Bevis - Biverkningar av läckande kvicksilverånga

Bakgrunden till denna sida är en kvicksilverförgiftningskatastrof av stora mått som kommer att finnas i historieböckerna för all framtid.

En avgörande anledning till att denna katastrof har inträffat, är den lyckade historieförfalskning, bristande forskningsetik, dupering, avsiktliga vilseledning och det forskningsfusk/oredlighet som har bedrivits av professor P.O.Glantz. Dessa oredligheter har lett fram till fastställandet att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar.

Professor P.O.Glantz har genom forskningsfusk och andra oredligheter fastställt att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/

lichenförändring). Detta har han fastställt trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier som visar att så skulle vara fallet.

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen ger självklart också biverkningar av många olika slag. Det har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat. Alla människor som har amalgamfyllningar utsätts för ständiga skadeverkningar av kvicksilver på cellnivå.

Biverkningarna är inte märkbara för alla. Men för ett okänt antal känsliga personer, uppskattningsvis mellan en på tjugo till en på hundra, kan biverkningarna påverka hälsan och vara minst sagt märkbara och orsaka en mängd olika sjukdomssymptom. Individuell känslighet kallas detta för.

Professor P.O.Glantz, Socialstyrelsen och övriga etablissemanget vägrar dock konsekvent att ta till sig detta självklara faktum.

För att acceptera biverkningar från läkemedel kräver etablissemanget inga ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan enl. FASS (som för övrigt är full av påståenden om biverkningar som inte är "vetenskapligt bevisade") uppträder under behandlingen och försvinner efter upphörandet av läkemedlet så accepteras läkemedlets biverkan. Etablissemanget accepterar den ”beprövade erfarenheten”.

För att acceptera biverkningar från kvicksilveramalgam kräver etablissemanget dock ”vetenskapliga bevis”. Om biverkan uppträder efter isättandet av kvicksilveramalgam och försvinner efter avlägsnandet, så accepteras ändå inte kvicksilvrets biverkan.

Etablissemanget kräver upprepbara ”vetenskapliga experiment”, som bevisar att biverkan och de individuella sjukdomssymptomen (t.ex olika mentala störningar i centrala nervsystemets som oro/depression/ångest etc.) är orsakade av kvicksilvret från amalgam. Ett absurt och etiskt omöjligt krav att uppfylla.

Som medlem i dåvarande Socialstyrelsens vetenskapliga råd på 1980-talet var professor P.O.Glantz i den positionen att han i stor utsträckning styrde över Socialstyrelsens inställning i amalgamfrågan. Sedan dess har budskapet om kvicksilvrets ofarlighet för hälsan, upprepats och basunerats ut kontinuerligt. Duperingen har blivit en accepterad sanning inom Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket. En dupering som än i dag, 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter inte får relevant vård.

"Osäkerheten om kvicksilvrets hälsorisker är oacceptabel" säger miljömedicinaren professor Maths Berlin, vid medicinska fakulteten i Lund. Han bedömer att upp till 500 000 svenskar kan ha biverkningar av amalgam. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.

Historia

Den franske tandläkaren Louis Regnart var den i västvärlden som 1818 uppfann amalgamet genom att blanda kvicksilver med metallspån/pulver från vismut, bly och tenn. En förträfflig praktisk och billig uppfinning.

De franska bröderna Crawcour, bedrev i New York på 1830-talet en omfattande reklamverksamhet för sitt amalgam som de döpte till "Royal mineral succedaneum". Det kungliga mineralets (guldets) ersättning. Trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt så bedyrade de dyrt och heligt kvicksilvrets ofarlighet i amalgam. Detta gjorde de trots att det inte hade gjorts några vetenskapliga studier eller kliniska prövningar som visade på att så skulle vara fallet.

Sedan dess har det inom tandläkarkretsar upprepats och basunerats ut att läckande kvicksilver från amalgam är extremt ofarligt och helt utan biverkningar. Detta har skett så ofta att duperingen har blivit en accepterad sanning inom ett ständigt växande etablissemanget.

Följande översatta artikel är vad som går att finna av "vetenskapliga bevis" bakom införandet av amalgam och den fortsatta användningen under drygt 150 år. Det är från denna grund som professor P.O.Glantz och övriga i etablissemanget (de har i alla fall inte presenterat några andra bevis förutom ett forskningsfusk med en amalgambit upphängd i ett glas vatten. Läs mer om > Forskningsfusket)) torde ha fastställt att: "Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver". Senare fastställt till att i alla fall inte i någon mängd som ger några biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). Detta fastställande gäller än i dag år, 2016.

(Citatet från medecine doktor Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam", Amalgamskadefonden, 1998, s. 21 samt Jaro Pleva, fil.dr. i kemi/spec. korrosion av metaller i sin skrivelse till Dentalmaterialutredningen 2003.)

The Story of Dentistry. M.D.K. Bremner,1939, Dent. Items of Interest Publ. Co. sid 101-124.

"Kvicksilvret i amalgamfyllningar avdunstar inte och kan omöjligen skada en persons hälsa av det enkla skälet att det inte finns något fritt kvicksilver, som sådant, i amalgamet. Hårdnandet av amalgam är likt hårdnandet av cement. Var och en som har hanterat gamla cementblock vet att det inte finns någon fri fukt i cementet, fastän ursprungligen cementen blandats med vatten. Kvicksilver kan fås ut ur amalgam, men värmen som fordras är långt över den som den mänskliga munnen kan uthärda. Ingen föda eller dryck är någonsin så varm. Om kvicksilver lämnade amalgamet i munnen under normala förhållanden skulle fyllningarna snart upplösas och falla bort i smulor. Detta är mot allmän erfarenhet av amalgamfyllningar då de är kända för att vara i årtionden. Okunnighet är inte så mycket brist på kunskap som att ha information som inte är sann."

Dessa "vetenskapliga bevis" är naturligtvis gallimatias. Däremot finns det en mängd vetenskaplig publicerad kunskap om läckande kvicksilver från amalgam och dess biverkningar. Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen underkänner dock samtliga dessa kunskaper och beprövade erfarenheter. Läs mer om detta > Historieförfalskning

Dessa underkännanden gör professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen i ett svar till Socialutskottets betänkande 1982/83:1 SoU1 genom att skriva följande:

"Det är Socialstyrelsen bekant att i litteraturen finns publikationer där man hävdat att amalgamfyllningar genom fortgående frisättning av kvicksilver med tiden kan leda till allvarliga förgiftningar. Den kritiska vetenskapliga granskning som alla publikationer nödvändigtvis alltid måste bli föremål för har enligt styrelsens mening ej gett stöd åt påstådda biverkningar i form av kvicksilverförgiftning och därav föranledda allmänna sjukdomar".

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen säger med denna skrivning, att det inte finns några bevis, enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, för att hälsan kan påverkas av läckande kvicksilver från amalgam.

Dessutom tar sig professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen sig den absurda rätten att egenmäktigt även fortsättningsvis underkänna samtliga framlagda bevis om att läckande kvicksilver från amalgam visst ger biverkningar.

Anledningar till att professor P.O.Glantz och etablissemanget inte vill ha några bevis om biverkningar från amalgam.

Professor P.O.Glantz övergripande anledning till detta oetiska vägval torde vara att prestigemässigt vidmakthålla sin fastlåsta tes om at:t Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver". Senare fastställt till att i alla fall inte i sådan mängd som påverkar hälsan.

En annan anledning är att professor P.O.Glantz har utbildat många blivande tandläkare. Han har då basunerat ut sin fastlåsta tes om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Även om man borrar, slipar och putsar, så anser han tydligen att kvicksilvret fortfarande är bundet som amalgampartiklar och därför är ofarligt. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Hans fastlåsta tes att "amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver" gör det mycket svårt för honom att ändra sig. Hellre låter han en massa patienter komma till skada.

Varför professor P.O.Glantz har låst fast sig i denna tes kan man bara spekulera i. Huruvida professor P.O.Glantz har låtit sig påverkas av den samvetslösa amalgamindustrin, eller om det har skett som på den gamla goda tiden genom att professorerna/läkarna blev mutade av leverantörerna med resor, lyxiga konferenser, forskarbidrag etc. Eller kan det rentav vara så att professor P.O.Glantz samvetslöst sålt sina tjänster för s.k. "greenwashing" för att ge amalgamindustrins produkter en ofarlighetsstämpel? Detta är höjt i dunkel.

Om professor P.O.Glantz skulle tvingas erkänna, att han har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna professor P.O.Glantz heder, status och avslöja hans samvete, moral, etik, samt skamfila hans rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att professor P.O.Glantz skulle erkänna att hans tes är felaktig. Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. (Senare fasställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag år, 2016.).

Exempel som visar att professor P.O.Glantz och etablissemanget inte vill ha några bevis.

Att professor P.O.Glantz skulle erkänna sina försyndelser och gå emot de ekonomiska amalgam-giganterna (främst i USA) finns inte på kartan.

Branschen vill på samma sätt som tobaksindustrin, GMO industrin etc. kort och gott inte ha några bevis. Varför? Jo av följande anledning:

Amalgamenhetens överläkare Anders Lindvall. "Förutom risken att förlora sin heder så skulle bevisen utlösa en våg av stämningsansökningar i USA som skulle knäcka branschen. Därför försöker de och även det lokala etablissemanget i Sverige, att med alla till buds stående medel hävda att "Det finns inte något vetenskapligt underlag som styrker samband mellan allmänna sjukdomssymtom och amalgamfyllningar eller några prov och undersökningar varmed sådana samband kan påvisas".

Tandläkarnas fack i Sverige har en mycket livlig kontakt med sin amerikanska motsvarighet American Dental Organization (ADA). Många gånger har deras åsikter kommit till Sverige nästan ordagrant. Lillebror apar efter storebror. ADA i sin tur har ett intimt samarbete med US:as amalgamindustri, som slåss med näbbar och klor för att medlet aldrig ska förklaras farligt.

Enligt kalifornisk miljölagstiftning är sedan 1987 alla som bedriver verksamhet med vissa giftiga substanser, skyldiga att upplysa allmänheten om riskerna. Kvicksilver hör dit, och under flera år har nu domstolsprocesser pågått där tandläkare och amalgamtillverkare försöker få undantag för amalgam, vilket dock misslyckats. Det är på sitt sätt mycket avslöjande att stora juridiska resurser läggs ned på att slippa undan något så begränsat som en upplysningsskyldighet. Den amerikanska amalgamindustrin lägger ner omåttliga summor på att hålla en opinion levande som säger att amalgam är OK. Det sipprar helt tydligt över en del till Sverige också"

1987-05-20 skrev Tandläkarförbundets ordförande Runo Cronström och UF-styrelsens ordförande Göran Kock till samtliga tandläkare. De beklagade den vinkling förstahandsinformationen fått och agerade omedelbart i TV och radio och påstod att "LEK-utredningens slutsatser ej ger underlag för den skrämselpropaganda som vi i dagarna bevittnar". I tandläkartidningens ledare skrevs som rubrik "Fortsätt använda amalgam". Man måste fråga sig om anledningen till denna panikreaktion - vilka intressen ligger bakom?

USA-etablissemanget har påverkat Sveriges Tandläkarförbund som konsekvent har ställt sig på amalgamförespråkarnas sida. ”Detta är ingen sakdebatt, den är mer av religiös natur”, förklarade förbundets ordförande 1988.

Några av alla verktyg som används är att in i absurdum nagelfara framlagda bevis för kvicksilvrets påverkan på hälsan och därefter förkasta bevisen. Ett annat är att främst tandläkarkåren med hjälp av forskningsmedel tar fram mer eller mindre fejkade undersökningar, som alla visar att kvicksilver från amalgam inte påverkar hälsan. Som t.e.x. den från Göteborg där det rent av är nyttigt med kvicksilver. Men det finns massor av liknande undersökningar. Annat verktyg är att med hjälp av köpta tjänster från välmeriterade läkare och forskare "greenwasha" amalgamindustrins produkter för att ge dem en ofarlighetsstämpel.

Ett undantag från att inte påverkas av kvicksilver, är dock något de kallar för "kvicksilverallergi" (onormal försvarsreaktion). I detta fall kan etablissemanget inte neka till att det existerar en påverkan, när alla med ögonen - utan förstoringsglas - kan se den allergiska reaktionen. Värre är det med kroppens osynliga normala försvarsreaktion. Fram tom 1997 ville man inte erkänna någon påverkan överhuvudtaget. Men efter överväldigande bevis, var man tvungen att erkänna att kroppen möjligen kan påverkas av kvicksilver från amalgam. Erkännandet kom dock med den reservationen att det inte är bevisat att man kan bli sjuk av det."

Alla läkare är medvetna om att olika läkemedel kan ge biverkningar som ibland kan leda till svåra hälsoproblem för en del patienterna. Sjukvården har arbetat fram rutiner för att spåra och rapportera dessa fall. När ett läkemedel ger biverkningar tas det vanligen bort omgående från patientens behandlingsprogram och ersätts (i bästa fall) av ett annat som patienten tolererar bättre.

Tiotusental svenskar har med hög sannolikhet så svåra hälsoproblem på grund av frigjort kvicksilver från amalgam att de är helt arbetsoförmögna. Orsaken till att dessa drabbas extra hårt är att de är genetiskt överkänsliga mot kvicksilver.

Orsaken till att en del patienter får biverkningar är att de genetiskt sett är överkänsliga mot olika ämnen. Vad man kan vara känslig mot varierar dock från person till person.

Ingen skillnad mellan biverkningar från läkemedel och biverkningar från amalgam

Den största risken att bli sjuk av sina amalgamfyllningar hänger samman med samma mekanismer som vid överkänslighet mot läkemedel – nämligen överkänslighet.

Uppskattningsvis mellan en på tjugo till en på hundra, kan biverkningarna påverka hälsan och vara minst sagt märkbara.

Tiotusentals amalgambärare kan vara arbetsoförmögna på grund av biverkningar från frigjort kvicksilver, menar professor Maths Berlin, en av Sveriges främsta experter på kvicksilvers skadeverkningar. De allra flesta av dessa är sannolikt inte medvetna om att det frigjorda kvicksilvret är orsaken.

Professor Maths Berlin har lång och gedigen erfarenhet av vilka hälsoproblem kvicksilver ställer till med. Han har arbetat inom Världshälsoorganisationen med kvicksilverfrågor. Han har också haft uppdrag i Forskningsrådsnämndens rapport till Regeringen 1998 och nu senast i Dentalmaterialutredningen 2003.

Professor P.O.Glantz och etablissemanget vägrar ta till sig denna kunskap. De hävdar i stället med åsnors envishet att det inte finns någon bevisad hälsorisk vid användning av amalgam.

Docent Per Dahle´n. "Eftersom amalgam kontinuerligt läcker kvicksilver och andra metaller är det självklart att det ibland ger upphov till biverkningar. Lika självklart är det tyvärr att tandläkarna inte vill veta mer än absolut nödvändigt om detta problem. När kritiken mot amalgamet blivit alltför besvärande har det tillsatts statliga utredningar och expertgrupper i olika länder. Deras uppdrag har varit att klarlägga om det finns sådana risker med materialet att det bör förbjudas, och svaret på den frågan har alltid varit nekande".

Socialstyrelsen får 1991 en begäran (av författaren till dena webbsida) att utreda huruvida det finns fler fall än undertecknad som har blivit kvicksilverförgiftad av berörd tandläkares behandlingsmetoder. Det visade sig att tandläkaren var duktig på att ge en intensiv och omfattande tandvårdsbehandling under extremt kort tid. Under en 20-dagars period satte han dit 12 nya amalgamfyllningar. Behandlingen avslutades sen med 20 minuters torrputsning och bettinslipning utan sug vid ett och samma tillfälle. En kvicksilverexponering som räckte för att jag skulle bli kvicksilverförgiftad - minst sagt. Att det finns fler fall som har blivit kvicksilverförgiftade av denna behandlingsmetod har min tandläkare själv bekräftat. Medicinalrådet Claes Tollin svarar att mitt ärende ur disciplinär synpunkt är tidsmässigt preskriperad. Därför föreligger ingen skyldighet att utreda saken. I beslutet har övertandläkaren Erling Böhlin deltagit.

När folktandvården infördes 1938 utan att ta hänsyn till de senaste forskningsrönen av professor Alfred Stock och Louis Lewin - så grundlades dagens problem med allt fler amalgamdrabbade patienter. Fri tandvård gjorde Sverige till världens mest kvicksilverutsatta folk och sannolikt det land med flest amalgamdrabbade.

Socialstyrelsen gör här sin historiska felbedömning, att inte beakta bl.a professor Alfreds Stocks och Louis Lewins arbete. Det hade i så fall inneburit att skyddsföreskrifter för amalgam hade införts samt att åtgärder för amalgamets avskaffande hade initierats. (I ett rättsfall sägs det att Socialstyrelsen inte har med tandläkarnas val av tandlagningsmaterial att göra. Men detta stämmer inte. Socialstyrelsen såg sig 1987 tvingad att förbjuda kopparamalgam). Misstaget att okritiskt införa amalgam i den fria tandvården gör att det tandvetenskapliga etablissemanget inklusive Socialstyrelsen förtiger, förtränger och nonchalerar Stocks och Lewins forskning och alla övrigas samstämmiga arbeten.

Av samma anledning skulle det vara förödande om Socialstyrelsen skulle tvingas erkänna att de gjort ett misstag. Därför finns inte ett erkännande på kartan.

Socialstyrelsen varnar ett antal tandläkare med att dra in legitimationen om dom fortsätter praktisera medicinsk behandling i form av amalgamsanering. Däremot får hänvisningstandläkare, som saknar medicinsk kompetens, utöva medicin genom att avstyrka intyg från läkare om misstänkt förgiftning. Detta är ok enl Socialstyrelsen.

Socialstyrelsens åsiktsutveckling 1981 - 2016

(T.ex. i utredning fr. Socialstyrelsens vetenskapl. råd, Bergman, Glantz et.al., 1982, även framfört av Barbro Westerholm så sent som 1985 i TV:s Kvällsöppet.)

(T.ex. i Thomas Kallus, “Kvicksilver från amalgam: En toxikologisk riskvärdering”, Tandläkartidningen 73, 1981, vilken Socialstyrelsen förde fram i t.ex. TV 1985.)

3) Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel. ( fastställt I tandläkartidningen 22/81 av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus)

4) Amalgam avger visserligen icke obetydliga mängder kvicksilver, men dessa är ändå så små att de inte påverkar människokroppen.

(T.ex. i “Socialstyrelsens allmänna råd om utredning av patienter som sätter sina symtom i samband med kvicksilver från amalgam”, SOSF 1991:6 [M] och “Potential biological consequences of mercury released from dental amalgam: proceedings from a state of the art conference in Stockholm April 9-10 91992″, red. Bo Bergman et.al., MFR, 1992.)

5) Visserligen avger amalgam betydande mängder av kvicksilver, vilka troligen/möjligen kan ha effekter på människokroppen, men det är inte bevisat att man blir sjuk av det.

(T.ex. i “Socialstyrelsens allmänna råd om bemötande av patienter som relaterar sina besvär till amalgam och elektricitet”, SOSFS 1998:3 [M], 1998, eller i Socialstyrelsens expertgrupp, “Blir man sjuk av amalgam?”, SoS-rapport 21, 1994.)

Trots Socialstyrelsens egen vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt, bedyrar Socialstyrelsen dyrt och heligt dess ofarlighet i amalgam. Detta trots att det inte har gjorts några vetenskapliga studier eller kliniska prövningar som visar på att så skulle vara fallet. I stället för att vetenskapligt försöka bidra till att bevisa Socialstyrelsens påstående om ofarlighet, så vänder Socialstyrelsen på kakan och säger att det inte finns några bevis för att Socialstyrelsens påstående om amalgamets ofarlighet inte är sant. Samtidigt vägrar Socialstyrelsen att ta till sig framlagda vetenskapliga bevis. En helt absurd och oacceptabel argumentering och inställning. Professor P.O.Glantz tillika Socialstyrelsen inställning, har upprepats och basunerats ut så ofta att duperingen har blivit en accepterad sanning inom stora delar av samhället. De lyckas på detta sätt dra ärendet i långbänk, i väntan på att regeringen tvingar dem att avveckla amalgamet pga miljöskäl.

I socialutskottets betänkande SoU 1982/83:1 vänder professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen på "kakan":

"Forskning rörande dentala material inkluderar forskning kring amalgam och dess ev. biverkningar och har pågått i årtionden. Det är styrelsen bekant att i litteraturen finns publikationer där man hävdat att amalgamfyllningar genom fortgående frisättning av kvicksilver med tiden kan leda till allvarliga förgiftningar. Den kritiska vetenskapliga granskningen som alla publikationer nödvändigtvis alltid måste bli föremål för har enligt styrelsens mening ej gett stöd åt påstådda biverkningar i form av kvicksilverförgiftning och därav föranledda allmänna sjukdomar"

Med sitt fastställande underkänner professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen tex. följande historiska vetenskaplig kunskaper och framförallt beprövade erfarenheter:

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen ignorerade att man redan år 1840 genom beprövad erfarenhet kom fram till följande: "Amalgam är det skadligaste av alla fyllningsmaterial vilket genom kvicksilverångor skadar inte blott tandorganet utan även hela organismen". Uttalandet är gjort av Baltimore tandläkarhögskola i USA.

American society of dental surgeons (Amerikanska tandläkarförbundet), grundat 1840, uteslöt dessutom under en period medlemmar som inte avsade sig användandet av amalgam.

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen igorerade också toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) kunskaper och beprövade erfarenheter. Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända Gifte und Vergiftungen från 1928. Ur femte upplagan från 1962 citerar vi; Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i de normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer. (Översättning - docent Per Dale´n)

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen ignorerade också den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stocks kunskaper och beprövade erfarenheter. Han presenterade under 1920-30-talet en stor mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Alfreds Stocks sammanfattade 1926 "Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten". Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen ignorerade också Karl Oskar Frykholm (1957) klassiska och imponerande doktorsavhandling där han med hjälp av radioaktivt märkt amalgam visade på betydande upptag av kvicksilverånga i samband med insättning och bortborrning av amalgamfyllningar.

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen ignorerade också Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att beprövad erfarenhet har visat att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen ignorerade också forskaren Gay D.D och medarbetare som 1979 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. Undersökningen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Lancet.

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen ignorerade också forskaren Svare och medarbetare som 1981 beskrev att amalgam läcker kvicksilverånga. (1981). Även denna undersökning blev publicerad i framträdande internationella forskningstidskrifter.

Samtidigt som Socialstyrelsen underkänner dessa historiska arbeten och beprövade erfarenheter tar Socialstyrelsen istället till sig dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz´ forskarfusk. Han ägnade sig åt forskningsfusk när han fastställde att: "En mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug Hg(kvicksilver)/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala dagsintaget på 10-20 ug".

Detta är fusk och avsiktlig vilseledning därför att den vetenskapliga sanningen är den motsatta. Läckande kvicksilver från amlagam uppgår till minst 4-6 gånger mer än från maten. Förekommer också att läckaget är mångfalt större än så.

Rapport från expertgrupp vid Socialstyrelsens granskning av amalgamenheten vid Akademiska sjukhuset i Uppsala 1996-10-04.

"I väsentliga delar bedrivs inte verksamheten i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet".

Med anledning av detta föreslår de att amalgamenheten läggs ner - vilket också sker.

Kommentar: Paradoxalt med detta underkännande, så fortsätter Socialstyrelsen att framhäva professor P.O.Glantz forskningsfusk som en vetenskaplig sanning. "En mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug kvicksilver/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala dagsintaget på 10-20 ug".

Olle Redhe, leg tandläkare, 1999, som under sin levnad var tandläkare i Falun har gjort många amalgamsaneringar med positiva resultat. Svårt sjuka patienter har blivit friska. Han vände sig till Socialstyrelsen och redovisade sina erfarenheter. Ett medicinalråd svarade så här:
”Även om du kunde redovisa 100 fall som har varit rullstolsbundna och kommit på benen efter amalgamsanering, skulle vi på Socialstyrelsen inte kunna ta någon hänsyn till detta. Vi måste ha vetenskaplig bevisning att rätta oss efter”. Det räckte inte med "beprövad erfarenhet". Det gjorde det inte heller för Semmelweiss när han med "beprövade erfarenhet" upptäckte att likgift på otvättade händer dödade mödrar vid förlossning.

Olle Redhe, leg tandläkare, 1999. "Den som i dag kan påvisa samband mellan sjukdom och tandfyllningsmaterial finner sig motarbetad av etablissemanget. Dr Pinto kan tjäna som ett tidigt exempel från USA. Då universitetsledningen upptäckte att han var i färd med att bevisa amalgamets hälsorisker, nekades han förlängd tillgång till det elektronmikroskop som var en förutsättning för hans planerade doktorsavhandling".

Olle Redhe, leg tandläkare, 1999. "Tandläkare i USA, som framgångsrikt återskapat hälsa hos sjuka patienter genom att avlägsna tungmetaller ur deras tänder, har fråntagits sin tandläkarlegitimation. De anklagas för att ha ägnat sig åt medicinska problem utan att inneha läkarlegitimation!

Olle Redhe, leg tandläkare, 1999. "När tandläkare Sten-Olof Grönquist för flera år sedan föreläste i USA om amalgamets hälsorisker, uppmanades han att inte gå vidare med sitt budskap. Vetenskapliga bevis för amalgamrisk skulle nämligen med största sannolikhet leda till skadeståndsanspråk av en dignitet som det amerikanska samhället skulle ha svårt att klara av".

Olle Redhe, leg tandläkare, 1999. "Pofessor Fredrik Berglund, tidigare biverkningsexpert hos Kabi/Pharmacia, har gjort en sammanställning av publicerade fallbeskrivningar inom området. Hans rapport har rubriken "Förbättrad hälsa efter avlägsnande av amalgam. Analys av studier publicerade 1986-97" (ISBN-nr: 91-630-7062-6). Berglund finner ett förbättrings-/tillfrisknandetal på över 90 % för de patienter som behandlats av tandläkare med kompetens inom området. Och då är att märka att det här i stort sett handlar om patienter som utan positiva resultat provat allt vad skol- och alternativmedicin haft att erbjuda, innan de kom på tanken att söka tandläkarhjälp för sina besvär.

Dessa siffror lämnar Socialstyrelsens representanter helt oberörda. De kräver vetenskapliga bevis. Ett sådant, som Socialstyrelsen under många år hänvisat till som bevis för amalgamets riskfrihet, är en studie från 1976 av Mayer & Diehl (Abgabe von Quecksilber aus Amalgamfüllungen in den Speichel. Dtsch Zahnärztl Z 31:855-859). Den som själv ögnar igenom denna rapport finner snabbt att den aldrig borde ha publicerats. Om man som Mayer och Diehl placerar amalgam i destillerat vatten för att undersöka kvicksilveravgång, har man undanröjt förutsättningarna för det man vill studera. Ett arbete där salivens saltmiljö simuleras med destillerat vatten borde inte få tillgodoräkna sig någon enda vetenskaplig poäng".

Trots att extra resurser ställts till medicinska forskningsrådets förfogande har mycket få systematiska studier genomförts på människor som är amalgambärare och som har sjukdomssymptom. Inte heller har man studerat de patienter som uppger att de blir sjuka vid urborrning av amalgamplomber. Detta trots att dessa kategorier särskilt angavs i riksdagen om forskningsanslag till hälsoeffekter av amalgam. Det är inte Riksdag och Regering som styr. Det är etablissemanget.

I sitt forskningsfusk för att bevisa kvicksilvrets ofarlighet från amalgam så utgår professor P.O.Glantz från ett ytterligt förenklat lab.försök av Mayer o Dahl (1976) med några amalgambitar upphängda i ett glas rums tempererat destillerat vatten.

Utifrån detta lab.försök påstår sen professor P.O.Glantz som en vetenskaplig sanning, "att en mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug Hg(kvicksilver)/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala dagsintaget på 10-20 ug".

Detta är ett avsiktligt förvrängt och vilseledande forskningsresultat. Använt av Socialstyrelsen i många år som ett bevis.

Öppet brev till Livsmedelsverket

TF 2012-12-19. Livsmedelsverket varnar gravida från att äta insjöfisk på grund av höga kvicksilverhalter - men varnar inte för amalgamfyllningar i tänderna som läcker mer kvicksilver och som i minst lika hög grad som kvicksilver från fisk utgör risker för fostret. Tandvårdsskadeförbundet saknar ett helhetsgrepp från Livsmedelsverkets sida då det gäller kvicksilver och anser att verket ska varna gravida även för riskerna med amalgam.

Livsmedelsverket har svarat på brevet och tar förstås inte på sig något ansvar för information om amalgam utan hänvisar till andra myndigheter. Tandvårdsskadeförbundet anser att Livsmedelsverket har fel. Självklart bör denna myndighet ha ansvar för det som kommer ner i magen antingen det är från fisk eller amalgam. Annars skulle ju Naturvårdsverket ha ansvar för fisken och varna för kvicksilverinnehållet och inte Livsmedelsverket..

Riksdagsmotion 1994/95:So464 av Görel Thurdin "För oss är det uppenbart att Socialstyrelsen och dess expertgrupp inte vill veta sanningen om amalgamet och dess hälsoeffekter utan bara godtar sådana resultat som stöder deras tidigare ståndpunkt. Inte ens försiktighetsprincipen beaktar man".

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen kräver att påstådda biverkningar skall kunna bevisas genom vetenskaplig upprepning för att kunna godtas av dem. Detta trots att biverkningarna är individuella och olika från person till person. Det är dock etiskt omöjligt att bevisa på detta sätt. Det vet Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen, och det är därför de kräver detta. De nöjer sig inte med den beprövade erfarenheten som säger att över 80% blir friskare efter amalgamsanering. När det gäller biverkningar från mediciner så accepterar etablissemanget däremot att en biverkan är en biverkan och kräver inga vetenskapliga bevis ftersom biverkningar är individuella och svårligen går att vetenskapligt bevisa..

18) DDT, PCB, asbest, amalgam, freon, radon, hormoslyr, neurosedyn, med mera. Listan kan göras lång på orsaker till ohälsa som beror på att man använt något i stor skala utan att ha testat hälsoeffekterna först. Under lång tid hävdade man inom etablissemanget, med åsnors envishet, att det inte fanns några vetenskapliga bevis för att t.e.x. hormoslyr eller asbets var farligt.

Etablissemanget vill inte ha några bevis, men det finns bevis att tillgå.

Här kommer några.

All utbildning på universitet och högskolor ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

När man som Socialstyrelsens f.d chef Barbro Westerholm utbildar sig till läkemedelsbiverkningsexpert så fick hon i sin utbildning säkerligen ta del av toxikologins största läromästare Louis Lewins (1850-1929) kunskaper. Lewin betraktas ännu idag som en av forskningsvärldens storheter. Lewin publicerade flera böcker i toxikologi, den mest kända "Gifte und Vergiftungen" från 1928. Ur femte upplagan från 1962 citerar vi; "Kvicksilver har en hög toxisk energi som ofta även vid medicinskt bruk ger sig tillkänna på ett obehagligt sätt. I varje form är kvicksilver ett märkligt, vävnads- och livsfientligt ämne. Från amalgamplomber, i synnerhet kopparamalgam, kan metallen förångas i munhålan eller i någon omvandlad form tas upp av cirkulationen från hålet i tanden och orsaka en kronisk förgiftning. Denna yttrar sig, frånsett lokala effekter i munnen, speciellt i form av sviktande funktioner i den normala hjärn- och nervfunktionerna. Sådana störningar beror inte alltid på en speciell känslighet för kvicksilver. Jag har föreläst om detta sedan början av århundradet och också meddelat det till bärare av sådana fyllningar vilka vänt sig till mig på grund av nervösa sjukdomssymtom. Jag har alltid låtit ta bort sådana plomber och därigenom åstadkommit återhämtning, t.o.m. hos professorer". (Översättning - docent Per Dale´n).

Barbro Westerholm har säkert också tagit del av Gmelins handbok för oorganisk kemi (1961). Där står det klart och tydligt att kroniska förgiftningar kan förekomma hos amalgambärare. I argumenteringen tas för givet att känsligheten för kvicksilver varierar mycket starkt mellan individer.

1979 beskrev GAY och medarbetare i den mycket välkända medicinska tidskriften LANCET en undersökning om AVGÅNG av kvicksilverånga från amalgamfyllningar. Även denna vetenskapliga rapport har hon med all sannolikhet tagit del av.

Yrkesutövning skall ske enligt vetenskap och beprövad erfarenhet - utgå från de kunskaper och det tankesätt som denne har fått under sin utbildning - och välja så långt det är möjligt behandlingsmetoder som vilar på vetenskaplig grund.

Ta till sig den tyske kvicksilverforskaren professorn Alfred Stock stora mängd arbeten och vetenskapliga artiklar. Dessa handlade om kvicksilverläckage från amalgam och kvicksilvrets biokemiska och medicinska effekter. Han påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Han ansåg att amalgam av hälsoskäl borde förbjudas som tandfyllningsmaterial. Ospecifika symtom ansågs kännetecknande för kvicksilverförgiftning med trötthet, missmodighet, retlighet, försämrat minne, tryck över huvudet, snuva, blödande tandkött, oroligt hjärta, magbesvär m.m.

Ta till sig den beprövade erfarenheten som bevis. Den visar att över 80 % blir friskare av amalgamsanering. Som tex. när Försäkringskassan i Stockholm undersökte 308 patienter som fått sina amalgamplomber utbytta under åren 1987 - 1989. 80 procent anser att de blivit mycket bättre eller helt friska.

I och med att etablissemanget vägrar ta till sig den beprövade erfarenheten, så bryter de mot den läkarinstruktion som de svurit att följa. Detta gör de genom att i sina uttalanden, rekommendationer och handlande, inte beakta "den beprövade erfarenheten" med dess fallbeskrivningar.

Det räckte inte heller för Semmelweiss att med "beprövad" erfarenhet" övertyga sina läkarkollegor om sin upptäckt att likgift på otvättade händer dödade mödrar vid förlossning. Men till slut var det ändå en del som föll till föga och accepterade "den beprövade erfarenheten".

Beprövad erfarenhet används när man inte med strikt bevisföring kan klarlägga orsakssambanden, säger Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé-historia.

Professor o medicine doktor Fredrik Berglund har studerat 245 fallrapporter från 1844-1993 och funnit att 95% blivit bättre av amalgamsanering. I ytterligare minst 6 olika patientundersökningar som omfattar flera tusen personer, publicerade 1985-93 visas att man når förbättringar mellan 80-100 % med amalgamsanering. Resultat som hela tiden förbättras av kunniga tandläkare. Amalgamenheten i Uppsala har också kunnat redovisa förbättring hos omkring 90 % av patienterna efter tandbehandlingar. Professor Fredrik Berglund, tidigare biverkningsexpert hos Kabi/Pharmacia, har gjort en sammanställning av publicerade fallbeskrivningar inom området. Hans rapport har rubriken "Förbättrad hälsa efter avlägsnande av amalgam. Analys av studier publicerade 1986-97" (ISBN-nr: 91-630-7062-6). Berglund finner ett förbättrings-/tillfrisknandetal på över 90 % för de patienter som behandlats av tandläkare med kompetens inom området. Och då är att märka att det här i stort sett handlar om patienter som utan positiva resultat provat allt vad skol- och alternativmedicin haft att erbjuda, innan de kom på tanken att söka tandläkarhjälp för sina besvär.

Mer beprövad erfarenhet som bevis:
En noggrann amalgamsanering har visat sig kunna reducera eller eliminera ca 80 procent av de 38 klassiska symtomen av kronisk kvicksilverförgiftning hos 118 patienter, som följdes 1984 –1996 i en dansk studie.
Lichtenberg H. ”Symptoms before and after proper amalgam removal in relation to serum-globulin reaction to metals“. J Orthomol Med, 1996:11:4:195–203.

TF 1997-02-02. Det är ofattbart att myndigheterna fortfarande påstår att skador av amalgam inte är “vetenskapligt bevisat”, konstaterade Lita Tibbling. Att man blir frisk efter en behandling, i detta fall efter amalgamsanering, brukar normalt vara tillräckligt bevis i läkarkretsar.

Ann-Marie Lidmark är fil kand i zoofysiologi med inriktning på kemiska hälsorisker och författare till ett flertal böcker. Hon var huvudsekreterare i den statliga Dentalmaterialutredningen (SOU 2003:53).

1985 publicerades boken "It´s all in your head" av tandläkare Hal Huggins i USA - känd för att ha mest klinisk erfarenhet av sanerade amalgampatienter i hela världen. Han redovisar sin förbättringsfrekvens på 80 %. Samma resultat som Hanson, Rhede och Opperdahl har redovisat här i Norden.

"Förbättrad hälsa vid amalgamsanering" - studien vid amalgamenheten och sedermera Metallbiologiskt Centrum i Uppsala visar att hälsan och livskvaliteten förbättras vid korrekt utförd amalgamsanering.
Lindh U. et al. ”Removal of dental amalgam and other metal alloys supported by antioxidant therapy alleviates symtoms and improves quality of life in patients with amalgam-associated ill health”. Neuro Endocrinol Lett, 2002:23:5-6:459–82.

"Ingen bestrider att läkemedel har *biverkningar*, som kan se nog så toxiska ut, men som endast uppträder hos en minoritet vid normal dosering. Det är då fråga om individuell känslighet, och mycket ofta finns inte heller något tydligt dosberoende hos de drabbade. Man vet sällan mekanismerna bakom biverkningar i detalj, och man kräver inte "vetenskapliga bevis" för att godta att en biverkan är en biverkan. Om den uppträder under behandlingen och försvinner efter utsättande av läkemedlet är det i regel tillräckligt, i synnerhet om det finns flera liknande fallbeskrivningar.

Försöker man betrakta s.k. amalgamsjuka som uttryck för biverkningar av kvicksilver eller andra metaller som frigörs i munhålan, faller många bitar på plats. Först och främst är det inte längre ett problem att endast en minoritet är drabbad. Mer intressant är kanske den extremt stora mångfalden av olika biverkningar som kan förekomma i samband med läkemedel. Det har ju ofta på ett närmast otåligt sätt påpekats att patienter med amalgamrelaterade symptom inte har några genomgående drag i sina sjukdomsbilder, underförstått att "verkliga" sjukdomar alltid har det. Läkemedelsbiverkningar kan emellertid "se ut hur som helst".

Ett slående exempel på brokiga symtom är indometacin (Confortid, Indomee). Den mycket omfångsrika listan över biverkningar kan läsas i FASS. En amerikansk version finns på Internet:
http://www.rxlist.com/cgi/generic/indometh.htm och
http://www.iaomt.f.se/eucritap.htm.
En sak är fullkomligt uppenbar: om patienter kommer med något av dessa helt olikartade och delvis allvarliga symptom och man försummar att fråga efter pågående läkemedelsbehandling skulle nästan alla få en annan och felaktig diagnos. Det finns ingenting i symtomen som pekar direkt på Indometacin som orsak i de enskilda fallen, utan läkaren måste informera sig om bakgrunden. Samma sak gäller givetvis också för eventuella biverkningar av kvicksilver från amalgam.

Så till exempel skulle man kunna säga att FASS är full av påståenden som inte är "vetenskapligt bevisade" men som ändå styr handlandet i sjukvården i mycket betydelsefulla avseenden. Ingen vill ha det på något annat sätt. Varför skall amalgamet betraktas med helt andra glasögon?"

Även följande tänkvärda fakta av docent Per Dahlen inkluderas härmed också som kommentar.

"På 1830-talet började en ny barnsjukdom, Acrodyni, uppträda. Den medförde enorm utmattning, starka cirkulationsrubbningar så att tår och fingrar förtvinade, en del barn dog. Man misstänkte alla möjliga orsaker till denna mystiska sjukdom. I början av 1900-talet insåg man att sjukdomen uppkom efter att barnen behandlats med kvicksilverhaltiga salvor och/eller kvicksilverhaltiga tandsprickningspulver. Dessa produkter förbjöds i många länder, varvid sjukdomen upphörde där. I en del länder, t ex England, fortsatte man med dessa salvor fram till 1950-talet. Det dog barn in på 1950-talet i dessa länder i Acrodyni.

Varför upptäckte man ej genast sambandet? Jo, endast 1 barn av 500 som utsatts för dessa kvicksilverpreparat drabbades. Detta på grund av att det ej var en vanlig förgiftning utan på grund av att KVICKSILVER ORSAKAR EN IMMUNTOXIKOLOGISK REAKTION hos vissa personer. Denna reaktion uppkommer utan relation till kvicksilverdosens storlek. Detta tog c:a 100 år att upptäcka.

Vi står inför något av en paradox, eftersom ju orsaksforskning är en av skolmedicinens svagaste kunskapsgrenar med många stora luckor. Det är inte lätt att förstå hur man tänker när man låter den i vanliga fall så högt värderade diagnostiska kulturen inom medicinen upplösas inom en sektor som påstås vara stor och viktig inom ett allmänläkarklientel. Förutsättningen är givetvis att läkaren först gjort allvarliga försök att passa in patienten i någon konventionell diagnoskategori och misslyckats med det. Med en logik som inte precis är glasklar, får detta leda till ett konstaterande att kroppslig sjukdom inte föreligger, eftersom läkaren inte klarat att ställa en invändningsfri kroppslig diagnos.
Sjukdomar som inte finns i dagens kroppsliga diagnosbok måste med andra ord vara psykiska. Plötsligt “vet” man då till och med vad som orsakat alla symtomen, vilket mera sällan är fallet på den kroppsliga sidan. Vi skall komma ihåg att en diagnos oftast är en klassificerande etikett för något som har mer eller mindre okända orsaker".

Vetenskapliga bevis för att läckande kvicksilver från amalgam ger biverkningar.

Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen kräver att biverkningar från läckande kvicksilver ur amalgam måste kunna bevisas, genom vetenskaplig upprepning, för att kunna godtas av dem. Detta kräver de trots att biverkningarna är individuella och olika från person till person. Dessutom väcker det etiska frågor att kvicksilverförgifta människor i studiesyfte. Det gör att det är näst intill är omöjligt att bevisa på detta sätt. Det vet Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen och det är därför dom kräver detta.

Här kommer dock förslag på bevisföring som uppfyller Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen krav samt instruktioner för framtagande av dessa.

Föreslår ett vetenskapligt uppdrag för förslagsvis professor P.O.Glantz och de tre "Callarna", läkarna Carl-Johan Göthe f d docent, Södersjukhuset.Carl Gustav Nilsson f d överläkare, chef, rehabiliteringskliniken, Huddinge sjukhus. Carl Molin f d leg tandläkare, professor, Karolinska sjukhuset.

I Läkartidningen nr 23 1998 framför "Callarna" bl.a följande: Läs mer under > Etablissemanget

"Det finns inte något vetenskapligt underlag som styrker samband mellan allmänna sjukdomssymtom och amalgamfyllningar eller några prov och undersökningar varmed sådana samband kan påvisas".

Uppdraget blir därför för sällskapet att vetenskapligt repetera professor Alfred Stocks experimenterande, där han visade att kvicksilverånga ger biverkningar.

Professor Alfred Stocks experiment.

1. Prof. Alfred Stock med sina omfattande och erkända forskningsresultat från 1920 - 40 talet påvisade den allvarligaste förgiftningsvägen på sig själv, genom att när han genom näsan andades in ett par liter luft innehållande 8ug kvicksilver/L, så blev han mycket snabbt illamående med symtom som bl.a. yrsel, huvudvärk och näskatarr.

2. Om han däremot andades in genom munnen kunde han på detta sätt andas in luft som innehöll 10 ggr större mängd kvicksilver utan att han fick några förgiftningssymtom.

Professor Alfred Stock sammanfattade sina arbeten 1926 med "DET LÄTTSINNIGA INFÖRANDET AV AMALGAM SOM TANDFYLLNINGSMATERIAL INNEBÄR ETT ALLVARLIGT HOT MOT MÄNSKLIGHETEN".

Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans arbeten och övrigas samstämmiga arbeten. Professor Alfred Stock dog för övrigt av kvicksilverförgiftning om det kan vara till någon ledning.

Den vetenskapliga uppgiften för "Callarna" och Glantz blir att göra som Alfred Stock (föreslår dock att sällskapet utser några ställföreträdare då ju herrarna själva har pensionerat sig). Han inandades bestämda mängder kvicksilver, ömsom i näsan, ömsom genom munnen, samt förde noggrann vetenskaplig dokumentation om eventuell upplevd påverkan.

En mycket viktig aspekt i denna vetenskapliga undersökning är att få fram ett "vetenskapligt underlag som styrker samband mellan allmänna sjukdomssymtom och kvicksilver från amalgamfyllningar eller några prov och undersökningar varmed sådana samband kan påvisas".

En mycket viktig aspekt i denna vetenskapliga bevisföring är alltså att få fram ett gränsvärde när "Callarna" och Glantz` ställföreträdare känner av en påverkan. Gränsvärdet och upplevd påverkan lär bli inviduellt, då biverkningarna är individuella och olika från person till person.

Nu kanske sällskapet är en aning skeptiska till att de överhuvud taget kommer att påverkas. Men lugn, här kommer nästa fas i denna vetenskapliga bevisföring. Den doshöjande fasen. Det gäller nu för ställföreträdarna att öka dosen successivt från 8 ug/kvicksilver/L till 100, till 300, till 1000 till 3000 ug/kvicksilver/L luft osv. för att få fram det eftersökta gränsvärdet för påverkan.

Sällskapet är kanske fortfarande skeptiska till att de överhuvudtaget kommer att påverkas av dessa doser. Men lugn, här kommer nästa fas i denna vetenskapliga bevisföring. Den tidspåverkade fasen. Det gäller nu för ställföreträdarna att på sedvanligt sätt inandas de olika doserna ovan men nu under olika tidsintervall. Först under 1 min, sedan 3 sedan 5 sedan 7 sedan 9 sedan 11 sedan 13 minuter osv för att få fram det eftersökta gränsvärdet för påverkan.

Sällskapet är kanske fortfarande skeptiska till att de överhuvudtaget kommer att påverkas av dessa doser. Men lugn, här kommer nästa fas i denna vetenskapliga undersökning. Den långtidspåverkade fasen. Det gäller nu för ställföreträdarna att på sedvanligt sätt inandas de olika doserna ovan men nu med ett år emellan. Detta i syfte att ta reda på om det har någon betydelse om man tidigare har fyllt bägaren och om risken för att den svämmar över har ökat. Alt. om cocktaileffekten också har någon effekt.

Nästa uppdrag för sällskapet blir följande. Att i samtliga tänder sätta i så mycket amalgam som är möjligt (man kan ju tänka sig tillfälliga löständer ovanpå de friska). Därefter putsa bort allt amalgam utan sug, och noggrant notera eventuell hälsopåverkan. Målet är att få fram hur mycket putsning som kan utföras innan medvetslöshet inträder.

För min del (författaren till denna webbsida) var ca 4000ug kvicksilver/L luft under en 20 minuters period en för stor dos. Det var ungefär vad jag fick i mig från 12 fyllningar under 20 minuters torrputsning och bettinslipning utan sug vid ett och samma tillfälle. En kvicksilver- exponering som räckte för att jag skulle bli påverkad - minst sagt. Jag blev helt utslagen under lång tid.

Nästa uppdrag för sällskapet blir följande. Magnus Nylander (1998) rapporter efter sin forskning att det finns direkta samband mellan amaglambelastningen i munhålan och i kroppen. Hos gravida kvinnor går en del över i fostret och lagras i hjärnan och kroppen.

Det finns ett direkt samband mellan antalet amalgamfyllningar hos modern och mängden kvicksilver i dessa organ hos de avlidna spädbarn som obducerats.

Han hänvisar också till djurstudier enligt vilka små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom). För djur finns en nivå vid vilken det är vedertaget att amalgam ger permanenta skador. Den nivån har man funnit hos vissa avlidna spädbarn.

Uppdraget för sällskapet blir att på något sätt ta reda på om dessa bestående skador som gäller vid djurförsök även gäller för foster, spädbarn och barn. Med lite god vilja skall nog detta vara möjligt.

Ett problem i denna vetenskapliga bevisföring är kanske att "de fyra ställföreträdarna" kommer att uppleva extremt många olika biverkningar från individ till individ, men även från gång till annan. Hoppas dock att ni kan övertyga era etablissemangskollegor om att det är äkta påverkan som upplevs.

Definition på oredlighet i forskningen

Forskningsetiska utredningen "God sed i forskningen" definierade oredlighet som:

"Att en forskare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade normer" (SOU 1999:4). .

"Forskare måste alltid vara hederliga med sina resultat. En forskare får aldrig förvränga, förfalska, vilseleda eller plagiera.

Det åligger varje forskare att hålla sig informerad om och följa de lagar, förordningar, föreskrifter och riktlinjer som gäller den egna verksamheten".

"Forskningsfusk är allvarligt av flera skäl. Förutom att forskaren bedrar sina kolleger och allmänheten, innebär det att människor kan komma till skada. Exempelvis grundas sjukvårdens behandlingsmetoder och läkemedel på forskningsresultat. Är dessa falska kan konsekvenserna bli förödande. Vidare innebär forskningsfusk att falska föreställningar får spridning och fusket undergräver allmänhetens förtroende för forskningen".

(DN 2011-10-14) "I jämförelse med vår omvärld har Sverige i dag ett svagt system för att komma åt forskningsfusk och vetenskaplig oredlighet. Under de åtta år som expertgruppen utredde misstankar om forskningsfusk har det tyvärr varit vanligt att forskare som beslagits med fusk, genom fabricering eller förfalskning av resultat eller plagiering av andras material, gått fria från påföljd".

Professor ägnade sig åt historieförfalskning.

En dupering som än i dag 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter ej får relevant vård.

Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.

Det osanna fastställandet att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver, har resulterat i outtalade forsknings experiment, medförandes att hundratusentals foster och barn exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam.

"Att det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom)".

Amalgametablissemanget kräver dock mer forskning och experiment, där det tydligt måste visas att också mänskliga foster skadas för att acceptera att ett samband föreligger.

Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.

I Juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O Glantz (et. al.) framfuskade fastställandet att:

”Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.

Den vetenskapliga sanningen är den motsatta. I läkartidningen (1986) rapporterade docent, Dr. Med och leg.tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (alltså ca 160 gånger mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår). (Från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Riksdagsmotionerna avslogs. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten.

Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.

I tandläkartidningen 22/81 fastslås följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med

Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel"

Påståendet saknar all vetenskaplig förankring och är en avsiktlig vilseledning. Vid t.e.x. putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft. Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering, och dels patientens känslighet för kvicksilver.

Med denna vilseledning gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort amalgam genom att borra, slipa och putsa obegränsat. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner eller skyddsföreskrifter. Följden blev ett stort antal kvicksilverförgiftade patienter, varav många akut förgiftade.

Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.

I ett duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den

"Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt."

Mot bättre vetande väljer läkemedelsbiverkningsexperten Barbro Westerholm att ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar).

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

Professor hycklar om evidens.

Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns t.e.x. följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

"Många tycks till exempel anse att när en tandersättning sitter på plats och själva hantverket är klart, då är patienten färdigbehandlad. Men det är ju då den verkliga behandlingen börjar! Det är då man måste följa upp vad som händer, och om patienten får komplikationer eller biverkningar".

Hycklande därför att det står i stark motsattsförhållande till professor P.O.Glantz faställande om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta

Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.

”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling” samt ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”.

Ett fastställande som duperade Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket samt psykklassade en hel patientgrupp.

Professor P.O.Glantz och etablissemangets förnekelse om amalgamets biverkningar.

Historia

Anledningar till att professor P.O.Glantz och etablissemanget inte vill ha några bevis om biverkningar från amalgam.

Exempel som visar att professor P.O.Glantz och etablissemanget inte vill ha några bevis.

Socialstyrelsens åsiktsutveckling 1981 - 2016

Öppet brev till Livsmedelsverket

Etablissemanget vill inte ha några bevis, men det finns bevis att tillgå.

Här kommer några.

Vetenskapliga bevis för att läckande kvicksilver från amalgam ger biverkningar.

Professor Alfred Stocks experiment.

Definition på oredlighet i forskningen

Professor ägnade sig åt historieförfalskning.

Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.

Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.

Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.

Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.

Professor hycklar om evidens.

Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns t.e.x. följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.

Professor Per Olof Glantz vägrade besvara patients frågor och anklagelser. Lyckades istället få patienten fälld i domstol för ofredande.

Etablissemangets fastställande att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver har resulterat i en kvicksilverförgiftningskatastrof.

Professor P.O.Glantz och etablissemangets förnekelse om amalgamets biverkningar.

​

Historia

​

Anledningar till att professor P.O.Glantz och etablissemanget inte vill ha några bevis om biverkningar från amalgam.

​

Exempel som visar att professor P.O.Glantz och etablissemanget inte vill ha några bevis.

Socialstyrelsens åsiktsutveckling 1981 - 2016

Öppet brev till Livsmedelsverket

Etablissemanget vill inte ha några bevis, men det finns bevis att tillgå.

Här kommer några.

Vetenskapliga bevis för att läckande kvicksilver från amalgam ger biverkningar.

​

Professor Alfred Stocks experiment.

​

Definition på oredlighet i forskningen

Professor ägnade sig åt historieförfalskning.

​

​

Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.

Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.

​

​

Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.

​

Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.

​

Professor hycklar om evidens.

​

Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.

​

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns t.e.x. följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

​

Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.

Professor Per Olof Glantz vägrade besvara patients frågor och anklagelser. Lyckades istället få patienten fälld i domstol för ofredande.

Etablissemangets fastställande att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver har resulterat i en kvicksilverförgiftningskatastrof.

​

​