Your Company
Sidan publicerad av anders.jensen@kvicksilveramalgam.se 

                                  

Hg-droppar-photo13.jpg

Kvicksilverdroppar på amalgamfyllning

Professor Per Olof Glantz ansåg sig ofredad av frågor och anklagelser. Vägrade svara. Såg istället till att tandvårdspatient fick böta 16.000:- för ofredande.

Historien

Vid tandläkarbesök 1983 blev jag (författaren av denna webbsida) kvicksilverförgiftad. Att så skedde anklagade jag sedermera professor P.O.Glantz för. Detta efter att i 10 år drivit ärendet gentemot myndigheterna ända upp i Regeringsrätten utan framgång.

Mina frågor och anklagelser var baserade på professor P.O.Glantz historieförfalskning, förnekelse, dupering,   avsiktlig vilseledningforskningsfusk och de medvetna underlåtenheter som är beskrivna på denna webbsida.

Professor P.O.Glantz bemötte aldrig mina anklagelser med ett enda ord. Däremot ansåg han sig ofredad av Tingsraett.jpgmina frågor och anklagelser som blev ganska ihållande eftersom han aldrig svarade. Han anmälde mig för ofredande. Det slutade med rättegång 1997-09-29 och 16.000:- i böter för ofredande. Dessutom kostade mig amalgamsaneringen tio tusentals kronor. För övrigt var detta den 3:e rättegången i Sverige till följd av kvicksilverförgiftning från amalgam. Ingen patient har fått rätt.   

Bakgrund till anklagelserna mot professor Per Olof Glantz

Min tandläkare här i Göteborg fick enligt egen utsago sin tandläkarutbildning av professor P.O.Glantz. Han fick då lära sig att: Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Detta bedyrade professor P.O.Glantz dyrt och heligt trots vetskap om att så inte är fallet. Det har alltsedan 1840-talet publicerats mängder med vetenskaplig kunskap där det framgår att frisättning av kvicksilver från amalgam äger rum. Läs mer > Historieförfalskning

Tandläkaren i fråga fick från Socialstyrelsen 1981 veta att "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel". Fastslaget i tandläkartidningen 22/81 av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med Socialstyrelsens vetenskaplige rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. Detta trots vetskap om att det inte var sant. T.e.x. så visade Karl Oskar Frykholm (1957) i sin klassiska och imponerande doktorsavhandling, där han med hjälp av radioaktivt märkt amalgam kunde visa på betydande upptag av kvicksilverånga i samband med insättning och bortborrning av amalgamfyllningar.

Med detta fastställande gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort obegränsade mängder amalgam samt borra, slipa och putsa i obegränsad omfattning. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner och skyddsföreskrifter.

När jag då 1982-02-11 tog mig samman, och helt ovetandes om riskerna, gick till min tandläkare för att restaurera mina tänder så var det fritt fram för honom att utöva sin specialitet. Det visade sig att han var duktig på att ge en intensiv och omfattande tandvårdsbehandling under extremt kort tid. Under en 20-dagars period satte han dit 12 nya amalgamfyllningar. Behandlingen avslutades sen med 20 minuters torrputsning och bettinslipning utan sug vid ett och samma tillfälle. En kvicksilverexponering som räckte för att jag skulle bli påverkad - minst sagt (ett parallellfall se http://blogg.passagen.se/amalgam-tandskade.info/date/20100531 + ett mer vanligt förgiftningsfall se  http://terapeuten.wordpress.com/2009/09/04/amalgam-sanering-fragor-och-svar/)

Vid putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft (enl undersökning av docent, Dr,. Med. och leg. tandläkare Magnus Nylander och tandläkare Christer Malmström). Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. När professor Alfred Stock på 1920-talet genomförde experiment på sig själv genom att andas in ett par liter luft innehållande 8ug/kvicksilver så blev han snabbt illamående med symptom som bl.a yrsel, huvudvärk. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering och dels patientens känslighet för kvicksilver. Detta behöver man inte vara professor för att räkna ut. Det kan man göra med den berömda bakdelen eller rööva som vi säger här i Göteborg.

Professor Alfred Stock påvisade att kvicksilver inte binds till amalgamet utan det lämnar fyllningarna i form av ånga. Hans sammanfattade 1926 "DET LÄTTSINNIGA INFÖRANDET AV AMALGAM SOM TANDFYLLNINGS-MATERIAL INNEBÄR ETT ALLVARLIGT HOT MOT MÄNSKLIGHETEN". Han dog för övrigt av kvicksilverförgiftning om det kan vara till någon vägledning. Det tandvetenskapliga etablissemanget förtiger, förtränger och nonchalerar dock alla hans och övrigas samstämmiga arbeten.

Faktum är att inandning av kvicksilverånga medför ett upptag i kroppen till ca 80 %. Det kan då passera blodhjärnbarriären där det sedan oxiderar till tvåvärt kvicksilver. Därefter har det mycket svårt att komma ut. En stor del lagras i njurar, lever och hjärna. Resultatet blir skador på i första hand centrala nervsystemet. Enligt professor Alfred Stock tas kvicksilverånga också upp i slemhinnor och luktnerver i mun och näsa och sprids direkt till hjärnan och lagras där med alla dess konsekvenser.

Jag blev helt utslagen under lång tid. Omgivningen trodde jag fått cancer och höll på att dö. Själv visste jag inte då att det berodde på kvicksilverförgiftning. Läkarna bara skakade på huvudet och skickade mig hit och dit. Det tog några år för mig att samla krafter och lägga ihop två och två. Sen följde 10 års kamp mot myndigheter för att få upprättelse/amalgamsanering. Detta misslyckades dock. Socialstyrelsen hade - på professor P.O.Glantz initiativ/överinseende får man förmoda - bl.a. satt upp ouppnåliga mätkriterier som måste uppfyllas för att erhålla relevant vård i form av amalgamsanering.

Kriterier som måste uppfyllas är höga värden av kvicksilver i blod och urin alt. att patienten reagerar på lapptest eller har synliga lichenförändringar i munhålan. Professor P.O.Glantz och övriga läkare i etablissemanget vet att detta är en irrelevant mätmetod. Speciellt när det gått några år. De vet att kvicksilver ackumuleras i kroppens organ - men däremot inte i blod och urin. Ett värde i blod eller urin säger ingenting om hur mycket kvicksilver som finns lagrat i njurar, lever och hjärna. Därför har de infört dessa irrelevanta kriterier.

Därigenom lyckas professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen också visa att det inte existerar några patienter som är kvicksilverförgiftade. Professor P.O.Glantz och Socialstyrelsen lyckas också på detta sätt skydda alla tandläkare och sig själva från någon form av erinran, föranledd av påstådda felbehandlingar t.e.x. i form av en alltför intensiv och omfattande kvicksilver/amalgambehandling som i mitt fall.

Rättsväsendet har genom åren avgjort många förgiftningsfall utan att tillstyrka något enda. Detta med hänvisning till att det inte är bevisat att kvicksilverånga från läckande amalgamfyllningar kan ge biverkningar som påverkar hälsan negativt.

Bevisbördan för att jag blivit kvicksilverförgiftad lades därför på mig/patienten. Under denna process framkom det tydligare och tydligare att det var professor P.O.Glantz som var den främste ansvarige för att jag blivit kvicksilver förgiftad. Därav mina anklagelser mot honom. Mot myndigheterna drev jag ärendet att min kvicksilverförgiftning var orsakad av en felbehandling. Även detta misslyckades. Detta eftersom landets tandläkare inte hade några föreskrifter att bryta mot. Tvärtom så hade tandläkarna fått information från Socialstyrelsen att det var omöjligt att kvicksilverförgifta och felbehandla patienter genom en alltför intensiv tandvårdsbehandling. Detta fick tandläkarna veta genom följande fastställande "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel".

Fastställdes i tandläkartidningen 22/81 av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med

Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke.

Att jag inte fick upprättelse har sin förklaring. Med sin professorstitel som insats och genom att ägna sig åt

historieförfalskning, förnekelse, oredlighet, dupering, avsiktliga vilseledning, forskarfusk och medvetna

underlåtenheter, och dessutom falskt hänvisa till "Vetenskap och beprövad erfarenhet" lyckades professor P.O.Glantz et.al avsiktligt dupera berörda beslutsfattare. Dessa beslutsfattare var bl.a. Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter och rättsväsendet. Professor P.O.Glantz'dupering genomsyrade de flesta svar/beslut som jag fick från myndigheter.

Mitt ofredande av professor P.O.Glantz bestod av frågor och en del av anklagelserna som återfinns på denna webbsida.  

Läs mer > historieförfalskning, oetisk forskning, forskningsfusk, kvicksilverförgiftning, duperingevidens - omoral och oredligheter

¨Beskrivning av professor Per Olof Glantz' ansvar för felbehandlingen av mig

Är det möjligt att en patient kan bli kvicksilverförgiftad pga. en massiv och intensiv amalgambehandling utfört under en KORT tidsperiod?

Svar: Ja.Tänk er en tandläkare som lagar en patients alla 32 tänder med stora amalgamfyllningar och sedan torrputsar dessa (utan sug), allt utfört under en och samma dag. Om han dessutom på samma dag torrslipar ner ett stort antal av dessa amalgamfyllningar någon millimeter, så att bettet blir perfekt - så är nog ALLA innerst inne (inkl socialstyrelsen) överens om att patienten riskerar att bli akut kvicksilverförgiftad av denna hypotetiska behandling. Om patienten dessutom har stora upplagrade depåer av kvicksilver sedan tidigare tandläkarbesök och dessutom råkar tillhöra de kanske upp till 5-10 % av befolkningen som är extra känslig mot kvicksilver, så  kan det rent av vara så att patienten avlider av denna "hypotetiska" behandling.

Frågan är då om denna hypotetiska behandling kan klassas som en felbehandling. Frågan är också om tandläkaren kan ställas till ansvar för patientens hypotetiska död.

Svaret på dessa frågor torde bli Nej. Detta eftersom tandläkaren inte har gjort sig skyldig till att ha brutit mot några föreskrifter. Tvärtom har tandläkaren blivit upplyst av Socialstyrelsen att det är omöjligt att 

kvicksilverförgifta en patient på detta sätt.  

"Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel".

Fastslagit i tandläkartidningen 22/81 av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med Socialstyrelsens vetenskaplige rådsmedlem Professor P.O.Glantz tysta samtycke.

Frågan är då vem som är ansvarig för denna patients hypotetiska död. Rent lagboksmässigt förmodar jag att det inte finns någon ansvarig som kan dömas för detta. Men helt säker är jag inte. Man kan tänka sig att det är Socialstyrelsen ansvar, eftersom de inte har givet ut några föreskrifter som skulle förhindrat denna patients hypotetiska död. Men Socialstyrelsen säger sig inte kunna ge ut några sådana föreskrifter utan vetenskaplig grund. För detta ändamål så har Socialstyrelsen utsett och tillsatt vetenskapliga råd som skall vara Socialstyrelsen behjälpliga med detta. 

Som folkets företrädare och Socialstyrelsens vetenskapliga råd när det gällde läckande kvicksilver från amalgam, var det professor P.O.Glantz' moraliska plikt och skyldighet att värna om folkets hälsa. Men någon sådan vetenskaplig grund har Socialstyrelsens vetenskaplige rådsmedlem professor P.O.Glantz inte givit Socialstyrelsen. Detta trots vetskap om att kvicksilver är extremt giftigt och lömskt. Tvärtom har professor P.O.Glantz istället medvetet underlåtit att ta initiativet till att ge Socialstyrelsen ett sådant råd. Istället gav han sitt samtycke till fastställandet ovan att det är omöjligt att kvicksilverförgifta en patient på beskrivna sätt.

Denna medvetna underlåtenhet gör att han måste anses moraliskt (och kanske även lagboksmässigt?) skyldig till patientens hypotetiska död och för att jag blev kvicksilverförgiftad.

Nu är jag trots allt inte död ännu. Men jag kan försäkra att den behandling jag fick under en 20-dagars period,12 amalgamfyllningar plus 20 minuters torrputsning och bettinslipning utan sug vid ett och samma tillfälle, räckte för att jag skulle bli kvicksilverförgiftad - minst sagt. (ett parallellfall se http://blogg.passagen.se/amalgam-tandskade.info/date/20100531). Nämnas kan också att min kvicksilverbägare redan var full efter tidigare tandvårdsbehandlingar. När jag gjorde värnplikten 1970 passade jag på att utnyttja den fria tandvården. Även den gången blev jag kvicksilverförgiftad (fast det visste jag inte då) och trodde jag att jag skulle dö. Genomgick samma process som 1982. Hamnade bl.a på sjukhus men dom lyckades inte hitta något fel den gången heller.

Frågan är varför professor P.O.Glantz medvetet underlät att ta initiativet till att se till att Socialstyrelsen gav ut en sådan föreskrift som hade förhindrat denna patients hypotetiska död och min förgiftning.

(Nämnas kan att Socialstyrelsen däremot har gett ut "föreskrifter" där de avråder för användandet av tandlegeringar med kadmium och nickel överstigande 1 viktprocent. MF 1974:34).

Anledning till Professor Per Olof Glantz medvetna underlåtenhet

Professor P.O.Glantz övergripande anledning till att inte ge Socialstyrelsen rådet att ge ut en föreskrift som skulle ha förhindrat landets tandläkare att kvicksilverförgifta patienter genom putsning, slipning, och bortborrning av amalgam, torde vara att prestigemässigt vidmakthålla sin fastlåsta tes om att: Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2015, hos Socialstyrelsen.

En annan anledning är att professor P.O.Glantz har utbildat många blivande tandläkare. Han har då basunerat ut sin fastlåsta tes om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar). En minst sagt absurd och vilseledande utbildning. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Hans fastlåsta tes att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver gör det mycket svårt för honom att ändra sig. Hellre låter han en massa patienter komma till skada.

images-(8)-6.jpg

Varför professor Per Olof Glantz har låst fast sig i denna tes kan man bara spekulera i. Huruvida professor P.O.Glantz har låtit sig påverkas av den samvetslösa amalgamindustrin, eller om det har skett som på den gamla goda tiden genom att professorerna/läkarna blev mutade av leverantörerna med resor, lyxiga konferenser, forskarbidrag etc. Eller kan det rentav vara så att professor P.O.Glantz samvetslöst sålt sina tjänster för s.k. "greenwashing" för att ge amalgamindustrins produkter en ofarlighetsstämpel? Detta är höjt i dunkel.

Läs mer om varför en stor del av Sveriges 4900 professorer anser att de måste sälja sig själva http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=855121

SvD skriver idag 2016-09-08 om hur företag kan köpa sig en ”adjungerad” professor. Mer än var åttonde professor (ca 650 st) i Sverige beräknas vara en ”köpeprofessor”, med sin lön betald exempelvis av privata företag.

Insynen i systemet är dessutom minimalt. Det finns inga centrala register över antalet adjungerade professorer, vilka de är och vem som betalar. Ingen kontroll förekommer av hur reglerna tillämpas. Varje högskola sköter denna verksamhet för sig själv, men bara ett fåtal redovisar de adjungerade professorerna på sina hemsidor. Ingen rapporteringsskyldighet föreligger.

Om professor P.O.Glantz skulle tvingas erkänna, att han har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna professor P.O.Glantz heder, status och avslöja hans samvete, moral, etik, samt skamfila hans rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att professor P.O.Glantz skulle erkänna att hans tes är felaktig. Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver. Senare  faställt till att i alla fall inte i sådan mängd att det påverkar hälsan. Detta fastställande gäller än i dag, år 2016, hos Socialstyrelsen.

Därav trögheten även när det gäller ett paradigmskifte. Ett sådant skifte är en mycket smärtsamt och uppslitande process för det vetenskapliga etablissemanget, när den tvingas överge en sedan länge av dem accepterad teori till förmån för en annan som den är oförenlig med. Det paradigm som professor P.O.Glantz omfattar bestämmer stora delar av hans erfarenhet. Allt som professor P.O.Glantz ser, observerar, undersöker, mäter i denna fråga, gör han utifrån sin bestämda världsbild. Det är det som avgör vilka frågor som ställs och som bidrar till formuleringen av han svar.

Hellre offrar professor P.O.Glantz patienters hälsa än erkänner att han har fel. Professor P.O.Glantz tar till vilka vapen som helst.

Mitt ofredande av professor Per Olof Glantz

Ofredandet bestod bl.a av försök att få ett svar eller kommentar från honom på följande fråga:

"Hur många amalgamfyllningar av genomsnittlig storlek (i form av inserering, putsning, slipning, bärande och bortborrning av amalgam) - enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, och med beaktandet av tidigare kvicksilver belastning - kan/får göras under en viss tid - för att inte kroppen - skall reagera genom en avvikande reaktion".

Jag lyckades aldrig få något svar eller kommentar från professor P.O.Glantz. Inte från någon annan heller för den delen, förutom ett svar från Socialstyrelsen genom övertandläkare Inger Bultzingslöwen. Hon svarar

att det finns ingen gräns för hur många amalgamfyllningar som tandläkaren får sätta in. Hon tillägger också att "Det inte finns någon bevisad hälsorisk med amalgam" och att "Rapporter som säger att 80 % blir bättre av amalgamsaneringar inte är tillförlitliga".

Kommentar: Man kan konstatera att professor P.O.Glantz' dupering fungerar till 100 %.

Jag tycker dock att min fråga är högst relevant. När det gäller läkemedel utförs kliniska tester för att fastställa biverkningar innan läkemedlet får släppas ut på marknaden. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Min fråga borde naturligtvis ha besvarats innan man godkände försäljningen av amalgam. Eller åtminstone ha besvarat efter att professor Alfred Stock sammanfattade sina arbeten 1926 med "Det lättsinniga införandet av amalgam som tandfyllningsmaterial innebär ett allvarligt hot mot mänskligheten". Eller åtminstone ha besvarats senast under 1970-talet när allmänheten blev medveten om vad myndigheterna stoppade i munnen på folk, och samtidigt blev medveten om att man kunde bli kvicksilverförgiftad. Eller åtminstone när docent Mats Hanson 1981 varnade Socialstyrelsen i sin skrivelse ”En hälsofara av utomordentlig betydelse. Troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning”.

 

Fortfarande år 2015 har frågan aldrig besvarats då etabliisemanget inte är intresserad av att ta reda på vilka biverkningar läckande kvicksilver från amalgamfyllningar ger. Etablissemanget är bara intresserade av att misskreditera ventenskapliga studier som visar på kvicksilvrets biverkningar. Etablissemanget vill inte ha några bevis. Läs mer om Bevis

Etablissemanget har inte ens en accepterad vetenskaplig metod för att påvisa förgiftning från kvicksilver när en sådan verkligen föreligger. Läs mer om etablissemanget

I stället säger etablissemanget att läckande kvicksilver från amalgam är extremt ofarligt och det finns inga bevis för att vårt påstående inte är sant.

En helt absurd och oacceptabel argumentering och inställning av etablissemanget. Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag.

Ofredande av professor P.O.Glantz bestod också av ett skadeståndsanspråk på 7.679.000 kronor för mina utlägg och de lidande som jag åsamkats. Räkningen skrevs, inte med en förhoppning om att få ersättning, utan för att klargöra vilka problem och lidande som den beskrivna tandvårdsbehandlingen hade givit mig. Jag skulle för allt smör i Småland aldrig välja den summan före min hälsa. Jag skrev också räkningen och påminnelserna för att klargöra Glantz´ skuld i det hela. (Läs här om fler patienter som har krävt skadestånd > http://www.kvicksilver.org/sveket/sv018skadestand.html)

Ofredande av professor P.O.Glantz bestod slutligen också i en begäran om avbön från hans sida. Jag begärde att han skulle erkänna den beskrivna medvetna underlåtenheten enligt ovan, samt erkänna sin skuld för den förgiftning jag blev utsatt för. Att han helt enkelt skulle acceptera att ett paradigmskifte var på gång.

Vid något tillfälle skrev jag att jag skulle fortsätta att begära denna avbön tills han så gjorde. Erkänner att det var att gå över gränsen. Men till mitt försvar kan sägas att efter många års stångande med myndigheter och professor så blir man frustrerad, surnar till och går lätt till överdrift.

Nedan följer den avbön som jag "krävde" att professor PO.Glantz skulle underteckna.

Jag P.O.Glantz bekänner härmed som medlem i Socialstyrelsens vetenskapliga råd, följande begångna tjänstefel och underlåtenheter beträffande riskvärderingen av amalgam.

 

Jag bekänner härmed att jag tillsammans med övriga Socialstyrelsekollegor, lyckats genomsyra hela samhället med det felaktiga budskapet, att amalgam i munnen är fullständigt ofarligt för människan. Detta genom att jag på ett bedrägligt sätt gjort expertuttalanden som baserar sig på att jag medvetet framfört ej vetenskapligt korrekt dragna slutsatser och i syfte att felaktigt påvisa amalgamets ofarlighet.

Det är bedrägligt missvisande och kriminellt av mig och prof. Maud Bergman, att som Socialstyrelsens och samhällets experter i ämnet, utifrån ett ytterligt förenklat lab.försök med några amalgambitar upphängda i ett glas destillerat vatten, missvisande påstå som en vetenskaplig sanning, att en mun med 20 amalgamfyllningar avger 0,6 ug Hg/dag – en ringa mängd i förhållande till det totala dagsintaget på 10-20 ug.

Dessutom bedrägligt att vi utifrån f.d. rådsmedlemmen Thomas Kallus påstående instämma i, att "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel".

Utlåtande av mig och prof Maud Bergman till Soc.styrelsen i dec. 1981 och använt av Tandläkarförbundet som remissvar och för beslutsunderlag i Riksdagen för en centermotion ang. förbud mot amalgam.

Utlåtandena publicerade i tandläkartidningen 22/81.

Kriminell information pga. att jag vid beräkningar och ställningstaganden av Meyer & Diehls lab.försök från 1976, medvetet underlät att ta hänsyn till följande:

 

1.   Att människor använder tänderna till att tugga med - när detta sker ökar kvicksilver avsöndringen mångfalt.

 

2.   Att människor har saliv i sina munnar - och inte destillerat vatten, ett faktum som påverkar kvicksilveravsöndringen.

 

3.    Att människor har guld i sina munnar - när så är fallet ökar kvicksilveravsöndringen tiofalt.

 

4.    Att människor genom sina slemhinnor och luktnerver i mun och näsa, upptar kvicksilverångor som sprids direkt till hjärnan och lagras där med alla dess konsekvenser.

 

5.   Att prof. Alfred Stock med sina omfattande och erkända forskningsresultat från 1920 - 40 talet påvisade denna, den allvarligaste förgiftningsvägen på sig själv, genom att när han genom näsan andades in ett par liter luft innehållande 8ug kvicksilver/L ​blev han mycket snabbt illamående med symtom som bl.a. yrsel, huvudvärk och näskatarr.  

              

6.    Om han däremot andades in genom munnen kunde han på detta sätt andas in luft som innehöll 10   ggr större mängd kvicksilver utan att han fick några förgiftningssymtom.

 

7.    Att 12 amalgamfyllningar med 20 minuter putsning utan sug (4000ug kvicksilver/L luft) under en 20 dagars period leder till akut kvicksilverförgiftning. (Anders Jensens behandling)

 

8.    Hur många amalgamfyllningar - enligt vetenskap och beprövad erfarenhet och med beaktande av tidigare Hg-belastning - kan/får göras under en viss tid - för att patienten inte skall reagera genom en avvikande reaktion.

 

Med anledning av ovan begångna tjänstefel och underlåtenheter undertecknar jag denna offentliga avbön.

 

 

Datum  ........................................                                                         Undertecknad   ...............................................

                                                                                                                                                                                                                          Per Olof Glantz

Myndigheter och professorer tycks ha en sak gemensamt. De kan utöva sin makt genom tystnad. De behöver aldrig svara folket eller motivera sina handlingar. En professor får tydligen inte störas och avkrävas något svar. Inte ens om han, som i detta fall, var folkets företrädare i amalgamfrågor tillika Socialstyrelsens vetenskapliga råd. Hade jag däremot varit en enveten journalist, och inte en vanlig gräsrotsmedborgare, så tror jag inte åklagaren hade vågat åtala mig. Det är skillnad på folk och folk. Jämför med Uppdrag granskning som höll på i 9 månader för att få kontakt med Telias chef Nyberg utan att lyckas. Jag tror inte det finns en åklagare som skulle våga ta upp det som ett ofredande.

Sammanlagt bestod ofredandet enligt domutslaget på ett 70- tal försök till kontakt med professor P.O.Glantz under en 7-års period i form av brev, fax och ett 15-tal telefonuppringningar. Ej samtal, för han slängde ständigt på luren efter att han gjort gällande att jag inte hade förstånd att diskutera dessa frågor med honom.

Huvet-i-sanden-2.jpgVarken Centrala etiksprövningsnämnden, rättsväsendet (JO,JK), media eller Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tycks bry sig om oredligheterna. Eller tillhör de kanske också etablissemanget?

Definition på oredlighet i forskningen

Forskningsetiska utredningen "God sed i forskningen" definierade oredlighet som:

"Att en forskare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade normer" (SOU 1999:4). .

"Forskare måste alltid vara hederliga med sina resultat. En forskare får aldrig förvränga, förfalska, vilseleda eller plagiera.

Det åligger varje forskare att hålla sig informerad om och följa de lagar, förordningar, föreskrifter och riktlinjer som gäller den egna verksamheten"

"Forskningsfusk är allvarligt av flera skäl. Förutom att forskaren bedrar sina kolleger och allmänheten, innebär det att människor kan komma till skada. Exempelvis grundas sjukvårdens behandlingsmetoder och läkemedel på forskningsresultat. Är dessa falska kan konsekvenserna bli förödande. Vidare innebär forskningsfusk att falska föreställningar får spridning och fusket undergräver allmänhetens förtroende för forskningen".

(DN 2011-10-14) "I jämförelse med vår omvärld har Sverige i dag ett svagt system för att komma åt forskningsfusk och vetenskaplig oredlighet. Under de åtta år som expertgruppen utredde misstankar om forskningsfusk har det tyvärr varit vanligt att forskare som beslagits med fusk, genom fabricering eller förfalskning av resultat eller plagiering av andras material, gått fria från påföljd".

Läs mer om forskningsfusk på Vetenskapsrådets hemsida codex.vr.se/etik6.shtml >

Läs också om följande


images-(42).jpgLyckad historieförfalskning då Professor P.O.Glantz fastslår att

Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Professor ägnade sig åt historieförfalskning.

En dupering som än i dag 2016, resulterar i att kvicksilverförgiftade patienter ej får relevant vård.

Läs mer om > Historieförfalskningen


Bristande-etik.jpg

Professor lade grunden för oetisk forskning på foster och barn.

Det osanna fastställandet att amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver, har resulterat i outtalade forsknings experiment, medförandes att  hundratusentals foster och barn exponerades och exponeras än idag för läckande kvicksilver från amalgam.

"Att det kan uppstå fosterskadande effekter av läckande kvicksilver från amalgam på djurfoster är vetenskapligt bevisat och allmänt accepterat. Djurstudier visar att små mängder amalgam under fosterstadiet kan ge bestående skador i vuxenlivet som sämre minne och inlärningsstörningar (DAMP syndrom)".

(Utdrag från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Amalgametablissemanget kräver dock mer forskning och experiment, där det tydligt måste visas att också mänskliga foster skadas för att acceptera att ett samband föreligger.

Läs mer om > Bristande forskningsetik

Läs mer om > Amalgametablissemanget


forskningsfusket-sa-blir-du-lurad-av-kost-och-lakemedelsindustrin-4.jpg

Forskningsfusk vilseledde riksdag och regering.

I Juni 1982 motiverade Läkarförbundet avslag i ett remissyttrande (SOU 1982/83:1) på flera amalgamkritiska Riksdagsmotioner. Detta med referens till professor P.O Glantz (et. al.) framfuskade fastställandet att:

Det dagliga intaget av kvicksilver via födan är 10-30 ggr större än den maximalt tänkbara mängden kvicksilver från 20 amalgamfyllningar”.

Den vetenskapliga sanningen är den motsatta. I läkartidningen (1986) rapporterade docent, Dr. Med och leg.tandläkare Magnus Nylander och forskarkollegan Jan Weiner att vissa amalgambärare kan ha en anmärkningsvärt hög kvicksilverexponering, med ett dygnsupptag på närmare 100 µg per dygn (alltså ca 160 gånger mer än de 0,6ug som Proffesor P.O.Glantz påstår). (Från docent, Dr. Med och leg. tandläkare Magnus Nylanders bok "Fri från amalgam")

Riksdagsmotionerna avslogs. Vad hade politikerna att sätta emot ett sådant ‘vetenskapligt välbelagt’ konstaterande från en professor? Inte visste politikerna att siffrorna var framfuskade och fabricerade från ett försök med en amalgambit upphängd i ett glas destillerat vatten.

Läs mer om > Forskningsfusket


kvicksilvervarning.jpgLorem

Professor mörkade risken för kvicksilverförgiftning. Patienter blev förgiftade.

I tandläkartidningen 22/81 fastslås följande av Socialstyrelsens övertandläkare Thomas Kallus med

Socialstyrelsens vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz tysta samtycke. "Vid inserering och borttagande av amalgam utsätts patienter för inhalering av kvicksilver. Den här formen av exponering torde för patienten helt sakna betydelse ur toxikologisk synvinkel" 

Påståendet saknar all vetenskaplig förankring och är en avsiktlig vilseledning. Vid t.e.x. putsning utan sug kan kvicksilverhalten i munhålan uppgå till långt över 4000 ug/m3 luft. Att dessa halter kan leda till kvicksilverförgiftning står utom all tvivel. De parametrar som avgör om man blir kvicksilverförgiftad eller inte, är dels mängden och tiden för exponering, och dels patientens känslighet för kvicksilver.

Med denna vilseledning gav Socialstyrelsen och dess vetenskapliga rådsmedlem professor P.O.Glantz, fortsatt klartecken till landets tandläkare, att sätta i och ta bort amalgam genom att borra, slipa och putsa obegränsat. Detta utan att behöva ta hänsyn till några restriktioner eller skyddsföreskrifter. Följden blev ett stort antal kvicksilverförgiftade patienter, varav många akut förgiftade.

Läs mer om > Kvicksilverförgiftning


Professor duperade Socialstyrelsen och dess chef Barbro Westerholm.

images-(22)-2.jpgI ett duperat tillstånd gjorde Socialstyrelsens chef Barbro Westerholm följande uttalande i TV den

22 maj 1985 där hon bedyrade att:

"Amalgam är en väl utprovad produkt och någon risk för kvicksilverförgiftning finns inte med den produkten. Det är min bestämda åsikt."

Mot bättre vetande väljer läkemedelsbiverkningsexperten Barbro Westerholm att ta till sig professor P.O.Glantz dupering om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta allergier/lichenförändringar).

Det finns inga läkemedel som är helt utan biverkningar. Kvicksilver som är ett av världens giftigaste ämnen, ger självklart också biverkningar av många olika slag. Detta har många vetenskapliga publikationer och beprövade erfarenheter visat.

Läs mer om > Duperingen


Dubbelmoral-2.jpg

Professor hycklar om evidens.

Professor P.O.Glantz förkunnar att evidens är otroligt viktigt. Han har dock en motsatt agenda också.

På SBU:s evidens hemsida http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap-och-praxis/2109/ finns t.e.x. följande uttalande från 2004 av professor P.O.Glantz.

"Många tycks till exempel anse att när en tandersättning sitter på plats och själva hantverket är klart, då är patienten färdigbehandlad. Men det är ju då den verkliga behandlingen börjar! Det är då man måste följa upp vad som händer, och om patienten får komplikationer eller biverkningar".

Hycklande därför att det står i stark motsattsförhållande till professor P.O.Glantz faställande om att läckande kvicksilver från amalgam är extremt oskadligt och helt utan biverkningar (utöver mycket sällsynta 

allergier/lichenförändringar)

Läs mer om > Hyckleriet.


Psykfall-1.jpgLorem

Professor psykklassar och diskriminerar hel patientgrupp.

I Läkartidningen 47/81 fastslår professor P.O.Glantz följande:

 

”Det finns alltid anledning att ta patienters uppgifter på allvar. Det faktum att vissa av dessa patienter har somatiska symtom på psykogen bas innebär inte att de ‘avfärdas’ eller att vi är ‘blinda’ för tänkbara mekanismer utanför våra specialområden utan att vi understryker ett välkänt och väldokumenterat fenomen, som för dessa patienter innebär att diagnosen skall leda till psykiatrisk/psykologisk men ej till odontologisk behandling” samt ”Följaktligen kan en allmäntoxisk påverkan enligt Hansons teorier helt uteslutas”.

  .

Ett fastställande som duperade Socialstyrelsen, tandläkare, läkare, riksdag, regering, media, myndigheter, rättsväsendet och en stor del av det svenska folket samt psykklassade en hel patientgrupp.

Läs mer om > Det omoraliska i att ovetenskapligt utmåla en hel patientgrupp som psykiskt sjuka.


Etablissemangets fastställande att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver har resulterat i en kvicksilverförgiftningskatastrof.

 

 Läs mer om > Etablissemangets försyndelser

16892dc82c95246d78e6388b7153708f.jpg


Bevis.jpgLorem

Professor P.O.Glantz och etablissemanget vill inte ha några bevis om amalgamets biverkningar.

Professor P.O.Glantz och etablissemangets anledning till att inte vilja ha några bevis torde vara att prestigemässigt vidmakthålla deras fastlåsta tes om att Amalgam är stabilt och avger inte kvicksilver.

Om etablissemanget skulle tvingas erkänna, att dom har haft fel och har ett har ett stort ansvar för att uppemot 500.000 svenskar kan lida av biverkningar från kvicksilverförgiftning, skulle detta få katastrofala följder. Det finns då en risk att erkännandet skulle utplåna deras heder, status och avslöja deras samvete, moral, etik, samt skamfila deras rykte.

Eftersom dessa begrepp är bland de värdefullaste en människa har, skulle det vara katastrofalt om de ifrågasattes. Därför är det helt otänkbart att etablissemanget skulle erkänna sina försyndelser.

I början av 2013 samlades delegater från cirka 150 länder till den femte och avslutande rundan i förhandlingarna om kvicksilver inom ramen för FN:s miljöprogram, UNEP.

Den nya kvicksilverkonventionen som delegaterna kom överens om, kommer att omfatta kvicksilvers hela livscykel, från primär gruvbrytning till avfall och slutförvar. Detta genom begränsningar och förbud som i de flesta fall kommer att gälla från 2020. Detta med ett enda undantag - kvicksilver i amalgam.

Etablissemmanget har lobbat stenhårt och lyckats med bedriften att få amalgam undantaget för restriktioner och förbud. Det finns enligt etablissemanget två säkra förvaringsmetoder för kvicksilver. Det ena är isolerade bergrum. Det andra är i tänderna på folk. Så länge amalgamet sitter i munnen gör den ingen skada för miljön.

Det är dock glädjande att konventet i sin slutdokumentation ändå uppmanade deltagarländerna att verka för en utfasning av amalgam. Sverige, Norge, Danmark, Ryssland och i viss mån Japan är dom länder som hittills har infört förbud mot användningen av amalgam.

Om etablissemanget ändå skulle vilja ha bevis för att läckande kvicksilver från amalgam är skadligt så finns det att tilglå.

Läs mer om > Bevisen