Your Company
Sidan publicerad av anders.jensen@kvicksilveramalgam.se 

                                  

Dubbelmoral-3.jpg

Teliachefen förkunnade företagsetik men hade även en annan agenda.

Knutby).jpg

Knutbypastorn Helge Fossmo förkunnade Guds ord men gjorde även annat.

images-(42).jpg

Professor P.O.Glantz förkunnade att evidens är otroligt viktigt. Han hade dock en motsatt agenda när han historieförfalskade och forskningsfuskade.

Professor P.O.Glantz hycklar om evidens.

Bakgrunden till denna sida är en kvicksilverförgiftningskatastrof av stora mått som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid. En avgörande anledning till att denna giftkatastrof har inträffat, är den lyckade historieförfalskning, bristande forskningsetik, dupering, vetenskaplig oredlighet, falsk evidens, avsiktliga vilseledning och det forskningsfusk som professor P.O.Glantz ägnat sig åt.

Professor P.O.Glantz har genom vetenskaplig oredlighet fastställt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Detta har han faställt trots att det inte hade gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet.

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag. Det har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Alla människor som har amalgamfyllningar utsätts för ständiga skadeverkningar av kvicksilver på cellnivå.

Biverkningarna är inte märkbara för alla. Men för ett okänt antal känsliga personer, uppskattningsvis mellan en på tjugo till en på hundra, kan biverkningarna påverka hälsan och vara minst sagt märkbara och orsaka en mängd olika sjukdomssymptom. Individuell känslighet kallas detta för.

 

Professor P.O.Glantz, Socialstyrelsen och övriga etablissemanget vägrar dock konsekvent att ta till sig detta självklara faktum.

 

För att acceptera biverkningar från läkemedel kräver etablissemanget inga ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan enl. FASS (som för övrigt är full av påståenden om biverkningar som inte är "vetenskapligt bevisade") uppträder under behandlingen och försvinner efter upphörandet av läkemedlet så accepteras läkemedlets biverkan. Etablissemanget accepterar den ”beprövade erfarenheten”.

 

För att acceptera biverkningar från kvicksilveramalgam kräver etablissemanget dock ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan uppträder efter isättandet av kvicksilveramalgam och försvinner efter avlägsnandet, så accepteras ändå inte kvicksilvrets biverkan.

Etablissemanget accepterar i detta fall inte den ”beprövade erfarenheten”.  

 

Etablissemanget kräver upprepbara ”vetenskapliga experiment”, som bevisar att biverkan och de individuella sjukdomssymptomen (t.ex olika mentala störningar i centrala nervsystemets som oro/depression/ångest etc.) är orsakade av kvicksilvret från amalgam. Ett absurt och etiskt omöjligt krav att uppfylla.

Som medlem i dåvarande Socialstyrelsens vetenskapliga råd på 1980-talet var professor P.O.Glantz i den positionen att han i stor utsträckning styrde över Socialstyrelsens inställning i amalgamfrågan. Sedan dess har budskapet om kvicksilvrets ofarlighet för hälsan, upprepats och basunerats ut kontinuerligt. Duperingen har blivit en accepterad sanning inom Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket. En dupering som än i dag, 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård.

"Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel" säger miljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.

En fuskande professor P.O.Glantz hycklar om evidens.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

"Detta att medvetet och systematiskt använda bästa vetenskapliga bevis och låta denna evidens visa vägen är oerhört viktigt - men egentligen bara en logisk följd av vårdens kända ledstjärnor: vetenskap och beprövad erfarenhet".

Hycklande därför att han agerat precis tvärtom - d.v.s. han har gjort fastställanden helt utan vetenskaplig förankring som har fått förödande följdverkningar för samhället.

Professor P.O.Glantz fastställde 1982 på ett oredligt sätt och helt utan vetenskaplig förankring att "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver": Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen.

(Citatet från medecine doktor Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

Ett minst sagt absurt fastställande. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många  publikationer och beprövade erfarenheter visat. Läs mer > Historieförfalskning 

Samtidigt säger professor P.O.Glantz, att det inte finns några bevis för att att hans fastställande inte är sant (att läckande kvicksilver från amalgam är extremt ofarligt).

Detta gör han genom att underkänna samtliga vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter som visar att läckande kvicksilver från amalgam visst ger biverkningar. Det sker genom att på ett oetiskt sätt dupera Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm till att i ett svar till Socialutskottets betänkande 1982/83:1 SoU1 skriva följande (vilket fick till följd att motioner avstyrktes):

"Det är Socialstyrelsen bekant att i litteraturen finns publikationer där man hävdat att amalgamfyllningar genom fortgående frisättning av kvicksilver med tiden kan leda till allvarliga förgiftningar. Den kritiska vetenskapliga granskning som alla publikationer nödvändigtvis alltid måste bli föremål för har enligt styrelsens mening ej gett stöd åt påstådda biverkningar i form av kvicksilverförgiftning och därav föranledda allmänna sjukdomar".

Dubbelmoral-2.jpgDe här absurda fastställanden och underkännanden har fått katastrofala följdverkningar. Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen överförde i ett slag bevisbördan på att de drabbade patienterna, inför vården och alla myndigheter, själv skall bevisa att han/hon blivit sjuk av läckande kvicksilver från amalgam för att få relevant vård.

Dessutom tar sig professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen sig den egenmäktiga rätten att även fortsättningsvis underkänna samtliga framlagda bevis om att läckande kvicksilver från amalgam visst ger biverkningar. Allt detta görs på grund av att de inte vill ha några bevis som visar att deras tes om att läckande kvicksilver från amalgamfyllningar är extremt ofarligt - är felaktig. Läs mer om > Bevis

En annan pinsam bidragande anledning till att de inte vill ha några bevis kan vara Socialstyrelsen historiska försyndelser. Dessa bestod i att okritiskt utgå från att amalgam inte läcker kvicksilver i samband med att Sverige införde fri tandvård för barn och gravida kvinnor på 1950-talet.

Dessutom fastställde professor P.O.Glantz 1982 på ett oredligt sätt, och helt utan vetenskaplig förankring, följande osanna och inte vetenskapligt belagda fastställanden.

"En mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug kvicksilver/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala   

dagsintaget på 10-20 ug".

Detta är forskningsfusk därför att den vetenskapliga sanningen är den motsatta. Läckande kvicksilver från amalgam uppgår till minst 4-6 gånger mer än från maten. Förekommer också att läckaget är mångfalt större än så. I läkartidningen underströk docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner (1986) att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn - alltså ca 160 gånger mer än professor P.O.Glantz fastställande.

Forskningsfusket fick katastrofala följder. I Juni 1982 motiverade läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på ett par amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O. Glantz (et. al.) tidigare vetenskapliga fastställanden att:

Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.

Tandläkarförbundet motiverade också avslag med inspiration från Professor.P.O.Glantz historieförfalskning och forskningsfusk.

”Sedan mer än 100 år har amalgam använts som tandfyllningsmaterial. Amalgam är sällsynt stabilt och motståndskraftigt mot såväl kemisk som mekanisk påverkan.  Amalgam är i stort sett giftfritt och helt biologiskt inaktivt”

”Tandvårdskadeförbundets Mats Hansons kunskaper om kvicksilver och amalgamets biologiska egenskaper och om hur tandvävnader reagerar framstår som begränsade" 

"Amalgam är mycket ändamålsenligt och sedan lång tid vetenskapligt belagt som helst riskfritt".

Socialstyrelsen använde sig också av dess vetenskapliga rådgivare P.O.Glantz forskningsfusk under många år för att lyfta fram tesen om kvicksilvrets extrema ofarlighet. I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1991:6) konstaterar Socialstyrelsen fortfarande att huvuddelen av kvicksilverexponeringen kommer från födan.

Vad hade politikerna och Socialstyrelsen att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten - se nedan.

Ett forskningsfusk som än i dag, år 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård.

En historieförfalskande professor P.O.Glantz hycklar om evidens.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns följande uttalande från 2004 av Professor P.O.Glantz.

"Historiskt sett har åsikter styrt mer än kunskap. Ta till exempel amalgamkriget som egentligen började redan på 1800-talet, då tandläkare under åtminstone fyra decennier stred inbördes om huruvida amalgam var farligt eller inte".

Hycklande därför att: Professor P.O.Glantz tycker att historiskt sett har åsikter styrt mer än kunskap. Vill nog Dubbelmoral.jpghävda att det snarare är professor P.O.Glantz historieförfalskning och forskningsfusk som har fått mer genomslagskraft genom den duperande verkan det har haft på Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket.

En vilseledande professor P.O.Glantz hycklar om evidens.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns följande uttalande från 2004 av Professor P.O.Glantz.

"Plastfyllningar spreds snabbt innan de hade utvärderats tillräckligt. Ingen visste till exempel att de kan ge tandvårdspersonalen kontakteksem".

Hycklande därför att: Han "glömde" nämna att amalgamfyllningar spreds snabbt innan de hade utvärderats överhuvudtaget. Ingen visste i början på 1800-talet till exempel att de kan förgifta tandvårdspersonal och dess ev foster.

Docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylander publicerade 1986 vissa resultat i den ansedda brittiska medicinska forskningstidskriften Lancet (1986). Resultaten visade att tandläkare kan ha mycket höga kvicksilver-koncentrationer i hypofysen genom yrkesmässigt arbete med amalgam. Fortsatt forskning verifierade detta. (Nylander 1990)

Professor P.O.Glantz hycklar om evidens.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

"Många tycks till exempel anse att när en tandersättning sitter på plats och själva hantverket är klart, då är patienten färdigbehandlad. Men det är ju då den verkliga behandlingen börjar! Det är då man måste följa upp vad som händer, och om patienten får komplikationer eller biverkningar".

Hycklande därför att: Detta är hyckleri i den högre skolan ! Docent Mats Hansson anförde väl vederberlagda fakta i en skrivelse till Socialstyrelsen 7/12 1981 med anledning av läckande kvicksilver från amalgam. ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning”. Det är samma budskap som prof. Alfred Stock framförde på 1920-30 talet om att amalgam utgör ett allvarligt hot mot mänskligheten. Professor Alfred Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av kvicksilverånga. Professor Alfred Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Professor P.O.Glantz´ reaktion på docent Mats Hansons varningssignaler var kort och gott ett fastslående, att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.: Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen.

Professor P.O.Glantz uttalande ovan, om att följa upp om patienten får några biverkningar, framstår därför minst sagt som ett hyckleri i den högre skolan.

En verklighetsfrånvänd professor P.O.Glantz hycklar om evidens.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

"Den evidensbaserade vårdens fokus på patientnytta behövs. Och jag tror att det knappast finns något område som är bättre lämpat för evidensbasering än just odontologin. Orsaken är att de åtgärder som utförs är lätta att definiera och resultaten relativt enkla att observera".

Hycklande därför att: Det är en gåta hur professor P.O.Glantz kan tycka att det är enkelt att observera att t.e.x kvicksilver från moderns amalgam i foster, inte kan ge bestående skador i vuxenlivet? Till exempel DAMP, sämre minne, inlärningsstörningar och neurologiska funktionsstörningar är en gåta. Enl. docent dr. med. och leg tandläkare Magnus Nylander studie (från 1998) uppkommer dessa skador när det gäller råttor. För djur finns en nivå vid vilken det är vedertaget att kvicksilver från amalgam ger permanenta skador. Den nivån har man funnit hos vissa avlidna spädbarn.

Anledning till hycklandet

Professor P.O.Glantz övergripande anledning till duperingen torde vara att prestigemässigt vidmakthålla sin fastlåsta tes om at:t Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2013, hos Socialstyrelsen.

En annan anledning är att professor P.O.Glantz har utbildat många blivande tandläkare. Han har då basunerat ut sin fastlåsta tes om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Hans fastlåsta tes "amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver" gör det mycket svårt för honom att ändra sig. Hellre låter han en massa patienter komma till skada.

images-(8)-6.jpgVarför professor P.O.Glantz har låst fast sig i denna tes kan man bara spekulera i. Huruvida professor P.O.Glantz har låtit sig påverkas av den samvetslösa amalgamindustrin, eller om det har skett som på den gamla goda tiden genom att professorerna/läkarna blev mutade av leverantörerna med resor, lyxiga konferenser, forskarbidrag etc. Eller kan det rentav vara så att professor P.O.Glantz samvetslöst sålt sina tjänster för s.k. "greenwashing" för att ge amalgamindustrins produkter en ofarlighetsstämpel? Detta är höjt i dunkel.

Läs mer om varför en stor del av Sveriges 4900 professorer anser att de måste sälja sig själva http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=855121

SvD skriver idag 2016-09-08 om hur företag kan köpa sig en ”adjungerad” professor. Mer än var åttonde professor (ca 650 st) i Sverige beräknas vara en ”köpeprofessor”, med sin lön betald exempelvis av privata företag.

Insynen i systemet är dessutom minimalt. Det finns inga centrala register över antalet adjungerade professorer, vilka de är och vem som betalar. Ingen kontroll förekommer av hur reglerna tillämpas. Varje högskola sköter denna verksamhet för sig själv, men bara ett fåtal redovisar de adjungerade professorerna på sina hemsidor. Ingen rapporteringsskyldighet föreligger.

Om professor P.O.Glantz skulle tvingas erkänna, att han har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna professor P.O.Glantz heder, status och avslöja hans samvete, moral, etik, samt skamfila hans rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att professor P.O.Glantz skulle erkänna att hans tes är felaktig. Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen.

Evidens

Evidensstyrkan är en bedömning av hur starkt det sammanlagda vetenskapliga underlaget är för att besvara en viss fråga på ett tillförlitligt sätt enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Studiekvalitet och evidensstyrka avser den vetenskapliga kvaliteten hos en enskild studie och dess förmåga att besvara en viss fråga på ett tillförlitligt sätt.

Evidensstyrkan graderas i fyra nivåer:  

Starkt/högt vetenskapligt underlag. Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning. En slutsats som har evidensstyrka 1 är säker och det är mycket osannolikt att framtida forskning kommer att ändra på den.

 

Måttligt/medel starkt vetenskapligt underlag. Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning. Evidensstyrka 2.

 

Begränsat/lågt vetenskapligt underlag. Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning. En slutsats med evidensstyrka 3 däremot är inte lika säker och framtida forskning kan leda till att vår tillit till slutsatsen stärks eller att slutsatsen ändras.

 

Otillräckligt/mycket lågt vetenskapligt underlag. 

När vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet eller där studier av likartad kvalitet är motsägande anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt eller motsägande vetenskapligt underlag. Om den samlade evidensen är 4 så kan man inte dra några slutsatser alls.

 

Ju starkare evidens desto mindre sannolikhet är det att redovisade resultat kommer att påverkas av nya forskningsrön inom överblickbar framtid.

 

Slutsatser

I SBU:s slutsatser görs en sammanfattande bedömning av nytta, risker och kostnadseffektivitet.  

Evidensstyrkan är en bedömning av hur starkt det sammanlagda vetenskapliga underlaget är för att besvara en viss fråga på ett tillförlitligt sätt. Evidensstyrkan hos en slutsats utgör ett mått på hur mycket man kan lita på slutsatsen. SBU tillämpar det internationellt utarbetade evidensgraderingssystemet GRADE. För varje effektmått utgår man i den sammanlagda bedömningen från studiernas design. Därefter kan evidensstyrkan påverkas av förekomsten av försvagande eller förstärkande faktorer som studiekvalitet, relevans, samstämmighet, överförbarhet, effektstorlek, precision i data, risk för publikationsbias och andra aspekter, t ex dos–responssamband.

 

En av SBU:s huvuduppgifter är att göra en samlad bedömning av olika metoders effekter, risker och kostnadseffektivitet. Detta görs genom systematiska kunskapssammanställningar på ett systematiskt och transparent sätt. Enskilda studiers bevisvärde bedöms och vägs samman i ett antal slutsatser med olika evidensstyrka. Randomiserade studier får en avgörande betydelse för slutsatserna, medan andra typer av studier eller bevis kanske inte beaktas tillräcklig utsträckning. Detta kan vara begränsande i utvärderingen av en metod. I en del situationer kan det vara omöjligt att göra randomiserade försök. I andra fall kan sådana studier helt saknas, av olika skäl. Det är därför viktigt att ha möjlighet att bedöma bästa befintliga underlag baserat även på andra typer av studier, till exempel observationsstudier, och ta reda på ifall underlaget är tillräckligt för att dra någon slutsats. Förutom studiedesign är det viktigt att ta hänsyn till faktorer som effektstorlek, dos-responsförhållanden, mängden oberoende studier samt biologisk rimlighet och samstämmighet i resultaten från olika studier. Välgjorda observationsstudier, oftast kohortstudier, kan ha högt bevisvärde om det är möjligt att kontrollera för skillnader mellan försöks- och kontrollgrupp avseende de fyra viktiga formerna av skevhet (bias),

Utgångspunkten är att randomiserade studier har högt bevisvärde, observationsstudier lågt och andra studier mycket lågt. Men från detta utgångsläge kan bevisvärdet sänkas alternativt höjas.

Nedgradering sker exempelvis om det finns allvarliga eller mycket allvarliga brister i studiekvalitet, i samstämmighet mellan olika studier eller i resultatens relevans. Evidensgraden kan höjas om sambandet är starkt eller effektstorleken stor (relativ risk över 2 eller <0,5), om det finns ett dos-responssamband och om tänkbara bakomliggande störfaktorer, confounders, har beaktats i analyserna.

Kommentar: Skulle vara intressant att få veta SBU:s bedömning och gradering av professor P.O.Glantz historieförfalskning, forskningsfusk, oetiska forskning, kvicksilverförgiftning, dupering och oredligheter.

Huvet-i-sanden-2.jpg

Varken Centrala etiksprövningsnämnden, rättsväsendet (JO,JK), media eller Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tycks bry sig om oredligheterna. Eller tillhör de kanske också etablissemanget?

Definition på oredlighet i forskningen

Forskningsetiska utredningen "God sed i forskningen" definierade oredlighet som:

"Att en forskare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade normer" (SOU 1999:4). .

"Forskare måste alltid vara hederliga med sina resultat. En forskare får aldrig förvränga, förfalska, vilseleda eller plagiera.

Det åligger varje forskare att hålla sig informerad om och följa de lagar, förordningar, föreskrifter och riktlinjer som gäller den egna verksamheten".

"Forskningsfusk är allvarligt av flera skäl. Förutom att forskaren bedrar sina kolleger och allmänheten, innebär det att människor kan komma till skada. Exempelvis grundas sjukvårdens behandlingsmetoder och läkemedel på forskningsresultat. Är dessa falska kan konsekvenserna bli förödande. Vidare innebär forskningsfusk att falska föreställningar får spridning och fusket undergräver allmänhetens förtroende för forskningen".

(DN 2011-10-14) "I jämförelse med vår omvärld har Sverige i dag ett svagt system för att komma åt forskningsfusk och vetenskaplig oredlighet. Under de åtta år som expertgruppen utredde misstankar om forskningsfusk har det tyvärr varit vanligt att forskare som beslagits med fusk, genom fabricering eller förfalskning av resultat eller plagiering av andras material, gått fria från påföljd".

Läs mer om forskningsfusk på Vetenskapsrådets hemsida codex.vr.se/etik6.shtml >

Läs också om följande


images-(42).jpgLyckad historieförfalskning då Professor P.O.Glantz fastslår att

Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Professor ägnade sig åt historieförfalskning.

En dupering som än i dag 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter ej får relevant vård.

Läs mer om > Historieförfalskningen


Bristande-etik.jpg

Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.

Det osanna fastställandet att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver, har resulterat i outtalade forsknings experiment, medförandes att  hundratusentals foster och barn exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam.

"Att det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom)".

(Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Amalgametablissemanget kräver dock mer forskning och experiment, där det tydligt måste visas att också mänskliga foster skadas för att acceptera att ett samband föreligger.

Läs mer om > Bristande forskningsetik

Läs mer om > Amalgametablissemanget


forskningsfusket-sa-blir-du-lurad-av-kost-och-lakemedelsindustrin-4.jpg

Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.

I Juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O Glantz (et. al.) framfuskade fastställandet att:

Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.

Den vetenskapliga sanningen är den motsatta. I läkartidningen (1986) rapporterade docent, Dr. Med och leg.tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (alltså ca 160 gånger mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår). (Från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Riksdagsmotionerna avslogs. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten.

Läs mer om > Forskningsfusket


kvicksilvervarning.jpgLorem

Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.

I tandläkartidningen 22/81 fastslås följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med

Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel" 

Påståendet saknar all vetenskaplig förankring och är en avsiktlig vilseledning. Vid t.e.x. putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft. Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering, och dels patientens känslighet för kvicksilver.

Med denna vilseledning gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort amalgam genom att borra, slipa och putsa obegränsat. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner eller skyddsföreskrifter. Följden blev ett stort antal kvicksilverförgiftade patienter, varav många akut förgiftade.

Läs mer om > Kvicksilverförgiftning


Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.

images-(22)-2.jpgI ett duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den

22 maj 1985 där hon bedyrade att:

"Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt."

Mot bättre vetande väljer läkemedelsbiverkningsexperten Barbro Westerholm att ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar).

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

Läs mer om > Duperingen


Psykfall-1.jpgLorem

Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.

I Läkartidningen 47/81 fastslår professor P.O.Glantz följande:

 

”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling” samt ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”.

  .

Ett fastställande som duperade Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket samt psykklassade en hel patientgrupp.

Läs mer om > Det omoraliska i att ovetenskapligt utmåla en hel patientgrupp som psykiskt sjuka.


Tingsraett.jpg

Professor Per Olof Glantz vägrade besvara patients frågor och anklagelser. Lyckades istället få patienten fälld i domstol för ofredande.

 Läs mer om > Rättegången


Etablissemangets fastställande att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver har resulterat i en kvicksilverförgiftningskatastrof.

 

 Läs mer om > Etablissemangets försyndelser

16892dc82c95246d78e6388b7153708f.jpg


Bevis.jpgLorem

Professor P.O.Glantz och etablissemanget vill inte ha några bevis om amalgamets biverkningar.

Professor P.O.Glantz och etablissemangets anledning till att inte vilja ha några bevis torde vara att prestigemässigt vidmakthålla deras fastlåsta tes om att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Om etablissemanget skulle tvingas erkänna, att dom har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna deras heder, status och avslöja deras samvete, moral, etik, samt skamfila deras rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att etablissemanget skulle erkänna sina försyndelser.

I början av 2013 samlades delegater från cirka 150 länder till den femte och avslutande rundan i förhandlingarna om kvicksilver inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP.

Den nya kvicksilverkonventionen som delegaterna kom överens om, kommer att omfatta kvicksilvers hela livscykel, från primär gruvbrytning till avfall och slutförvar. Detta genom begränsningar och förbud som i de flesta fall kommer att gälla från 2020. Detta med ett enda undantag - kvicksilver i amalgam.

Etablissemmanget har lobbat stenhårt och lyckats med bedriften att få amalgam undantaget för restriktioner och förbud. Det finns enligt etablissemanget två säkra förvaringsmetoder för kvicksilver. Det ena är isolerade bergrum. Det andra är i tänderna på folk. Så länge amalgamet sitter i munnen gör den ingen skada för miljön.

Det är dock glädjande att konventet i sin slutdokumentation ändå uppmanade deltagarländerna att verka för en utfasning av amalgam. Sverige, Norge, Danmark, Ryssland och i viss mån Japan är dom länder som hittills har infört förbud mot användningen av amalgam.

Om etablissemanget ändå skulle vilja ha bevis för att läckande kvicksilver från amalgam är skadligt så finns det att tilglå.

Läs mer om > Bevisen