjälp och vård på lika villkor.

Det är därför av yttersta vikt att regering och riksdag tar tillbaka sitt demokratiska mandat, så att myndigheter och fakulteter inte kan agera som en stat i staten. Med bättre kontroll av hur de fattade besluten har verkställts i denna fråga, hade många människoliv kunnat räddas och dessutom skulle förtroendet för politikerna ha stärkts.

Vi har en tjänstemannadiktatur, som är en ren parodi på den skenbart demokratiska uppbyggnaden av Sverige! Vi borde göra uppror mot de politiker som av flathet inte vill eller vågar ta byråkraterna i örat, när dessa inte följer tagna beslut på ett korrekt sätt. Det måste gå att avsätta personer på olika nivåer när de missköter sina uppdrag eller förändrar beslut och till och med ger felaktig information till politikerna".

Samma olydnad har för övrigt landets kommuner. De kan ostraffat bryta mot vad regering och riksdag har beslutat.

14. Forskarvärlden/Vetenskapsvärlden

(Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Som ett led i forskningsaktiviteterna anordnade Medicinska forskningsrådet (MFR) en state-of-the-art-konferens 1992. På denna behandlades potentiella biologiska konsekvenser av kvicksilver frisatt från amalgam. Under konferensen drog man följande slutsatser:

• Kvicksilver från amalgam bidrar inte till systemsjukdomar eller toxiska effekter.

• Inga effekter på immunsystemet har kunnat påvisas av kvicksilverläckage från amalgam.

• Allergiska reaktioner mot kvicksilver har påvisats, men är ytterst sällsynta.

• Enstaka individer kan få lokala lichenoida reaktioner intill amalgamfyllningar.

• Det finns inga data som stödjer att kvicksilver från amalgam ger upphov till fosterskadande effekter

Tillgängliga vetenskapliga data ger inte stöd för att man skall sluta använda amalgamfyllningar eller byta ut befintliga felfria amalgamfyllningar.

Dessutom att det totala kvicksilverupptaget för en amalgambärare med 20-30 amalgamytor inte är över 10 ug per dygn

Slutsatsen var således att utifrån det aktuella kunskapsläget fanns det inte tillräckliga vetenskapliga belägg för att kvicksilver från amalgam skulle kunna ha allvarliga toxiska effekter.

Hur har man då kommit fram till dessa slutpunkter?

1. Genom att negligera uttalade forskningsinriktningar från Socialstyrelsens LEK-kommite. Den förordade mer forskning om kvicksilver i olika vävnader och dess relation till bland annat selen. Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander sökte förskningsmedel från dom 16 miljoner som enligt regeringsbeslut blev avsatta för amalgamforskning. Det blev noll kronor med motivvering att forskningen saknade nyhetsvärde. Man var alltså ointresserad av att närmare studera vart kvicksilver i amalgam tar vägen i kroppen. Handläggare i äreendet var Bo Bergman, professor i protetik och maka till Sveriges amalgam etablissemangsmoder Maud Bergman (se under punkt 5 ovan).

2. Samme Bo Bergman var det som tillsammans med Harry Boström, professor i medicin och och K.Sune Larsson, professor i odontologisk toxikologi planerade denna konferens. Det visade sig att man inbjöd ett mycket speciellt urval av föreläsare. Ingen av Sveriges mest meriterande amalgammotståndarna blev inbjudna såsom Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander, professorerna Lars Friberg, Gunnar F Nordberg och Maths Berlin varav dom två sistnämda anses tillhöra de mest välmeriterande kvicksilverforskana i världen.  En annan som inte heller blev inbjuden var amalgammotståndaren docent Mats Hanson som kanske är den som arbetat mest kraftfullt för att belysa amalgamfrågan. Efter stora påtryckningar från Tandvårdsskade - förbundet kände MFR sig tvugna att inbjuda amalgammotståndaren och forskaren Murray Vimy som bl.a  visade att kvicksilver vandrar över från modertacka till foster. Dekanus vid Karolinska Institutet ordnade dock så att Magnus Nylander och professor Marie Vahter, IMM, fick möjlighet att gå dit i egenskap av observatörer åt Karolinska institutet.

3. När amalgammotståndarna var "eliminerade" var det fritt fram att fastställa slutsatserna ovan. 

Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner (1986) har bl.a visat att att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (minst sagt mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår).
Analyser av kvicksilver i vävnader från en avliden 60-årig kvinna med en stor mängd amalgamfyllningar visade mycket höga koncentrationer av kvicksilver i olika vävnader, t.e.x eller 150 ng/g (nanogram) i hjärnan, 1050 ng/g i njurarna och 1400 ng/g i hypofysen  En ordinär mängd amalgam (ca 10 fyllningar) ökar kvicksilverhalten i hjärnan hos vuxna med i genomsnitt cirka 10 ng/gper gram (g) hjärnvävnad. Den motsvarande ökningen i njurarna är cirka 600-700 ng/g och i hypofysen cirka 30 ng/g

På konferensen tyckte Maud Bergman att denna forskning var meningslös och ointressant. Så fastställer man ett slutdokument. Tyvärr är det sannolikt att Bergmans åsikter, som publicerades av MFR, minskade intresset för studier av kvicksilver i olika delar av kroppen samt påverka fördelningen av forskningsanslag framöver.

Kommentar: Forskaretablissemanget blev 1990 överbevisat om att kvicksilver från amalgam överförs från modern till fostret, hos både djur och människor (Vimy MJ; 1990). Docent Mats Hanson varnade redan 1985 i tidskriften "Jordemodern” om ”fosterskadande effekter av kvicksilver”. För övrigt så rekomenderade 

Världshälsoorganisationen (WHO) redan 1980 att exponeringen för kvicksilverånga skulle minimeras för kvinnor som var gravida och i fruktsam ålder.

Forskaretablissemanget tvingas ta till sig dessa fakta. I stället för att falla till föga och erkänna sitt misstag propagerar de nu för fortsatta experiment på foster och barn. Detta gör de genom sin nya ståndpunkt "Det finns inga data som stödjer att kvicksilver från amalgam ger upphov till fosterskadande effekter"

Inte heller tar de till sig det självklara att tex. den behandling jag fick,12 amalgamfyllningar plus 20 minuters torrputsning och bettinslipning utan sug vid ett och samma tillfälle under en 20 dagars period, leder till "toxiska effekter" - minst sagt. Speciellt om patienten dessutom har stora upplagrade depåer av kvicksilver sedan tidigare tandläkarbesök och dessutom råkar tillhöra de kanske upp till 5-10 % av befolkningen som är extra känslig mot kvicksilver.

Inom forskningen består den "vetenskapliga" sidan nästan helt upp av tandläkare som på akademisk nivå står för huvuddelen av all forskning på området. I bakgrunden finns också den odontologiska materialindustrin.

Tandläkarkåren är väl medveten om att odontologins historia från 1840-talet och framåt är oupplösligt förbunden med amalgam. Därtill kommer att ett erkännande av risker skulle kunna få oerhörda skadeståndsrättsliga konsekvenser i framför allt USA. Enligt kalifornisk miljölagstiftning är sedan 1987 alla som bedriver verksamhet med vissa giftiga substanser skyldiga att upplysa allmänheten om riskerna. Kvicksilver hör dit, och under flera år har nu domstolsprocesser pågått där tandläkare och amalgamtillverkare försöker få undantag för amalgam, vilket dock misslyckats. Det är på sitt sätt mycket avslöjande att stora juridiska resurser läggs ned på att slippa undan något så begränsat som en upplysningsskyldighet.

Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt, så har etablissemanget dyrt och heligt bedyra.t att amalgam inte ger några biverkningar. Detta trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar på att så skulle vara fallet. I stället för att vetenskapligt försöka bevisa sitt påstående så vänder etablissemanget på kakan och påstår istället att det inte finns några bevis för att etablissemangets påstående inte är sant. Samtidigt vägrar etablissemanget att ta till sig framlagda vetenskapliga bevis. En helt absurd och oacceptabel argumentering och inställning.

I dag finns ingen säker metod för att fastställa kvicksilverförgiftning. Det måste anses väldigt anmärkningsvärt att ansvariga inte har brytt sig om att anslå medel till att ta fram en sådan metod. Istället har lejonparten av forskningsmedlen gått till att försöka motbevisa vetenskapliga studier om att kvicksilver från amalgam är skadligt. Den grupp som fått störst forskningsanslag är etablissemanget inom tandläkarkåren. Frågan är om de är bäst lämpade för detta. Har de tillräckligt med kompetens inom specialområdena toxikologi, fysiologi, immunologi, metallurgi och elektrokorrosionkemi som alla är förknippade med kvicksilverförgiftning från amalgamfyllningar. Svaret är NEJ.

Anledningen till att de har fått mest forskningsmedel är för att etablissemanget inte vill ha några bevis.

Detta skrev Birgitta och Robert Forsberg 1985 i boken 
"DEN LÅNGSAMMA DÖDEN" "D
et är svårt för den som inte forskat själv att förstå varför det inte genast forskas fram nya behandlingsmetoder för kvicksilverförgiftning. För att forska måste man ha pengar. Om man ska kunna få pengar måste man höra till någon institution. Men för att få vara kvar på en institution måste man i regel få forskningsanslag och visa att man har utfört någon forskning. Vem delar ut forskningsanslag då? Jo, pengarna kommer från många olika håll, men på ett eller annat sätt har gårdagens forskarstjärnor ett finger med i spelet. De som gjorde gårdagens upptäckter och nu sitter som professorer eller höga tjänstemän styr vad som får upptäckas idag. De vill naturligtvis inte se sina egna sanningar raseras hur som helst av unga forskare. I läkarkåren råder ett oerhört förtryck av nya idéer. Om en underläkare är kunnigare än sin överläkare i en fråga, så vågar han/hon ofta inte visa det. Många behandlingsmetoder som hör till de bästa i sjukvården i dag, förhånades och förlöjligades med personliga tragedier som följd, när de en gång presenterades. Läkarvärlden är som vi sett strikt rangordnad och drivkraften är belöningar av olika slag. I toppen sitter många maktförblindade, och av forskning sedan länge ointresserade personer, och delar ut belöningar nedåt i ledet till de om har "rätt" idéer. En av de vetenskapliga dogmer man länge slagit vakt om, är att man inte kan bli kvicksilverförgiftad från sina amalgamfyllningar. De bevis som lades fram för femtio år sedan har glömts bort. Moderna rapporter som inte stämmer med doktrinerna hamnar i byrålådan, försenas, modifieras eller kritiseras sönder. Forskare som är så "oförnuftiga" att de ändå påstår något annat angrips på alla möjliga sätt. För en tid sedan försökte generaldirektören vid socialstyrelsen, Barbro Westerholm, tillsammans med övertandläkare Thomas Kallus förmå rektorn vid Lunds universitet att verkställa en korrigering av en artikel som docent Mats Hanson skrivit om hur foster skadas av det kvicksilver som frigörs ur moderns tänder. Det slutade med att han fick sparken från sitt jobb. Detta var ett varnande exempel för alla unga läkare och forskare med ambition att bli något".


Exempel ur "Kvicksilver i amalgam" http://user.tninet.se/~avx276u/kvicksilver/arbetsmiljorisk.html

"I professor Lars Fribergs riskvärdering pekas på att de undersökningar som har gjorts är alldeles för få och orepresentativa och till och med motarbetats. Han nämner som ex hur professor Gunnar Nordberg sökte medel från Arbetsmiljöfonden, för en rikstäckande studie på tandvårdspersonal men fick inget bidrag. Liknande erfarenhet drar flera andra forskare. Dr Britt Ahlrot-Westerlund sökte medel för att undersöka korrelationen mellan förekomst av kvicksilver i spinalvätska och MS. Hennes ansökan avslogs då forskningsprogrammet ansågs vara bisarrt!"

Mer exempel ur "Kvicksilver i amalgam" http://user.tninet.se/~avx276u/kvicksilver/arbetsmiljorisk.html

"Inga medel ges till annan forskning, än till den undersökning som yrkesmedicinarna Langworth och Barregård beviljats av Arbetsmiljöfonden den 17 maj 1988, ansökan nr 88-0177, med kommentaren "En förhoppning man gärna vill nära är att Langworth och Barregårds projekt ger sådana resultat att det inte motiverar någon fortsättning"! En av de sakkunniga, Sven Hernberg, säger vad många väl tror och hoppas "I dagens Sverige tror jag tyvärr dock att resultatet inte blir av det slaget att någon verklig ny kunskap tillförs, av den enkla orsaken att hygienen är så god att det faktiskt inte förekommer kvicksilverrelaterade, detekterbara rubbningar".

Detta innebär att den anslagsgivande myndigheten redan vid beviljandet framför önskemål om undersökningens utfall. Frågan är om det är dessa kommentarer som gör att Langworth och Barregård så envist hävdar kvicksilvrets oskadlighet för tandvårdspersonalen? Trots att de i undersökningar visat, att både risk för kontaminering och höga halter kvicksilverånga förekommer drar de slutsatser om låga medianvärden. Rapporter där mycket höga kvicksilvervärden redovisats har utelämnats i Socialstyrelsens nya anvisningar, trots protester från ledamöter i tungmetallgruppen".

"Till Langworth och Barregårds forskning har anslagits 155.000 kronor till skillnad mot vår undersökning som fått bedrivas helt ideellt. Dessa "experters" kunskap i frågan framgår tydligt genom ett brev från Langworth till Margaretha Molius, där han frågar om hon har några vetenskapliga uppgifter som berör hudpenetration och mätningar av kvicksilverångavgivande med eller utan vattenkylning!

När ingen forskning sker och inga medel ges till forskning som kan visa den verklighet som döljer sig bakom kulisserna, vad gör man då? Vi försöker i alla fall förmedla något av det vi tagit del av från kollegor från hela landet".

Trots att extra resurser ställts till medicinska forskningsrådets förfogande har mycket få systematiska studier genomförts på människor som är amalgambärare och som har sjukdomssymptom. Inte heller har man studerat de patienter som uppger att de blir sjuka vid urborrning av amalgamplomber. Detta trots att dessa kategorier särskilt angavs i riksdagen om forskningsanslag till hälsoeffekter av amalgam.

Hur man agerar för att sabotera demokratiska beslut

Tandvårdskadeförbundets ordförande Margaretha Molius. "Den enhet vid Huddinge sjukhus som skulle ta sig an denna patientgrupp fick forskningsanslag men hade som arbetshypotes att man inte kan bli sjuk av dentala material. Patienternas deltagande innebar ett stort mått av psykologiskt grupptryck.

Dessutom fanns en risk att förlora sin sjukpenning om patienterna inte accepterade den kognitiva terapin. Detta medförde att Tf fick mängder av allvarliga klagomål angående enheten, vilket föranledde kontakter med politikerna, som senare stängde enheten.

Samtidigt fanns Amalgamenheten i Uppsala, där patienterna utreddes på ett annat sätt. Deras belastning av olika dentala material redovisades, deras sjukhistoria genomgicks, påverkan av läkemedel, arbetsmiljö och yttre miljö utreddes. Kort sagt patienterna togs på allvar. Detta, tillsammans med att man såg till att patienterna skonsamt blev av med sjukdomsframkallande dentala material, gjorde att flertalet patienter kände stort förtroende för enheten. Dessutom blev de så småningom friskare, samtidigt som deras livskvalitet avsevärt förbättrades.

Detta kunde uppenbart inte tolereras av motståndarna. Klappjakten började. En ren häxprocess med media i spetsen tog vid och anmälningar gjordes angående påstådda eller inbillade felsteg, där enheten inte fick en ärlig chans att försvara sig.

Det är anmärkningsvärt att demokratiskt fattade beslut i riksdag och på landstingsnivå så till den grad kan motarbetas av högt betalda tjänstemän som finansieras genom våra gemensamma skatter.

Frågan måste ställas, i vems intresse agerar man? Finns det andra ekonomiska bindningar eller är det bara prestige som styr?"

Karolinska institutet anför till Socialutskottets betänkande SoU 1982/83:1 i fråga om biverkningar av oral galvanism bl. a. följande:

"Docenten i zoofysiologi vid Lunds universitet Mats Hanson har varnat för en giftkatastrof och skador av utkorroderat kvicksilver från amalgamfyll­ningar i munnen. Hansons beräkningar av hur mycket kvicksilver som löses ut från amalgamfyllningarna är felaktiga. Bland annat har han inte tagit hänsyn till att korrosionen av en amalgamfyllning avtager efter en tid. Inte heller har han vid beräkningarna beaktat att även andra ämnen än kvicksilver frigörs vid korrosionen. Hanssons agerande i massmedia har varit olyckligt då han i onödan och utan vederhäftig grund för sina påståenden skrämt många människor.

Debatten i Sverige om konsekvenserna av oral galvanism har över huvud taget fått många att tro att deras besvär i olika delar av kroppen är orsakade av de metallegeringar som finns i deras mun. Personer - i ämnet inte utbildade - har utfört mätningar av elektriska spänningar mellan fyllningar på personer, som genom artiklar i tidningar kommit att tro att deras synrubbningar, sömnlöshet, huvudvärk, kramper, ledbesvär, mag-, njur-och leverbesvär m. m. är orsakade av metallegeringar i munhålan. De av dessa personer utförda mätningarna är helt klart inte tillförlitliga, inte heller deras rekommendationer till byte av fyllningar eller andra behandlingar.

Det finns inget belägg för att allvarliga metallförgiftningar orsakade av godkända, högkvalitativa amalgam- eller guldlegeringar i tandfyllningar förekommer, även om dessa kombineras i en och samma munhåla. Däremot är det, som ovan nämnts, vanligt att spårkvantiteter av metaller härstam­mande från tandfyllningsmaterialen sprids i tänderna och deras omgivningar, i det stora flertalet fall dock utan att ge skador eller symptom. I enstaka fall kan små slemhinneförändringar uppkomma, som bedöms vara bagatellartade. Att barn reagerar mot amalgamfyllningar är ytterst ovanligt".

Kommentar: Det paradigm som forskaren omfattar bestämmer stora delar av hans erfarenhet. Allt som han ser, observerar, undersöker och mäter gör denne utifrån sin bestämda världsbild. Det är det som avgör vilka frågor som ställs och som bidrar till formuleringen av svaren.

T.e.x. är det typiskt att Karolinska och ingen annan forskare heller för den delen, inte nämner professor P.O.Glantz forskningsfusk där han påstår att "En mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug kvicksilver/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala dagsintaget på 10-20 ug".

Det är fusk därför att den vetenskapliga sanningen är den motsatta. Läckande kvicksilver från  amalgam uppgår till minst 4-6 gånger mer än från maten. (Förekommer också att läckaget är mångfalt större än så).

Därigenom slapp Socialutskottet också få reda på att fusket var baserat på en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten.

Mer från Socialutskottets betänkande SoU 1982/83:1. Förslaget i motion 1981/82:350 (c) om en ny medicinsk specialitet

"Karolinska institutet anser det inte meningsfullt att inrätta en ny medicinsk specialitet "där man arbetar med hela den mänskliga organismen i samband med åkommor från tänder och tandlagningar". I stället bör enligt institutet alla som arbetar inom sjuk- och hälsovården ständigt öka sina kunskaper för att kunna göra korrekta helhetsbedömningar av patienterna".

"Läkarsällskapet anser inte att det finns skäl för att forskning och utbildning i de aktuella frågorna skall ske under de speciella former som föreslås i motion 1981/82:350 (c). Dessa behov av forskning och utbildning torde kunna tillgodoses inom etablerade discipliner, inom vilka redan nu forskningen rörande tunga metaller är föremål för stor uppmärk­samhet, avslutar Läkarsällskapet".

Kommentar: Som sagt de vill inte ha några bevis

15. Dental industrin

Tillverkningen av amalgam har alltsedan mitten av 1800 talet präglats av lurendrejeri.

Kemikalieinspektionen konstaterade vid en inspektion 1996, hos tillverkare och importörer av dentala material att få dentala material var anmälda till Kemikalieinspektionens produktregister. Många dentala material var otillfredsställande deklarerade och saknade ofta varuinformationsblad på svenska (Rapport nr 8/97). De undersökta företagen saknade dessutom ofta egen toxikologisk kompetens.

16. EU

(Citat från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

"Tyvärr visar en mängd omständigheter att amalgamfrågan i flera viktiga sammanhang, bedömts på ett oacceptabelt sätt. Ett färskt och framträdande exempel utgörs av EU-rapport (utskickad på remiss under senare delen av 1997), som under två år utarbetats av en tillsatt arbetsgrupp. Denna preliminära EU-rapport stödjer sig förvånande nog till betydande delar på den omtvistade och vetenskapligt kraftigt kritiserade konferens som hölls av Medicinska forskningsrådet (MFR) i Stockholm 1992. Man får uppfattningen att EU-gruppen valde att stödja sig på just de beräkningar av kvisilverupptag och riskvärderingar som talar för minst risker med amalgamfyllningar. EU-gruppen har bland annat över huvud taget inte beaktat den översikt och riskvärdering som Jan Weiner, medicinsk statistiker och epidemiolog vid Arbetsskyddsstyrelsen, och jag själv publicerade i USA, 1996. Detta internationellt uppmärksammade arbete finns inte ens med i EU-gruppens referenslista. Har man missat vårt arbete eller helt enkelt undvikit att omnämna det?

 Andra framträdande riskvärderingar som inte heller beaktats i EU-rapporten utgörs exempelvis av Socialstyrelsens expertrapport från 1987 och professor Maths Berlins framsynta och uppmärksammade artikel i Läkartidningen 1992. En allvarlig kritik mot EU-gruppen är att de baserat sitt riskvärdering på ett för litet kvicksilverupptag från amalgamfyllningar (1-5 mikrogram per dygn). I sina slutsatser har man överhuvudtaget inte tagit häsyn till dem som har ett ovanligt högt kvicksilverupptag från sina amalgamfyllningar. Tillgänglig publicerad forskning visar att kvicksilverupptaget kan bli mer än tio gånger högre än det högsta värdet som EU-gruppen använder i sin sammanfattande riskbedömning!

Vidare hanterar EU-gruppen fostrets kvicksilverexponering på ett ytligt och oförsiktigt vis. Man refererar i första hand till den tidigare nämda MFR-konferensen där det uttrycktes att det inte fanns stöd för restriktioner av amalgamanvändningen vid graviditet. EU-gruppen förefaller ha en liknande inställning. I motsats till detta har flera andra expertgrupper och myndigheter tidigare kraftigt förespråkat amalgamrestriktioner vid gravididet.

Redan 1980 rekomenderade Världshälsoorganisationen (WHO) att exponeringen för kvicksilverånga skulle minimeras för kvinnor som var gravida och i fruktsam ålder. En sådan rekomendation omöjliggör naturligtvis alla former av amalgamarbeten på gravida och på dem som planerar graviditet.

 I sin nuvarande utformning tillför denna EU-rappoer inget nytt. Den är ofullständig, samt i vissa avseenden inte alls i linje med vad tillgänglig publicerad forskning och senare riskvärdering visar. Kort sagt håller EU-rapporten inte den vetenskapliga standard som man måste kräva i ett sådant här sammanhang. Detta är särskilt viktigt att framhålla, eftersom EU-rapporten kan få stora konsekvenser för hur amalgamfrågan behandlas många år framåt"

Att EU-rapporten fick stora konsekvenser för hur amalgamfrågan behandlas många år framåt råder ingen som helst tvekan om. I år (2013) sa EU nej till att förbjuda amalgam med hänvisning till att det är inte bevisat att kviscksilverånga från amalgamfyllningar i tänderna kan påverka hälsan. Däremot förbjöd EU långsiktigt all annan användning av kvicksilver.

17. FN

I början av 2013 samlades delegater från cirka 150 länder till den femte och avslutande rundan i förhandlingarna om kvicksilver inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP.

Den nya kvicksilverkonventionen som delegaterna kom överens om, kommer att omfatta kvicksilvers hela livscykel, från primär gruvbrytning till avfall och slutförvar. Detta genom begränsningar och förbud som i de flesta fall kommer att gälla från 2020.

Amalgametablissemanget vägrar dock i vanlig ordning att acceptera att läckande kvicksilver från amalgam är skadligt. Etablissemmanget har därför lobbat stenhårt och lyckats med bedriften att få amalgam undantaget för restriktioner. Det finns enligt etablissemanget två säkra förvaringsmetoder för kvicksilver. Det ena är isolerade bergrum. Det andra är i tänderna på folk. Så länge amalgamen sitter i munnen gör den ingen skada för miljön.

Det är dock glädjande att konventet i sin slutdokumentation uppmanade deltagarländerna att verka för en utfasning av amalgam. Sverige, Norge, Danmark, Ryssland och i viss mån Japan är dom länder som hittills har infört förbud mot användningen av amalgam.

18. Media

Media borde inte så okritiskt lita på "seriösa" forskare och svälja allt de påstår. Med enkla historiska fakta

enligt nedan borde media fråga sig om professor P.O.Glantz fastställande att "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver" (Senare reviderat till att i vart fall inte i någon mängd som påverkar hälsan)  

är ett vetenskapligt korrekt påstående?

(Socialstyrelsens vetenskapliga råds utredning från 1982. Citatet från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Amalgamets historia

Den franske tandläkaren Louis Regnart var den i västvärlden som 1818 uppfann amalgamet genom att blanda kvicksilver med metallspån/pulver från vismut, bly och tenn. En förträffligt praktisk och billig uppfinning.

De franska bröderna Crawcour bedrev i New York på 1830-talet en omfattande reklamverksamhet för sitt amalgam som de döpte till "Royal mineral succedaneum" (det kungliga mineralets - guldets ersättning). Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt. bedyrade de dyrt och heligt dess ofarlighet, fastän det aldrig hade gjorts några vetenskapliga studier som visade på att så skulle vara fallet.

Sedan dess har det inom tandläkarkretsar upprepats och basunerats ut att "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver": Detta har skett så ofta att duperingen har blivit till en vetenskaplig accepterad sanning inom ett ständigt växande etablissemang. När protesterna mot kvicksilver ökade i omfattning har marknadskrafterna successivt också ökat insatserna genom lobbning av myndigheter och övriga beslutsfattare att inte förbjuda amalgamet.

Det är från denna ovetenskapliga grund som professor P.O.Glantz och övriga i etablissemanget har fastställt sin felaktiga tes om att "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver": Senare reviderat och faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Detta fastställande gäller än i dag, år 2016. hos Socialstyrelsen.

(Citatet från medecine doktor Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

Professor P.O.Glantz lyckade historieförfalskning

.

I Socialstyrelsens vetenskapliga råds utredning från 1982 så fastslår professor P.O Glantz et.al. följande:

"Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver":

"Det har aldrig rapporteras om någon systematisk utlösning av sådana fyllningar".

"En lång rad kemister, fysiker, metallurger, korrosionsforskare, toxikologer och odontologer har sysslat mer eller mindre intensivt med detta problem. Från sina helt olika utgångspunkter kommer dessa forskare emellertid fram till att det kvicksilver, som finns bundet i amalgamfyllnngar, under kliniska betingelser inte frisätts i sådan grad att detta kan ge upphov till allmänna förgiftningsymtom".

(Citat från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Historieförfalskningar därför att fastställandena stämmer inte

Professor P.O.Glantz ignorerade att man redan år 1840 genom beprövad erfarenhet kom fram till följande: "Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen". Uttalandet är gjort av Baltimore tandläkarhögskola i USA.

American society of dental surgeons (Amerikanska tandläkarförbundet), grundat 1840, uteslöt dessutom under en period medlemmar som inte avsade sig användandet av amalgam.

Professor P.O.Glantz ignorerade också toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) kunskaper och beprövade erfarenheter. Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända Gifte und Vergiftungen från 1928. Ur femte upplagan från 1962 citerar vi; Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer. (Översättning - docent Per Dale´n)

Professor P.O.Glantz ignorerade också den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stocks kunskaper och beprövade erfarenheter. Han presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att  kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Alfreds Stocks sammanfattade 1926 "Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten". Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Professor P.O.Glantz ignorerade också Karl Oskar Frykholm (1957) klassiska och imponerande doktorsavhandling där han med hjälp av radioaktivt märkt amalgam visade på betydande upptag av kvicksilverånga i samband med insättning och bortborrning av  amalgamfyllningar.

Professor P.O.Glantz ignorerade också Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att beprövad erfarenhet har visat att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

Professor P.O.Glantz ignorerade också forskaren Gay D.D och medarbetare som 1979 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Lancet.

Professor P.O.Glantz ignorerade också forskaren Svare och medarbetare som 1981 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. (1981). Även denna undersökning blev publicerad i framträdande internationella forskningstidskrifter.

Media har utan att bedriva undersökande journalistik och utan att ifrågasätta och kritiskt granska grundläggande fakta och historik, med hull och hår svalt professor P.O. Glantz  historieförfalskning, bristande forskningsetik, forskningsfusk, vilseledning ang kvicksilverförgiftning, dupering, evidens/omoral och alla oredligheter som redovisas på denna webbsida.

Angående den västsvenska löpsedeln (GP 20/1-88)

Nya rön förvånar forskare. Bättre hälsa och ett längre liv med amalgam i tänderna. Denna sägs visa att kvinnor med många amalgamfyllningar mår bättre än de som inga har! Nyheten har gått runt i alla media och spritts utanför landets gränser

Jan Åberg Tillitsforskare - angående forskningsresultatet på GP-löpsedeln.

"Vi kan som vanligt konstatera att den s.k. vetenskapen kan producera de resultat den önskar, och påverka den allmänna opinionen i den riktning den vill. Massmedia biträder villigt och andäktigt, allt för att sälja lösnummer. Även TV´s - Rapport och TT hakar på!!! Media finner ingen orsak att granska och ifrågasätta ”seriösa" forskare".

Läs mer om hans redogörelse > http://www.kvicksilver.org/_index/index-vilseledande.html

Mer angående den västsvenska löpsedeln (GP 20/1-88)

Calle Bengtsson kommenterar sin studie i Läkartidningen 2001;98:930-3.

"Vår artikel där baserade sig på en långtidsuppföljning av kvinnor (Populationsstudien av kvinnor i Göteborg) med start 1968, där vi inte kunde se någon negativ hälsoeffekt av amalgamfyllningar i ett befolkningsperspektiv. Kvinnor med många amalgamfyllningar hade inte fler symtom än kvinnor med få eller inga amalgamfyllningar och heller ingen ökad sjuklighet eller dödlighet. Även om vi var noga med att påpeka att varje person är unik var vår generella slutsats densamma som den som framfördes i Lancet: att det inte finns skäl att byta ut väl fungerande amalgamfyllningar".

Calle Bengtsson

calle.bengtsson@allmed.gu.se

Tandvårdsskadeförbundet replikerar 2001-03-01 - Amalgamforskare drar felaktiga slutsatser

Med stor förvåning konstaterar Tandvårdsskadeförbundet som representerar 10000 tals patienter, som faktiskt blivit sjuka av kvicksilvret i amalgam, att Läkartidnigen åter har låtit Ahlquist, Bengtsson och medarbetare få utrymme för sina teorier, att man blir friskare med fler amalgamfyllningar, än med färre synliga sådana.

Vad dessa forskare inte berättar är att de har utrett frågan utan att ta hänsyn till att kvinnor i 50 års åldern med färre fyllningar kvar, oftast har haft stora och omfattande amalgamarbeten och eller rotfyllda tänder med ex. mässingsskruvar, innan dessa blev omöjliga att behålla och därför dragits ut.

När man har fyllt luckan med en s.k. bro, användes tidigare regelmässigt omgivande amalgamkronor som bropelare som fäste för guld eller andra metaller. Detta gör att kvicksilvret löses ut mångdubbelt snabbare än med bara amalgam i munnen, vilket tydligt avspeglas i symtombilden i rapporten. De patienter som enligt rapporten hade ett fåtal fyllningar kvar, uppvisade de kardinalsymtom, som följer på kvicksilverbelastning. Denna tidigare belastning har man inte tagit hänsyn till i undersökningen.

Kvicksilver är ett smygande gift som lagras i kroppens alla organ.

På grund av att kvicksilverhalter i blod/serum enbart avspeglar det dagsaktuella läget, anser Socialstyrelsen att denna provtagning inte är relevant.

Forskningsrådsnämndens (FRN) expert Prof. Maths Berlin drog slutsatsen, att det kan vara upptill 500 000 svenskar, som är påverkade eller sjuka av sina amalgamfyllningar, samt att kvicksilver kan ge utvecklings, inlärnings och beteende störningar hos barn genom belastningen från moderns amalgamfyllningar. Han fann denna risk oacceptabel!

FRN ansåg inte, att Göteborgsundersökningen, hade den vetenskapliga stringens som krävs för att den skulle beaktas.

Om man velat ha ett korrekt resultat, skulle kontrollgruppen aldrig någonsin haft en enda amalgamfyllning och inte på något annat sätt varit utsatt för kvicksilver.

Var hittar man denna kontrollgrupp? I alla fall inte i Sverige, som när amalgamdebatten började 1978 var det amalgamtätaste landet i världen.

Hur många patienter i kontrollgruppen är idag i livet, hur stort är bortfallet av olika skäl? Det är märkligt att man började undersökningen 1968, 10 år före amalgamdebatten, är forskargruppen kanske synsk?

Författarnas slutkommentar, att det inte är något vanligt fenomen med kvicksilverpåverkan faller, genom att man utgått från felaktiga grundförutsättningar, där man bortsett från den totala kvicksilverexponeringen under hela livet, för den enskilde individen.

Göteborgsforskarna friskriver sig från sina egna resultat dock på slutet för gruppen särskilt känsliga individer. Hur många dessa känsliga är, vet ingen.

Läkartidningen var inte intresserade, av att publicera Prof.Fredrik Berglunds analys av studier som publicerats mellan 1986 till 1997. Han finner tydliga samband, att förbättrad hälsa uppnås, under förutsättning att tandläkaren skyddar patienten vid bortborrning av amalgam, om att nya metaller undviks.

Mer angående den västsvenska löpsedeln (GP 20/1-88)

http://www.tf.nu/ledare/var-finns-kallgranskningen/

Men, det är inte alltid lätt att vara journalist. DN-journalisten Barbro Jörberger fick 1989 skrivförbud av dess chefredaktör Christina Jutterström pga. sina kritiska artiklar om amalgam.

17.

Huvet-i-sanden-2.jpg

Varken Centrala etiksprövningsnämnden, rättsväsendet (JO,JK), media eller Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tycks bry sig om oredligheterna. Eller tillhör dom kanske också etablissemanget?

Definition på oredlighet i forskningen

Forskningsetiska utredningen "God sed i forskningen" definierade oredlighet som:

"Att en forskare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade normer" (SOU 1999:4). .

"Forskare måste alltid vara hederliga med sina resultat. En forskare får aldrig förvränga, förfalska, vilseleda eller plagiera.

Det åligger varje forskare att hålla sig informerad om och följa de lagar, förordningar, föreskrifter och riktlinjer som gäller den egna verksamheten".

"Forskningsfusk är allvarligt av flera skäl. Förutom att forskaren bedrar sina kolleger och allmänheten, innebär det att människor kan komma till skada. Exempelvis grundas sjukvårdens behandlingsmetoder och läkemedel på forskningsresultat. Är dessa falska kan konsekvenserna bli förödande. Vidare innebär forskningsfusk att falska föreställningar får spridning och fusket undergräver allmänhetens förtroende för forskningen".

(DN 2011-10-14) "I jämförelse med vår omvärld har Sverige i dag ett svagt system för att komma åt forskningsfusk och vetenskaplig oredlighet. Under de åtta år som expertgruppen utredde misstankar om forskningsfusk har det tyvärr varit vanligt att forskare som beslagits med fusk, genom fabricering eller förfalskning av resultat eller plagiering av andras material, gått fria från påföljd".

Läs mer om forskningsfusk på Vetenskapsrådets hemsida codex.vr.se/etik6.shtml >

Läs också om följande


images-(42).jpgLyckad historieförfalskning då Professor P.O.Glantz fastslår att

Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Professor ägnade sig åt historieförfalskning.

En dupering som än i dag 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter ej får relevant vård.

Läs mer om > Historieförfalskningen


Bristande-etik.jpg

Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.

Det osanna fastställandet att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver, har resulterat i outtalade forsknings experiment, medförandes att  hundratusentals foster och barn exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam.

"Att det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom)".

(Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Amalgametablissemanget kräver dock mer forskning och experiment, där det tydligt måste visas att också mänskliga foster skadas för att acceptera att ett samband föreligger.

Läs mer om > Bristande forskningsetik

Läs mer om > Amalgametablissemanget


forskningsfusket-sa-blir-du-lurad-av-kost-och-lakemedelsindustrin-4.jpg

Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.

I Juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O Glantz (et. al.) framfuskade fastställandet att:

Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.

Den vetenskapliga sanningen är den motsatta. I läkartidningen (1986) rapporterade docent, Dr. Med och leg.tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (alltså ca 160 gånger mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår). (Från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Riksdagsmotionerna avslogs. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten.

Läs mer om > Forskningsfusket


kvicksilvervarning.jpgLorem

Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.

I tandläkartidningen 22/81 fastslås följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med

Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel" 

Påståendet saknar all vetenskaplig förankring och är en avsiktlig vilseledning. Vid t.e.x. putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft. Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering, och dels patientens känslighet för kvicksilver.

Med denna vilseledning gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort amalgam genom att borra, slipa och putsa obegränsat. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner eller skyddsföreskrifter. Följden blev ett stort antal kvicksilverförgiftade patienter, varav många akut förgiftade.

Läs mer om > Kvicksilverförgiftning


Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.

images-(22)-2.jpgI ett duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den

22 maj 1985 där hon bedyrade att:

"Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt."

Mot bättre vetande väljer läkemedelsbiverkningsexperten Barbro Westerholm att ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar).

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

Läs mer om > Duperingen


Dubbelmoral-2.jpg

Professor hycklar om evidens.

Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns t.e.x. följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

"Många tycks till exempel anse att när en tandersättning sitter på plats och själva hantverket är klart, då är patienten färdigbehandlad. Men det är ju då den verkliga behandlingen börjar! Det är då man måste följa upp vad som händer, och om patienten får komplikationer eller biverkningar".

Hycklande därför att det står i stark motsattsförhållande till professor P.O.Glantz faställande om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta 

allergier/lichenförändringar)

Läs mer om > Hyckleriet.


Psykfall-1.jpgLorem

Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.

I Läkartidningen 47/81 fastslår professor P.O.Glantz följande:

 

”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling” samt ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”.

  .

Ett fastställande som duperade Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket samt psykklassade en hel patientgrupp.

Läs mer om > Det omoraliska i att ovetenskapligt utmåla en hel patientgrupp som psykiskt sjuka.


Tingsraett.jpg

Professor Per Olof Glantz vägrade besvara patients frågor och anklagelser. Lyckades istället få patienten fälld i domstol för ofredande.

 Läs mer om > Rättegången


Bevis.jpgLorem

Professor P.O.Glantz och etablissemanget vill inte ha några bevis om amalgamets biverkningar.

Professor P.O.Glantz och etablissemangets anledning till att inte vilja ha några bevis torde vara att prestigemässigt vidmakthålla deras fastlåsta tes om att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Om etablissemanget skulle tvingas erkänna, att dom har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna deras heder, status och avslöja deras samvete, moral, etik, samt skamfila deras rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att etablissemanget skulle erkänna sina försyndelser.

I början av 2013 samlades delegater från cirka 150 länder till den femte och avslutande rundan i förhandlingarna om kvicksilver inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP.

Den nya kvicksilverkonventionen som delegaterna kom överens om, kommer att omfatta kvicksilvers hela livscykel, från primär gruvbrytning till avfall och slutförvar. Detta genom begränsningar och förbud som i de flesta fall kommer att gälla från 2020. Detta med ett enda undantag - kvicksilver i amalgam.

Etablissemmanget har lobbat stenhårt och lyckats med bedriften att få amalgam undantaget för restriktioner och förbud. Det finns enligt etablissemanget två säkra förvaringsmetoder för kvicksilver. Det ena är isolerade bergrum. Det andra är i tänderna på folk. Så länge amalgamet sitter i munnen gör den ingen skada för miljön.

Det är dock glädjande att konventet i sin slutdokumentation ändå uppmanade deltagarländerna att verka för en utfasning av amalgam. Sverige, Norge, Danmark, Ryssland och i viss mån Japan är dom länder som hittills har infört förbud mot användningen av amalgam.

Om etablissemanget ändå skulle vilja ha bevis för att läckande kvicksilver från amalgam är skadligt så finns det att tilglå.

Läs mer om > Bevisen